Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältskjutning, av redaktör K. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALTSKJUTNING
— Innan man går ut på patrullvägen,
bör man röra på sig så mycket, att man
får upp kroppsvärmen. Dessutom kan
man lämpligen söka träna sig på att
bedöma avstånd och att iaktta nedslag.
Betydelse.
Fältskjutning står i samma
förhållande till skytte som orienteringslopp till
löpning. Den ger god motion i terräng
och kräver samtidigt eftertanke. Den
ger medelmåttor chansen att någon gång
besegra mästaren men är dock ej ren
slump. Dess militära värde är
oomtvistligt, även om skjutningen i krig icke
går till på detta sätt.
En svaghet är, att själva
skjutmomentet dels är kortvarigt, dels ej ger
skytten möjlighet att få den mycket
uppfostrande känslan av sambandet mellan
avfyringen och träffens läge. Därför
kan man aldrig bli god skytt genom
enbart fältskjutning.
Vi svenskar kunna dock vara stolta
över att ha skapat denna form av skytte.
Det friska livet i skog och mark, den
motionsgivande marschen eller
löpningen, spänningen vid skjutstationerna
etc. göra fältskyttet till en idrott av
högt värde.
Fältskjutning på skidor.
Fältskjutning på skidor tillgår, som
redan nämnts, så, att deltagarna starta
en och en samt löpa på tid. Vid
uträkning av tävlingsresultatet kombineras
träffantal och löptid efter varierande
beräkningsgrunder.
Fältskjutning på skidor har blivit
populär, då många äro intresserade av
både skytte och skidlöpning. Den har
dock av flera skäl ej slagit igenom så,
att tävlingsformen vuxit ut till en
regelbundet bedriven sportgren.
I skid- eller fotlöpningen bör man
ej ta ut sina yttersta krafter. I stället
gäller det att hålla huvudet kallt,
beräkna loppet och ej överanstränga sig.
Den tränade skidåkaren med goda ögon
och enkel, effektiv fältskytteteknik tar
hem segern.
En form av fältskjutning på skidor är
den vid OS och FIS-tävlingar
förekommande ->patrulltävlingen på skidor.
Fältskjutning i trupp.
Vid denna tävla grupper på 4—15
man, vilka lösa en taktisk uppgift
under befäl av en ledare, som fördelar
och koncentrerar elden med hänsyn
till tid och terräng. Målen utgöras av
oregelbundet grupperade, mer eller
mindre synliga figurer, som delvis äro
rörliga, uppdykande eller fallfigurer.
Tävlingsresultatet är en kombination av
antalet träffade figurer, antalet träffar
och (ofta) betyget i fältmässighet.
Truppfältskjutningen brukar om
möjligt anordnas så, att ledarens och
gruppens taktiska uppfattning inverkar på
resultatet.
Exempel: »Fienden» utgöres av ett antal
delvis synliga figurer mellan två skärmar,
däribland 4 helfigurer. Man kan förutsätta,
att fienden vid verklig strid omedelbart
kastar sig omkull efter att ha beskjutits.
Därför måste elden börja med salva på
helfigurerna. Skjuter en man för tidigt, bli
sannolikt tre av figurerna ej träffade.
Oftast har ledaren närmast sig en
säker skytt med goda ögon, för vilken
han med kikarens hjälp kan utpeka
svårupptäckbara mål. Taktiken varierar
med den förelagda uppgiften, men den
får ej bli något självändamål. Om
ledaren kommenderar alltför mycket, kunna
skyttarna ej koncentrera sig på själva
skjutningen.
Avståndsbedömningen blir mer
komplicerad, om målfigurerna äro
djup-grupperade. I så fall måste man lägga
upp siktet för det längsta avståndet och
hålla tillräckligt mycket framför de
närmaste figurerna — en sak, som man
dock lätt glömmer. Är
avståndsskillnaden alltför stor, bör gruppen indelas så,
att icke något avstånd är obevakat, om
det skulle dyka upp nya figurer där.
Se även uppslagsorden Armégevär och
Ar-mégevärsskytte samt Pistolskytte.
Litteratur: K. A. Larsson, »Skytte»,
Fältsport 5 (1940).
605
606
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
