Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hastighetsåkning på skridsko, av redaktör Peder Christian Andersen, Oslo - Hastighetsåkningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HASTIGHETSÅKNING PÅ SKRIDSKO
Bild 4. I Canada åker man liksom i U. S. A. alla lopp med gemensam start. Bilden visar en
tävling på Cartier Square, Ottawa.
goda åkare, av vilka A. van der Scheer,
Simon Heiden och J. Langedijk varit de bästa.
Tack vare frikostiga mecenater kunde de
holländska åkarna underkasta sig flera månaders
träning i alplänaerna och Norge.
Under 1920- och 30-talen har intresset för
hastighetsåkning växt i många länder, bl. a.
Ungern, Polen och Lettland. Ungern har i L.
Hidvéghi, Polen i J. Kalbarczyk haft goda
representanter. Lettland överraskade redan
vid OS i Chamonix 1924 med en utmärkt
representant, A. Rumba, som senare blev
Lettlands sportledare, och fick under 1930-talet
en åkare av högsta klass i A. Berzins, som
vann EM 1939.
Däremot har hastighetsåkningen spelat en
mycket obetydlig roll i Frankrike, som 1924
i L. Quaglia hade sin ende representant av
internationell klass, samt i Italien, Rumänien
och Jugoslavien, som likaledes på sina
höglandsbanor haft möjligheter att anordna
tävlingar. I England, där intresset i slutet av
1800-talet var stort, förekomma tävlingar
numera endast sporadiskt.
Hastighetsåkning i utomeuropeiska länder.
Av utomeuropeiska länder ha framför
allt U. S. A. och i andra hand Canada och
Japan frambragt ett antal goda
hastighetsåkare.
I U. S. A., där hastighetsåkning
förekommit från mitten av 1800-talet,
framför allt på Hudsonfloden, förekomma
numera även inomhustävlingar i
hastighetsåkning. Gemensam start är regel.
Redan tidigt på 1800-talet hade U. S. A.
framstående hastighetsåkare. På 1870-talet var
Ti-mothy Donoghue den bäste, och på 1890-talet
dominerade dennes söner Joseph och Timothy.
Den förre startade även i Europa och vann VM
1891.
Bland amerikaner, som nått europeisk klass,
märkas främst sprinterna Ch. Jewtraw, J.
0’Neil Farrell. J. Shea och L. Freisinger,
all-roundåkaren E. Schroeder samt
långdistansspe-cialisterna V. Bialas och I. Jaffee. Canada hade
kort före sekelskiftet i J. K. McCulloch en åkare
av klass. På senare år ha A. Hurd och F.
Stack varit de bästa. Japan representerades i
OS i Garmisch-Partenkirchen 1936 bl. a. av en
god sprinter, S. Ishihara.
Hastighetsåkningen i Sverige.
Tävlingar i hastighetsåkning på
skridsko hörde från början av 1880-talet
under nära tre årtionden till de största
idrottsevenemangen i Stockholm. Även
i en del landsortsstäder anordnades stora
tävlingar. Sverige hörde under dessa år
till de ledande länderna, men intresset
minskade snart och har först under
1930-talets sista år åter vaknat.
A.tt hastighetsåkningen gick tillbaka torde
till stor del bero på att bandyspelet mer
langade ungdomens intresse. Bandy och
hastighetsåkning kunna ej med fördel idkas på
samma idrottsplats, då en bandybana ej
rymmes inom en hastighetsbana, vars kurvradie
är internationellt fastställd. Då bandyn drog
betydligt större åskådarmassor än
hastighetstävlingarna, har man på de flesta
idrottsplatser föredragit att anlägga bandybanor. En
annan orsak till att hastighetsåkningen gick
tillbaka var, att isen -i Sverige genom det råa
klimatet vanligen blir kärv och som följd
härav goda resultat ej kunna nås.
Den första tävlingen anordnades 1882.
Den första klubb i Sverige, som i större
utsträckning ägnade sig åt
hastighetsåkning, var Stockholms Roddförening, som
på sin bana på Djurgårdsbrunnsviken
arrangerade den första tävlingen i landet.
1155
1144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
