Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laxfiske, av direktör Olov Törnblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAXFISKE
Pä våren och försommaren arbetar sig laxen
uppför älvarna. Man har säkra uppgifter på
att den kunnat hoppa uppför fall av 5 m
lodrät höjd.
Sedan man på vissa platser börjat laxodling,
kan laxfiske med spö åter bedrivas där.
Särskilt är detta fallet i Mörrumsån i Blekinge
och Emån i Småland, där man kan få fiska
mot erläggande av dagsavgift.
Redskap.
För flugfiske på lax använder man spön med
en längd av 12—18 fot (c:a 3,6—5,5 m). Dessa
spön äro så tunga, att de icke gå att föra med
en hand. Materialet för dessa s. k.
tvåhands-spön är i regel splitcane, d. v. s. kluven och
hoplimmad bambu. Tidigare användes nästan
uteslutande greenheart, vilket material är tyngre
och sprödare än det förstnämnda men genom
sin större böjlighet tillåter vissa kastmetoder,
som ofta förekomma under laxfiske, bl. a.
switchkastet. Därför föredraga en del fiskare
fortfarande greenheart, trots de större riskerna
för spöbrott.
På senare tiden kan man konstatera en
tydlig tendens att övergå till användande av
relativt korta och lätta spön. Genom nya och
modernare tillverkningsmetoder kan också numera
ett 14 fots laxflugspö framställas lika
motståndskraftigt som ett 18 fots, och man börjar mer och
mer taga 14 fot (4,27 m) som standardlängd.
Linan tillverkas av flätat och oljat silke. Den
är i regel avsmalnande åt spetsarna
(double-tapered) eller med en tung främre del och en
relativt tunn skjutlina, s. k. klumplina
(bug-taper, torpedoline). Längden på den
oljeim-pregnerade linan brukar vara 30—40 yards (27
—36 m) med en påsplitsad baklina (backing),
som har en längd av omkring 100 yards (91 m)
och en hållfasthet av 18—30 eng. pund (8,2—
13,6 kg). I regel använder man härtill en
vanlig spinnlina. Fluglinans tyngd måste avpassas
efter spöets kastförmåga och efter flugornas
storlek. Stora och relativt tunga flugor fordra
en kraftig lina, för att man skall kunna kasta
dem. (-^-Flugfiske, sp. 1208.) Tunnare lina än
beteckningen B (1,50 mm) förekommer sällan.
Vanligtvis användas A (1,60 mm) och 1A (1,70
mm) upp till 4 A (2 mm). A och 1 A passa de
flesta laxspön och tillåta användandet av
standardstorlekar på laxflugor.
Rullen bör vara så rymlig, att den tar både
fluglina och baklina, utan att fiskaren under
intagandet behöver tänka på att linvarven skola
läggas invid varandra, för att linan skall få
plats. Rullens spärr måste vara av mycket
kraftig konstruktion och så hård, att man inte
får bakslag i rullen, om fisken rusar ut med
linan. Fördelaktigast är om denna spärr har
ställbar bromseffekt.
Gutkastet bör ha en längd av minst 2 yards
(1,82 m) och en hållfasthet av minst 5 kg.
Tidigare användes naturgut till laxkast, men de
senare åren har man gått över till att så gott
som uteslutande använda damyl eller nylon,
vilka material ha den fördelen, att de i regel
äro starkare än naturgut vid samma tjocklek
och icke behöva fuktas före påknytandet av
flugan.
Man bör inte förse sig med alltför många
olika mönster av laxflugor utan i stället skaffa
olika storlekar av några typer, t. ex. Thunder
and Lightning, Sweep, Silver Doctor, Dunkeld,
Durham Ranger, Silver Grey, Wilkinson och
Dusty Miller. Krokstorlekarna kunna varieras
från 5/0 ned till 5 eller 6 enl. gamla
numreringen. Vid högvatten och mulet väder brukar
man använda stora nummer med starka färger,
under lågvatten och vid klart väder mindre
nummer och diskreta färger. Vid flera
tillfällen kan det vara bättre att fiska med en
vanlig laxöringsfluga i stort nummer, t. ex. 4—6
gamla numreringen, i stället för laxfluga,
särskilt vid lågvatten och under solsken.
Kastteknik.
Kastteknik och fiske gå i stort sett till som
vid laxöringsfiske (-^Flugfiske, sp. 1208 ff.).
Laxfiske med fluga sker emellertid endast
i strömmande vatten och med våtfluga. Det
har visserligen hänt, att laxen nappat på
torrfluga, men detta hör till undantagen. Vid
högvatten fiskar man djupt och använder i
regel stora flugor. Under lågvatten använder
man små flugor, i vilket fall man med fördel
kan använda fettad fluglina (greased line) för
att få flugan att gå strax under ytan.
Vanligtvis användes vid laxfiske endast en fluga.
Spinnfiske.
Vid ->-spinnfiske av lax förekomma
kraftigare redskap än de som användas vid fiske av
gädda. Spöet bör icke understiga 7 fot i längd,
39
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
