Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäktning, av major Nils E. Hellsten - Fäktningens teknik - Begreppsförklaringar - Översikt av rörelseförrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄKTNING
ståndarens vapen, då klingorna beröra
varandra.
Den rörelse, med vilken man söker känning
med motståndarens klinga, kallas e n g a g
e-m e n t, som också kan betyda vapnets läge
under förutsättning, att man har känning.
Man talar således om kvart-, sixtengagement
o. s. v.
Översikt av rörelseförrådet.
Rörelseförrådet omfattar
förberedelser till anfall samt anfalls- och
försvarsrörelser.
Förberedelser till anfall.
Förberedelser till anfall avse dels att
underlätta, dels att trygga ett anfalls
utförande. Genom angrepp på
vapnet för man med större eller
mindre kraft motståndarens spets ur
linjen.
Detta kan ske genom slag (battement),
utfört med fingrar och handled, då
motståndarens spets kastas ur linjen, genom
tryckning (pression), då den föres ur linjen, eller
genom en kombination av de båda
föregående rörelserna, strykning (froissement),
som börjar med starka delen av egen klinga
mot motståndarens svaga del och sedan
kraftigt stryker utmed hela hans klinga.
Genom tagande av klingan
(prise de jer) för man med bindande
av motståndarens klinga hans spets ur
linjen. Härigenom får man en viss
kontroll över motståndarens klinga,
vilket särskilt är lämpligt i värj fäktning.
Det finns tre olika slag: 1 i e m e n t, då man
för motståndarens spets från en hög till en
motsatt låg linje eller tvärtom; e n v e 1 o
p-p e m e n t, då man svänger egen spets runt
i en cirkel och således motståndarens spets
efter utförandet är återförd till utgångsläget;
opposition, då man med bibehållen
känning gör en sträckning av armen, varvid
skyddet åt det håll, där motståndarens klinga
befinner sig, något överdrives. — Hit kan
också räknas c o u 1 é, då man under armens
sträckning med egen klinga glider utmed
motståndarens. Den liknar mycket
opposition; skillnaden är, att vid coulé handen går
rätt fram, medan den vid opposition föres
något åt sidan.
Ett låtsat anfall (fausse-attaque)
utföres i en eller flera vapenrörelser
alldeles som ett vanligt anfall men aldrig
i förening med ett fullständigt utfall.
Det förekommer framför allt i florett- och
värjfäktning och särskilt mot en motståndare,
som icke vill ge känning. Det låtsade
anfallet har till ändamål att utlösa en rörelse
(reflexrörelse) hos motståndaren och
användes för att studera denne, skaffa sig
kännedom om de rörelser han vanligen gör eller
för att få ett bättre utgångsläge för det
verkliga anfallet.
De olika formerna av engagement
äro enkelt engagement, den
redan förut omnämnda rörelse,
varigenom man söker känning med
motståndarens klinga, växling av
engagement, då man från ett engagerat läge
i höga (låga) linjen för motståndarens
klinga till det motsatta i höga (låga)
linjen, och dubbelt engagement,
som består av två omedelbart på
varandra följande växlingar av
engagement, utan att därunder handens läge
rubbas.
Anfallsrörelser.
Hit räknas de rörelser, som avse
utförandet av själva stöten. De omfatta
egentliga anfall, motanfall, efteranfall
och svarsstötar (riposter). (Om hugg
se Sabelfäktning nedan, sp. 555 ff.)
Med egentliga anfall avser
man att direkt träffa motståndaren.
Detta kan ske genom ett enkelt anfall,
som består av en enda rörelse, eller ett
sammansatt anfall, som består av två
eller flera enkla anfall.
Enkla anfall äro rak stöt (coup droit),
som utföres utan växling av linje; d é g a g
e-m e n t, som går kortaste vägen från
utgångsläget till en annan linje, varvid spetsen i
höga linjen föres under, i låga linjen över
motståndarens klinga; c o u p é, som går från
den ena höga linjen till den andra men där
till skillnad från vid dégagement egen klinga
föres över motståndarens spets.
Sammansatta anfall bestå av två eller flera
enkla anfall. Två dégagement, utförda
omedelbart efter varandra, kallas på franska
une-deux, och ett dégagement, åtföljt av
ett undvikande av konterparad, kallas
doublement, i Sverige vanligen
förkortat till d o u b 1 é.
I det sammansatta anfallet kallas det eller
de enkla anfall, som föregå det sista, för
fint (finter). Fintens uppgift är att locka
motståndarens klinga till en linje (locka
honom att parera) för att därigenom tillåta stöt
i en annan.
Motanfall utföras under (mot)
motståndarens anfall. Hit räknas:
545
18—NFS. III
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
