Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laxfiske, av direktör Olov Törnblom - Laxflugor →Flugfiske, pl. 3, fig. 47 ff. - Laxöringsfiske, av direktör Olov Törnblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAXÖRINGSFISKE
linan bör hålla minst 18 eng. pund (8,2 kg) och
rullen rymma omkring 150 yards (136 m) lina.
Den vanliga amerikanska typen av
multiplika-torrulle är ej lämplig till laxspinnfiske. Dels
rymmer den ej tillräckligt med lina, dels är
konstruktionen sådan, att fiskaren vid många
tillfällen ej orkar hålla en stor lax. De
engelska s. k. frigående rullarna av typerna Silex
och Ariel äro lämpligast till laxfiske, även om
de inte äro så lätta att kasta med som
multi-plikatorrullen.
Lämpliga beten äro framför allt spinnare i
guld, koppar, silver och svartoxiderade samt
dessutom tacklad räka, elritsa eller liknande
småfisk, långsmala skeddrag, sidenfiskar o. s. v.
Spöfiske.
Då laxen i maj vandrar upp från havet för
att så småningom leka i älvar och åar, kan
den bliva föremål för spöfiske. En
nyupp-stigen lax är en otroligt kraftig motståndare i
förhållande till sin vikt, och det fordras en
skicklig fiskare och lämplig utrustning, om den
skall kunna överlistas. Mera sällan kan en
ny-uppstigen blanklax på 10 kg landas på kortare
tid än 30 minuter, hur skicklig fiskaren än är.
Det är icke ovanligt, att en sådan fisk, om man
tar in den för hårt, kan räta ut en kraftig krok.
Ibland slites fästet sönder i fiskens mun. Att
fiska lax på fluga är därför en stor konst, som
endast ett fåtal fiskare i vårt land behärskar.
Nämnas bör att de flesta fiskar, som vandra
upp i våra vattendrag, icke äro blanklaxar
utan havslaxöringar, vilka av befolkningen
bruka kallas för lax — ett stående uttryck för
alla slag av laxfiskar.
-❖-
Laxflugor -^Flugfiske, pl. 3, fig. 47 ff.
LAXÖRINGSFISKE.
Av direktör Olov Törnblom.
Laxöringsfiske (eng. trout fishing) hör
liksom laxfiske till de mest uppskattade
formerna av sportfiske.
Inom laxöringssläktet (Salmo trutta) skiljer
man på två huvudformer, havslaxöring,
vilken vid 2 à 3 års ålder vandrar ut i havet
från den älv, där den blivit född, och vid
lekmognaden åter söker upp sötvatten, och
insjölaxöringen, vilken hela sitt liv vistas
i sötvatten.
Den senare formen har många namn,
beroende på var den förekommer och var den fiskas.
Den som håller till i mindre bäckar kallas för
forell, bäckforell eller bäcköring. Andra
benämningar äro börting, öring, stenbit o. s. v.
Alla avse anpassningsformer av laxöringen och
betecknas ofta med det latinska namnet Salmo
fario.
Laxöringen finnes över hela Sverige från
Skåne upp till nordligaste Lappland, talrikast
i övre Norrland, sparsammast i mellersta Sve-
42
Den största insjölaxöring som tagits på spö i
Sverige. Den vägde 10,5 kg och togs 1919 i
Kallströmmen av major E. Stackell.
rige. Få av våra fiskarter ha blivit föremål för
ett så intensivt fiske som laxöringen. Detta har
haft till följd, att den på många platser är helt
utdöd, dock icke endast genom rovfiske utan
även genom vattenföroreningar,
timmerflottning, vattenregleringar o. s. v.
Flugfiske.
Det mest sportsmässiga sättet att fiska
laxöring är med konstgjord fluga, kastad med ett
vekt och lätt flugspö. Detta gäller särskilt fisk
under 1 kg. När den nått över denna vikt, har
laxöringen som regel gått över till annan diet,
d. v. s. den tar småfisk av olika slag, i vilket
fall spinnfiske brukar komma ifråga. En
verklig sportfiskare tar emellertid inte fram sitt
spinnspö, förrän han övertygat sig om att fisken
verkligen inte nappar på fluga, ty det händer,
att man kan få fiskar, som väga uppåt 5 kg
och mera, på en liten fluga.
Fiske med långspö.
Med mera enkla redskap sker fisket med
s. k. långspö, ett bamburörspö från 5 till 8 m
i längd. Detta slags fiske med fluga
praktiseras speciellt av allmogen och ger ofta
synnerligen gott resultat, beroende på att det långa
spöet ger fiskaren en möjlighet att låta
flugorna »studsa» på vattnet och därmed imitera
en slända, som lägger ägg. Oftast användes
vid fiske med långspö tre flugor på gutkastet
(tafsen). Ändflugan kan då fiska djupt,
mel-lanflugan i mellanvattensläge och översta
flugan i ytan. Därigenom kan fiskaren på ett
effektivt sätt fiska av de olika vattenskikten.
Spinnfiske.
Fiske med spinnspö har på senare år fått en
alltför stor utbredning, till skada för laxörings-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
