Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hetsjakt och parforcejakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HETSJAKT
Bild 2. Hetsjakt pà räv på 17511-talet. — Kopparstick efter en tavla av James Seymour.
Med franska revolutionen försvunno
hets- och parforcejakterna, vilka dock
under kejsardömet återuppstodo, ehuru
ej i samma utsträckning som förut.
Ett annat land, där hetsjakter under
århundraden hörde till stormännens
förnämsta nöjen, var Ryssland. Där jagade
man på de vida slätterna hare, räv och
t. o. m. varg. Det var rena hetsjakter, till
vilka man använde vinthundar. Dylika
hetsjakter voro vanliga ännu under
tsar-dömets sista år.
Obrutna traditioner i England.
Även i England var stag hunting,
jakten på hjort, den mest uppskattade formen
av parforcej akt och ett av de engelska
konungarnas favoritnöjen, men även
jakten på hare och utter stod tidigt högt i
kurs. Jakten på räv är av yngre datum
men har numera blivit den populäraste
formen, i synnerhet sedan parforcej akten
i Masters of foxhound’s Association fått
en fast organisation.
Parforcej akterna fordra vidsträckta
marker utan stängsel, som hindra
ryttarna att följa (bild 5). De stora
jordegendomarnas uppdelning har därför varit av
visst förfång för denna sport, men genom
kommunikationsväsendets förbättring har
det dock varit möjligt att delvis förlägga
jakterna till mera avlägsna områden.
Hundar och hästar.
Meuten, släppet, som stundom tillhör
privatpersoner men oftast en klubb,
består av från ett 60-tal till ett 100-tal
hundar, som för sin skötsel och träning
erfordra en talrik personal, av vilken var
och en har sin bestämda uppgift att fylla.
För hjortjakten användes
huvudsakligen en hundras, som framgått ur en
korsning mellan den gamla engelska
blodhunden och andra engelska raser. Den
typiska parforce-hunden är emellertid
rävhunden, the fox hound, som även
användes vid jaktridning på konstgjort spår.
Den är stor och kraftig, trefärgad, med
svarta och gula fläckar på vit botten.
Samma rastecken har harriern, brukad
huvudsakligen för harjakt. Den är dock
något mindre än rävhunden. Ännu
mindre är the beagle, den lilla engelska
har-hunden, som likaledes användes för jakt
på hare och kanin.
Under det att hundarna som nämnts i
allmänhet tillhöra klubbarna, äro
deltagarna beridna på egna hästar. I
allmänhet användes halvblod av olika slag, och
beteckningen »hunter» har blivit den
gemensamma beteckningen för ett antal i
rashänseende och exteriör skilda arter av
halvblod, t. ex. den irländska huntern.
Givetvis användas emellertid även i stor
1235
1236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
