Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåsjakt, av överste Bertil Burén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GASJAKT
GAS JAKT.
Av överste Bertil Buren.
Bofasta i vårt land äro endast tre arter
vildgäss, nämligen grågåsen, sädgåsen och
fjällgåsen. Dessutom passeras våra
kuster under flyttningarna av vitkindade
gåsen och prutgåsen, vilka båda arter
därvid äro föremål för jakt. Tillfälliga
gäster äro bläsgåsen, spetsbergsgåsen,
indiska gåsen, snögåsen och rödhalsade
gåsen, vilka dock endast enstaka gånger
påträffats.
Egentliga gäss.
Av de i Sverige bofasta arterna, vilka alla
tillhöra den grupp gåsfåglar, vilken brukar
betecknas som de egentliga gässen, är
grågåsen (Anser anser) numera fridlyst. Jakt på
fjällgåsen (Anser erythropus) är
visserligen tillåten Vg—28/2 men förekommer endast
tillfälligtvis.
Sädgåsen (Anser fabalis) är den
vanligaste av de som vildgäss betecknade arterna.
Den är i stort sett brungrå; mörkare på
framsida, rygg och skuldror. Ungfåglarnas färg
går mer i brunt eller gulbrunt. Näbben är gul
med svarta fält och svart näbbnagel. Fötterna
äro rödgula.
Sädgåsen är mycket »pratsam», och man hör
från flockarna ett ständigt »kakaka» i olika
tonarter.
Den typ av sädgås, som förekommer hos oss,
är spridd över norra Europa, västra Sibirien
och No vaja Zemlja. Den häckar ej vid kusten
utan i barrskogsregionen nedanför fjällen från
mitten av Dalarna norrut till finska gränsen.
I slutet av maj reder honan sitt bo på någon
myr, på en liten holme i en sjö eller vid en
åstrand och lägger 5—8 smutsvita ägg.
Sädgåsens huvudsakliga föda utgöres av gräs,
frön och rötter. Ungarna förtära även
insekter, larver och smådjur.
Jakten på sädgås är tillåten under tiden
’/o—2,/2 utom i Jämtlands och Västernorrlands
län, där totalförbud råder t. o. m. 1943,
Detsamma är förhållandet på en del öar i
Blekinge t. o. m. 1944.
Sädgåsen jagas under flyttningarna, då
den rastar i större sjöar eller
översvämningsområden och morgnar och kvällar i
flock flyger, »sträcker», ut till
sädesfälten för att beta. Utmed gässens
flygvägar, som i regel äro desamma dag
efter dag, väljer man natur liga
gömställen eller också anordnar man dylika
genom att bygga små skjutkojor, som
sticka av så litet som möjligt från
terrängen i övrigt. Gömstället bör väljas
så nära betesplatsen som möjligt, ty eljest
bli skotthållen för långa. Gässen sänka
sig nämligen först i betesplatsens
omedelbara närhet. Man kan även invänta
dem vid eller på vägen till deras
nattkvarter. Äro betesplatserna vidsträckta,
finnes stundom möjlighet att försiktigt låta
några medhjälpare mota gässen så, att de
flyga över den plats, där jägaren dolt sig.
Det förr så vanliga sträckskyttet på
våren är numera omöjliggjort genom
gällande fridlysning.
Prutgäss.
Prutgässen skilja sig från de egentliga
gässen genom att övernäbbens lameller
ej äro synliga från sidan. De ha alla
svart näbb.
Den art, som hos oss blir föremål för
egentlig jakt, är prutgåsen eller taflackan
(.Branta bernicla). Den har huvud, hals, kräva
och framrygg svarta, rygg och vingtäckare
mörkgrå med brunaktiga fjäderkanter och grå
övergump. Karakteristisk är den helt vita
undergumpen, som framträder på långt håll, då
taflackan simmar, genom att den då håller
stjärten rakt upp. De äldre fåglarna ha på
halssidorna en vit fläck, som ofta bildar en
baktill öppen ring.
Taf lackans hem är Spetsbergen, Nova ja
Zemlja, norra Sibirien och det arktiska
Nordamerika. Hos oss förekommer den blott under
flyttningarna längs kusterna och är tillåten för
jakt V9—28/2.
Vid ostliga vindar kan taflackan
förekomma i stora flockar och skjutes på
sträcket i Kalmarsund, vid Ölands och
Gotlands kuster samt stundom även
längre norrut. Då den ligger på vattnet,
är den mindre skygg, och vid gynnsam
vind kan man segla i håll genom att
passera flocken i lovart och plötsligt gira
ned mot den, varvid de mot vind
liftande gässen ofta komma inom skotthåll.
Den vitkindade gåsen (Branta
leu-copsis) tillhör samma grupp som taflackan och
har liksom denna teckning i svart och vitt men
har pannan, huvudets sidor och strupen vita.
Även denna art är en arktisk fågel men
förekommer ibland under flyttningarna i landets
södra delar och blir då föremål för jakt.
Den vitkindade gåsen vistas mera på
land än taflackan. Då den är den minst
skygga av alla gåsarter, skjutes den
såväl under smygjakt som på sträcket.
-❖-
967
968
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
