- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 3. Flugvikt-Hjärtstock /
1179-1180

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havskappsegling - Havskryssare - Havsörnarna - Hayes, John J. - Hazard - Hazelius, Brita, gift Nyström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAVSKRYSSARE

del på att havskappsegling är en sport, som
kräver stort välstånd hos sina utövare.
Båtmaterialet blir utsatt för oerhörda påfrestningar,
då det kanske ett par veckor i sträck skall
drivas i hårt väder under största möjliga
segelpress, och det yppersta tänkbara i såväl
material som utförande tarvas för skrov, rigg och
segel.

Förutom Atlantkappseglingen äro ->•
Fastnetseglingen i England och
->Ber-mudatävlingen och ->San
Franciscoseglingen i Amerika de största och mest
kända havskappseglingarna. I Sverige ha
vi exempel på dylika i mindre format i
->’Visbyseglingen, ->Gotland runt och ->
Skagenseglingen. T. R-n.

Havskryssare är en särskilt för segling
i öppen sjö byggd segelyacht, vanligen av
rätt stora dimensioner. Den moderna
havskryssaren, den s. k. oceanracern, är
en båttyp, som först under senare år
nått sin fullkomning.

Oceanracern är en produkt av de krävande
havskappseglingar, som sätta sin prägel på vår
tids allvarsmättade segelsport, och den är trots
sitt stora deplacement, sin sjödugliga form och
sitt kraftiga byggnadssätt en ovanligt snabb
båt. Detta har med all önskvärd tydlighet
visats av de fenomenala rekordseglingar över
Atlanten, som utförts av bl. a. yachterna
»Stormy Weather» och »Roland von Bremen»,
prestationer, som för endast några tiotal år
sedan voro otänkbara. E. S-r.

Havsörnarna bildades våren 1925 av en
krets aktiva seglare i K. S. S. S. för att i
främsta rummet arbeta för kappseglingens
främjande.

Den stockholmska seglingen befann sig vid
denna tid i en vågdal. Båtmaterialet utgjordes
till största delen av de gamla
skärgårdskryssarna, vilka då urartat. Därtill kom, att
konkurrens saknades i praktiskt taget alla den
internationella regelns klasser.

För att avhjälpa detta stiftades Havsörnarna
av Einar Aarsleff, som blev klubbens förste
ordf., Erik Forsberg, Axel Ahlström, Yngve
Holm, Carl Beckman, Clarence Hammar, Sture
Lindgren, Robert Peters, Carl Plym m. fi.

Havsörnarna fingo genast vind i seglen, och
den ene efter den andre av K. S. S. S:s yngre
seglare anslöt sig. Den första uppgiften blev
att introducera de internationella sexorna i
Stockholm. De första av medlemmarna
anskaffade yachterna, Carl Beckmans »Satana», Yngve
Holms »Pucki», Gösta Mobergs »Konkret»,
Ernst Gernandts »Caramba», Oscar Botholfsens
»Scheiken» och Erik Åkerlunds »Bissbi», blevo
jämte klubbens konsortieåtta »Ranja»
pioniärerna för R-yachterna inom K. S. S. S.

Sedan 1927 ha Havsörnarna under Sven
Saléns ledning medverkat vid nästan alla
internationella framgångar, som
Stockholms kappseglingssport kunnat
inregistrera, såväl vid OS som vid tävlingarna
om Guld- och Entonnarpokalerna, Coppa
d’Italia, Coppa del Tirreno,
Sinebry-choffspokalen, Borepokalen, Marblehead
Trophy, Sjörövarnas pokal o. s. v.

Havsörnarna ha aldrig varit något officiellt
segelsällskap utan endast en kamratlig
sammanslutning. Redan några år efter starten
bestämdes, att endast medlemmar av K. S. S. S.
skulle kunna upptagas, och Havsörnarna ha
därför alltid tävlat under K. S. S. S:s standert.

Klubben har sedan 1929 sitt sommarhem i
Villinge skärgård, där den äger en sportstuga
i havsbandet. Medlemsantalet var 1940 omkring
80, antalet yachter c:a 50, därav 25 R-yachter,
5 skärgårdskryssare, 10 drak- och starbåtar
samt resten havskryssare och motoryachter.

Ordf. (»styrande örn») ha varit: E. Aarsleff
1925—26, E. Forsberg 1926—27, S. Salén 1927—34
och M. Wallenberg j:r sedan 1934.

Aren 1929—30 utgavs tidskriften Havsörnen.

G. M-g.

Hayes [he^z], John J., amerikansk
maratonlöpare, blev vid OS i London 1908
tvåa på 2l 55m 18,4S och, sedan
italienaren P. Dorando diskvalificerats,
guld-medaljör.

Hayes blev trea i Boston maraton 1907 och
tvåa 08. Efter OS 1908 blev han professionell
och mötte nov. s. å. Dorando i en
revanschmatch i Madison Square Garden i New York.
Detta lopp, som gick på en distans av 26 eng.
mil 385 yards (42,194 km), vanns av Dorando
med 60 yards på 2t44m20,6s. Hayes blev 1909
på nytt slagen av Dorando. Hayes har senare
verkat som tränare, bl. a. för U. S. A:s
långdistanslöpare till OS i Berlin 1936.

Hazard [hä’zsd], eng., golf t., är den
sammanfattande benämningen på hinder
i form av -^-bunker, dike, sandgrop eller
väg på en golfbana.

Hazelius, Brita, gift Nyström,
sim-merska (f. 1909 22/i), sjukgymnast,
Stockholm, var 1926—30 Sveriges bästa
bröst-simmerska.

Hazelius, som representerade IFK Falun,
vann SM på 200 m 1926 och 1928—30 samt blev
sexa vid OS 1928. Hon satte svenskt rekord
på 200 m 1926 med 3m 23,4s, förbättrat s. å. till
3m 19, is, vilket även var världsrekord, samt på
400 m 1926 med 6m59,3s (även världsrekord),
förbättrat s. å. till 6m 55,9s (ej godkänt som
världsrekord).

1179

1180

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:11:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/3/0664.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free