Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindfors, Anders Otto - Lindgren - Lindgren, Gustaf M. Birch-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINDGREN, G.
hälsa och gör det svårare att bära smärtor och
umbäranden.»
Lindfors’ intresse för kroppsövningar torde
kunna föras tillbaka till hans elevtid vid Växjö
läroverk, vilket sedan gammalt synes ha varit
en plantskola också för idrott, enligt vad bl. a.
Samuel ödmann omtalar i sina »Hågkomster»
(från 1760-talets slut). Under studietiden i
Lund, där kroppsövningarna då voro
försummade och den gamle akademifäktmästaren Chr.
Porath inte längre kunde rycka ungdomen
med sig, fick Lindfors sannolikt impulser från
den starkt Guts Muths-påverkade Franz
Nach-tegall, som 1802—04 föreläste i Köpenhamn över
gymnastikens metoder och historia.
Efter sina tre första avhandlingar utnämndes
Lindfors till docent i pedagogik, vilket bl. a.
innebar, att han skulle förbereda unga män till
informatorskallet. Genom sitt inflytande på
informatorskåren, som då ännu var synnerligen
omfattande, blev han i tillfälle att sprida sina
åsikter om uppfostran bland tongivande kretsar
i södra Sverige och ge nytt liv åt Juvenalis’
sats, som han satt som motto för sin första
avhandling: »Vi böra bedja om en sund själ i en
sund kropp».
Att Lindfors inverkat på Ling står utom all
fråga. Lindfors’ biograf, E. Wrangel, har
antagit, att Lindfors stiftat bekantskap med Ling
redan innan denne hösten 1804 slog sig ned som
språk- och fäktlärare i Lund. När Ling senare
sökte grunda sitt system även på den
forn-hellenska gymnastikens grund, är det naturligt,
att han fick en verksam hjälp av sin på detta
område vida mer kunnige vän Lindfors.
Lindfors’ sonsons son Torsten (f. 1884 7/i»),
major, bokförläggare i Stockholm, spelade i
Uppsala Gymnasisters Hockeyklubb (se Bandy,
sp. 623) och har under sin officerstid varit
verksam inom den militära idrotten, bl. a.
general-sekr. vid Upplands vinterspel 1905. På dennes
bokförlag ha utgivits flera böcker om idrott,
bl. a. »Vår idrott» (1930), »A. O. Lindfors»
(under medverkan av E. Wrangel, O. Holmberg
och I. Carlsson, 1934) samt »Idrott» (bd 3 av
»Svenska folkrörelser», 1939). Å. S-n.
Lindgren, tre bröder från Lycksele,
vilka gjort utomordentliga insatser i
svensk skidsport. De blevo berömda för
sin smidiga åkning och kunna sägas vara
typiska representanter för 1920-talets
»Lyckseleskola».
John (f. 1899 8/ii), sågverksägare, som
t. o. m. 1925 tävlade för IFK Umeå och
därefter liksom bröderna för Lycksele IF, var en
av Sveriges elegantaste och mest
framgångsrika skidlöpare. Han vann första svenska
segern vid F.I.S.-tävlingarna, då han 1927
överlägset segrade på 18 och 50 km. Han vann SM på
30 km 1923, på 50 km 1928 , 30 och 33, i lag på
30 km 1923, 28 och 29, på 50 km 1925, 28, 31
och 36. Han vann Vasaloppet 1924 och blev
Brödratrion Lindgren frän Lycksele efter
SM-segern i lag på 50 km 1936; fr. v. John, Ivan
och Gösta.
tvåa 25 och trea 26. Utomlands förmådde han
— med undantag för år 1927 — ej göra sig
gällande. Vid OS 1932 blev han åtta på 50 km.
Hans bästa placering på 50 km i Holmenkollen
är fyra (1931) och i Lahtis sjua (1929). Sedan
han slutat som aktiv, har han som biträdande
ledare deltagit i flera utlandsfärder och även
verkat som amatörinstruktör.
Ivan (f. 1906 25/«), hemmansägare, ägde
ej den äldre broderns säkerhet men var i bästa
form utomordentligt god. Han segrade i
juniorloppet på 20 km vid SM 1925 och 26, vann SM på
30 km 1929 och 31, SM i lag på 30 km 1929, på
50 km 1931 och 36. Lindgren, som ogärna
tävlade utomlands, vann uttagningen på 18 km i
Garmisch-Partenkirchen 1936 men misslyckades
i den olympiska tävlingen och blev 17. man.
Gösta (f. 1911 5/ii), hemmansägare, vann
tills. m. bröderna SM i lag på 50 km 1936. S. l.
Lindgren, Gustaf M. Birch-,
skid-ledare och fjällman (f. 1892 V10), teknol.
dr, arkitekt, Stockholm, har varit
arkitekt för flera större
vintersportanlägg-ningar i Sverige och var 1933
initiativtagare till och ledare för de första
igloo-färderna i Europa.
Bland anläggningar, som han ritat, märkas
Fiskartorpet och Lida i Stockholm, Rämshyttan
i Dalarna, Frostavallen i Skåne, Mullsjö i
Västergötland, flera byggnader tillhörande
Skid-främjandets Storlienanläggningar och K. A. K:s
turiststation i Frostviken i Jämtland samt
vidare Paglabacken i Boden, Enskedebacken i
Stockholm m. fi. backar.
Birch-Lindgren var 1918—22 och 1927
styrelseled. i Svenska Skidförbundet, blev 1915
adjungerad samt är sedan 1927 ord. styrelseled. i
Skidfrämjandet (ordf. i dess
Utrustningskommitté sedan 1940) och sedan 1933 i K. A. K. Han
är stiftare av och ordf. i Svenska Iglooklubben.
Han har lett flera skidkurser och
fjällexpeditioner samt flitigt medarbetat i På Skidor. —
Lindgren har särskilt intresserat sig för
utexperimenterandet av metoder för snöbivackering
i högfjället. Jfr art. Igloo. C. N.
97
4—NFS. V
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
