Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Längdhopp med anlopp - Historik, av professor Martin P:n Nilsson, redaktör Rune Carlsson och redaktör Sven Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄNGDHOPP MED ANLOPP
markerades med stolpar och kallades bater,
tröskel. Marken vid nedhoppet hackades
omsorgsfullt upp och kallades skamma, det upp-
Bild 1. Grekisk idrottsman med halterer,
troligen under ett anlopp. Målning på ett
dryckeskärl från omkring 520 f. Kr.
grävda. Fötternas avtryck vid nedhoppet i den
mjuka marken markerades med nedstuckna
pinnar (bild 2), och hoppen mättes med
måttstav.
Användandet av halterer betingade en stil
delvis avvikande från den moderna. Anloppet var
kortare och mindre snabbt, då tyngderna
hindrade de för ett snabbt anlopp nödvändiga
armrörelserna (bild 1). Under de sista stegen
svängdes troligen haltererna en eller två ggr framåt
—bakåt och i själva upphoppet framåt och
därefter tillbaka, samtidigt som benen kastades
framåt (bild 2). Givetvis måste hopparen, när
han tagit mark, åter kasta fram armarna för
att ej förlora balansen och falla baklänges.
Kan man hoppa längre med hantlar än utan?
Den engelske vetenskapsmannen Norman
Gardiner anför i »Athletics of the ancient world»
(1930) — utan att taga ställning i frågan — att
J. Howard 1854 med hjälp av hantlar skulle ha
hoppat 29 fot 7 tum (901,7 cm), d. v. s. 88,7 cm
längre än J. Owens* 1935 satta världsrekord.
Howard använde emellertid språngbräda,
vilket givetvis avsevärt förbättrar resultatet.
Därtill kommer, att uppgifter om resultat nådda
före 1866, då engelska mästerskapen började,
måste tagas med stor försiktighet. Man har så
mycket mer anledning till tvivel, som alla på
senare år såväl i Tyskland som England under
noggrann kontroll gjorda försök visat, att en
längdhoppare med anlopp ej kan nå samma
resultat med som utan hantlar.
De utomordentliga resultat, som antikens
författare tillskriva femkamparna Chionis från
Sparta och Phayllos från Kroton, kunna i varje
fall ej förklaras vara hantlarnas förtjänst
(-^-Femkamp, sp. 1038).
Även längdhopp utan anlopp förekom.
Av vasbilder att döma förekom även
längdhopp utan anlopp, varvid upphoppet, liksom
nu för tiden, gjordes på båda fötterna. Därvid
använde man ej alltid halterer (bild 3), ehuru
användandet av sådana är betydligt lättare och
givetvis även fördelaktigare än vid hopp med
anlopp.
På flera vasbilder är det svårt att avgöra
om det är fråga om hopp med eller utan anlopp.
M. P:n N-n.
Längdhopp i modern tid.
Längdhopp förekom ofta vid de
medeltida folkfesterna, och talrika vittnesbörd
finnas om tävlingar i England under
1500-och 1600-talen. Vid de tävlingar, som
arrangerades 1817—26 i staden Necton i
England, förekom även längdhopp, och
grenen upptogs redan från början på
programmet vid matchen
Oxford—Cambridge (1864) och engelska mästerskapen.
Under första hälften av 1800-talet
hoppade man från en uppritad anloppsgräns
till en mjuk nedslagsplats. Man nådde
anspråkslösa resultat, vilket dels berodde
på att upphoppsplanka ej användes,
varigenom upphoppet försvårades, dels på
att man endast tog ett kort, löst anlopp.
Enligt engelska idrottsförbundets första
regler, som antogos 1880, hade varje hoppare rätt
till tre hopp, de tre bästa till ytterligare tre,
Bild 2. Hoppets slutfas. Hopparen svänger
haltererna bakåt och kastar fram fötterna.
223
Tryckt Vu 42
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
