Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäktning, av major Nils E. Hellsten - Fäktkonstens historia - Fäktningen i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F AKTNING
i slutet på 1700-talet ha kommit till
Danmark med franska emigranter.
Två av dessa, greve de Montrichard och
Beurnier, öppnade 1795 eller 96 en
fäktsal i Köpenhamn.
Dit kom 1801 bl. a. en ung fattig svensk,
P. H. Ling, som hoppades genom fäktningen
få bot för sin giktsjuka arm. Han hade
vistats i Köpenhamn de två föregående åren
för språkstudier och besökte därunder också
då och då Nachtegalls nyöppnade
gymnastikinstitut. Fäktningen fångade sedan Ling
helt under de år han ytterligare vistades i
Köpenhamn. Han blev där en
utomordentligt skicklig fäktare, och när han 1804 reste
till Lund för att söka
fäktmästarbefatt-ningen vid universitetet, behärskade han i
grund den franska skolan.
Vid det 1804 i Köpenhamn bildade
Det Militære Gymnastiske Institut —
senare Statens Gymnastikskole —
utbildades redan från början lärare i
fäktning.
Den första rena fäktföreningen,
Kö-benhavns Fægteklub, stiftades 1884 av
dr A. Clod-Hansen, som tillsammans
med J. Berthelsen 1890 utgav en bok
om florettfäktning, »Fægtekunsten».
Bland lärare må utom Jens Berthelsen
framför allt nämnas den mycket skicklige
franske fäktmästaren L. Mahaut, verksam
sedan 1899, L. östrup, Dahl, Olsen, E.
Larsen m. fi.
Danmark har under senare år haft många
betydande fäktare, bl. a. den ypperlige
flo-rettfäktaren H. Sander, L. Östrup, I. Osiier,
Nordens främste på florett och sabel, J.
Berthelsen junior och A. Leidersdorff.
Fäktningen i Finland.
Sannolikt funnos exercitiemästare i
fäktning vid Åbo universitet redan
från dess grundande 1640. Bland
bemärkta fäktlärare där må nämnas G.
Otta, anställd 1812, som fastän
italienare märkligt nog tillhörde den franska
skolan. Han studerade bl. a. vid G. C. I.
i Stockholm 1831—32 som elev till P. H.
Ling.
I utbildningen av lärare i gymnastik
och idrott vid universitetet i Helsingfors
ingår f. n. undervisning i fäktning,
liksom också i undervisningen vid
Kadettskolan.
Ur Akademiska Idrottsföreningens sektion
för fäktning bildades 1923 föreningen Hel-
singfors’ Fäktare (Helsingin Miekkailijat) av
C. B. Aejmelaeus-Äimä, K. Björksten, M.
Maexmontan och V. E. Tiiri. I Helsingfors
finns också en specialklubb för kvinnliga
fäktare, Miekka-Miehet & Naismiekkailijat.
Finska Fäktförbundet (Suomen
Miekkai-luiitto) bildades 30 maj 1931.
Bland fäktlärare kunna nämnas den
italienske maitre d’armes E. Alajmo (1924—28),
belgaren J. B. Coulon samt A. Eklund och
N. Sjöblom.
Fäktningen i Norge.
I Norge har fäktningen rönt starkt
inflytande från Danmark och på
1800-talet även från Sverige, varigenom den
franska skolan blivit den enda, som
användes.
Statens Gymnastikkskole, som
utbildar lärare i fysisk fostran, har alltsedan
grundandet 1870 haft fäktning på sitt
program.
Den äldsta föreningen är Studentenes
Gym-nastikk- og Fægteforening, som stiftades
redan 1882 av skolebestyrer Berle och
överstelöjtnant von Hanno. Den största klubben är
f. n. Oslo (förut Christiania) Fekteklubb,
grundad 1906 av H. Bergsland med hjälp av
E. Platou och G. von Tången. De förnämsta
fäktcentra utom Oslo äro Bergen, Stavanger,
Trondheim och Halden.
Bland nu verkande fäktlärare må nämnas
kapten Lars Aas, löjtnant O. Elgaard och den
franske fäktmästaren A. Drevon.
Fäktningen i Sverige.
Om fäktningen i Sverige vid nyare
tidens början vet man ganska litet.
Tydligen var den mycket utbredd, och att
döma av vad Olaus Magnus skriver i
sin historia (1555) stod den
förhållandevis högt: »Somliga voro så
skickliga i den ädla fäktkonsten, att de
kunde med ofelbart hugg träffa
motståndarens ögonbryn.» Vid Gustaf
Vasas hov »hölls fäktskola varje vecka»,
liksom i många av stormännens slott.
När rappirfäktningen infördes i
Sverige vet man ej, men att döma av
vapnens utseende i senare delen av
1500-talet bör den då ha varit känd.
I Sverige var säkerligen Salvator
Fabris’ 1606 i Köpenhamn utgivna
arbete känt. Om fäktsalar och fäktmästare
på 1600-talet vet man dock icke
mycket. Det stora flertalet lärde
förmodligen fäktningen i krigets hårda skola.
538 564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
