Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäktning, av major Nils E. Hellsten - Träning - Träningsgymnastik - Fäktningens värde som kroppsövning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄKTNING
(motsatt anfallsriktningen, b), så långt det
går, varvid främre axeln ej får dragas
tillbaka. Främre armen skall hela tiden hållas
sträckt och i vågplanet. — 2. Samma rörelse
som den föregående, men efter ryggböjning
framåt göres en hastig ryggböjning bakåt
och framåt i ett tempo. — Stärker och tänjer
bålens sidoböjare, lösgör skulderlederna.
Sidovridningar. Utgångsställning:
gardställning med främre armen sträckt.
Utan att höfternas läge rubbas och med
ryggkotpelaren hela tiden i lodrät ställning
drages främre axeln tillbaka, så långt det går,
och skjutes sedan framåt. Främre armen
hålles sträckt under rörelsen. — Stärker
bålens vridmuskler, ökar högra axelns
rörlighet.
De tre sista rörelserna äro mera att betrakta
såsom förberedande teknikövningar än som
egentlig träningsgymnastik.
FÄKTNINGENS VÄRDE SOM KROPPSÖVNING.
Ingen kampidrott erbjuder ett rikare
rörelseval och därigenom större
möjligheter till variationer än fäktningen, i
ingen följa rörelserna snabbare på
varandra, ingen är rikare nyanserad, i
ingen spelar rytmen en större roll.
Utförandet av t. ex. en tryckning skiftar i
alla nyanser från den största styrka och
hastighet till mjukhet och långsamhet,
där varje nyans har sitt speciella syfte
och kräver sin särskilda behandling.
Fransmannen talar om att ha »le
coeur pour 1’escrime» — hjärta för
fäktning — och menar därmed mod och
beslutsamhet. Det är otroligt vad det i
fäktningen krävs mycket av just mod och
beslutsamhet för att i rätta ögonblicket
kunna i handling omsätta ett beslut.
Fäktningens uppfostrande värde.
Värjan har i gångna tider ansetts som
ridderlighetens symbol, och än i dag
ligger det en fläkt av denna
ridderlighetens anda över fäktningen, en höviskhet
i uppträdandet, som bör vara av största
betydelse ur uppfostringssynpunkt. Det
är, som om värjans blanka stål
förpliktade till återhållsamhet och varsamhet
i uppträdandet, aktning för
motståndaren. Varje skymt av råhet och
brutalitet är bannlyst i fäktningen, liksom
varje försök att tillfoga motståndaren
kroppslig skada. Det flyter intet blod
under matcherna, man riskerar inga
bestående »minnen» av dessa i form av
krossade näsben, utslagna tänder eller
»blomkålsöron».
Fäktningens estetiska värde.
En fäktmatch är resultatet av det
mest fulländade samarbete mellan
hjärna, nerver och muskler, som över huvud
575 Tryckt
Tryckt 18/7 40
kan tänkas. Gardställningen är avvägd
så, att den ger fullständig
rörelsemöjlighet åt alla håll och fullkomlig frihet
från spänning, samtidigt som den ger
uttryck åt en intensiv vaksamhet. De
blixtsnabba rörelser, som sedan utlösas
ur denna ställning, bli alltid
behärskade, fäktaren förlorar sällan sin
balans. Kommer därtill klingornas
blixtrande lek, ackompanjerad av stålets
klang, får man ett samlat
skönhetsintryck av högsta valör.
Fäktningens inverkan på kroppen.
Fäktkonsten har alltsedan forntiden
väckt läkarnas intresse och lockat dem
till ingående studier. Redan
Hippokrates (grekisk läkare från senare delen
av 400-talet f. Kr.) skriver, att
fäktningen är att föredraga framför all
annan gymnastik och att den borttager allt
överflödigt fett.
Såsom redan framgått av det föregående,
ställer fäktningen stora krav på hjärna och
nerver. Man finner här både rörelser, som
utföras utanför medvetandets kontroll —
»automatiserade» rörelser, »reflexrörelser» — och
sådana, som utföras under medvetandets
kontroll. Fäktning utgör en utomordentlig övning
för uppmärksamheten.
Så gott som alla kroppens muskler
påverkas genom fäktning, särskilt bålens vridare,
böjare och sträckare (se Anatomi, pl. 7—9),
benens böjare, sträckare, utåt- och inåtförare,
armarnas samtliga muskler, av vilka icke
minst fingrarnas muskler kraftigt utvecklas
(se Anatomi, pl. 4 och 5).
Fäktningen kräver av musklerna styrka och
snabbhet. Stora, kraftiga muskler arbeta för
tungt och långsamt, lämpligast äro lagom
utvecklade och snabbt reagerande muskler.
Helt naturligt måste fäktningen kräva
mycket stor rörlighet i ledförbindelsen
mellan skelettdelarna. Fäktningen är därigenom
ett utmärkt medel att motverka den stelhet,
som med åren inträder särskilt i de leder
8/7 40 576
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
