Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Långdistanslöpning - Långdistanslöpning, en krävande kroppsövning, av professor E. Hohwü Christensen - Tävlingsregler - Tävlings- och rekordstatistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANGDISTANSLÖPN1NG
Ämnesomsättningen ökas kraftigt.
Vid långvarig löpning ställas stora krav
på organismens energireserver — en
maratonlöpare t. ex. har under loppet en
extra ämnesomsättning, som är större än
människans normala omsättning under
ett helt dygn. Det fordras därför, att
löparen före starten har rikligt med
bränslematerial, särskilt sockerhaltiga
ämnen (->Diet, sp. 615).
I motsatt fall kan sockret i blodet förbrukas,
vilket medför stort obehag, bl. a. stark trötthet.
Genom att man äter socker eller dricker
sockerhaltiga drycker kunna dessa symtom
fullständigt försvinna på några få minuter.
Att löpa i måttligt varm, torr luft är bäst.
Enär musklernas spänningsutveckling
har till följd en stor värmeproduktion,
stegras kroppstemperaturen kraftigt
under en långdistanslöpning. Man har
iakttagit temperaturer ända upp till 40° C.
Denna stegring känns emellertid icke
obehaglig och kan snarast anses vara
fördelaktig för löpningens genomförande.
Om luften är mycket varm och fuktig,
t. ex. före ett åskväder, kan det
emellertid uppstå svårigheter för organismens
värmeavsöndring, så att värmeslag blir
följden. Risken för överansträngning,
speciellt av hjärtat, ökar kraftigt, när
löpningen sker i mycket varm och
fuktig luft. Måttligt varm och måttligt torr
luft erbjuder långt bättre betingelser för
löparen.
Njurarna funktionera ofta mindre väl.
Det är rätt vanligt, att löpare ha
äggvita i urinen efter en långvarig löpning.
Detta beror på att njurarnas funktion har
varit mindre god. Musklernas behov av blod har
först och främst måst tillgodoses, och därför
har för litet blod strömmat genom njurarna.
Efter en långvarig löpning minskas även
urinmängden, på grund av att organismen förlorat
stora vätskemängder genom svettning.
Även svettkörtlarna tränas, när det under
längre tid ställes ökade krav på dem. De kunna
bättre än förut medverka till att
kroppstemperaturen inställes på en för arbetet lämplig nivå.
Stora fordringar på lungorna.
Under en långdistanslöpning passera
tusentals liter luft genom lungorna,
vilket kräver, att andningsorganen stärkas
199
genom föregående träning. Om alla andra
omständigheter äro lika, har den löpare
det bäst ställt, som har stora och
rörliga lungor, d. v. s. en stor vitalkapacitet
(->Fysiologi, sp. 491).
Kroppen fordrar lång träning.
Långdistanslöpning liksom
längdlöpning på skidor är utan tvivel en av dc
grenar, som ställa de största krav på
organismen i dess helhet. Endast friska och
fullt utvuxna män, minst fyllda 19 år,
böra därför deltaga i tävlingar. Det är
av största betydelse, att träningen för
dessa grenar drivs på ett förnuftigt sätt
och under ständig kontroll. Sker detta,
kunna riskerna för överansträngning
reduceras till ett minimum. Synnerligen
viktigt är att ansträngningen stegras så
småningom och att träningen sträcker sig
över tillräckligt lång tid. Endast då kan
man uppnå det fullkomliga samspelet
mellan de olika organen. Förutsättningen
för en långdistanslöpning är, att
organismen under lång tid kan upprätthålla en
energiproduktion, som är 10—15 gånger
större än produktionen under vila — och
detta kan endast den vältränade. E- H. C-n.
TÄVLINGSREGLER.
•
Tävlingar i långdistanslöpning kunna
arrangeras såväl på landsväg som på bana.
Mästerskapstävlingar hållas dock numera alltid på
bana. Tävlingar på längre distans än 2 mil få
dock i Sverige ej arrangeras på bana.
Läkarundersökning är obligatorisk
omedelbart före lopp på längre distans än 2 mil.
Tävlande får ej starta utan läkares tillstånd och
är skyldig att utgå ur tävlingen, om läkaren
anmodar honom därom (i regel brukar läkare
ej förbjuda en anmäld att starta utan nöjer sig
med att »avråda från start»).
På längre distanser än 2 mil är det tillåtet att
mottaga hjälp och förfriskningar under loppet.
Beträffande tävlingsregler se i övrigt artikeln
Löpning, sp. 275—76.
TÄVLINGS- OCH
REKORDSTATISTIK.
Olympiska Spel.
Långdistansprogrammet vid OS har växlat.
1896 och 1904 förekom ingen sträcka mellan
1500 m och maratonlöpningen, 1900 var enda
långdistansloppet ->-laglöpning 5 000 m. Från
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
