Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Montlhéry - de Montrichard, Nicolas Alexis Gabriel - Mont Ventoux-loppet - Monzabanan - Monzeglio - Moody, Helen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOODY
10 m bred och har flera mycket skarpa kurvor.
Varvrekordet har (1942) L. Chiron på
Alfa-Romeo med 147,110 km/tim. (satt 1934).
Hest känd har autodromen blivit genom att
flertalet världs- och internationella klassrekord,
främst på långa distanser, satts där.
->-Auto-mobilsport, sp. 422. B. L.
de Montrichard [mån6rija’r],
Nicolas Alexis Gabriel, greve, fransk
fäktare (1759—1839), var 1801—04 P. H.
Lings fäktlärare i Köpenhamn.
Montrichards öden ha klarlagts av G. Moberg
(i Tidskrift i Gymnastik 1937). Ursprungligen
fransk militär emigrerade Montrichard från
Frankrike 1791 och var 1796—1804 i dansk tjänst.
Han ledde under denna tid tills. m. en annan
fransk emigrant, Beurnier, en fäktsal i
Köpenhamn. År 1804 gick han i svensk tjänst och
avancerade till generalmajor och
hovstallmäs-tare. Han bosatte sig 1814 i Paris, där han avled.
I Montrichards fäktsal förvärvade P. H. Ling
sådan skicklighet i fäktkonsten, att han 1804
med framgång kunde söka fäktmästarsysslan
vid Lunds universitet. Enligt en hypotes av
Moberg skulle Lings kontakt med Montrichard
t. o. m. ha varit av avgörande betydelse för
hans gymnastiska verksamhet. Jfr art. Ling.
Å. S-n.
Mont Ventoux-loppet [måns vansto’-],
off. Course de Cöte du Mont Ventoux, är
en av Europas klassiska backtävlingar
för bilar och motorcyklar. Ären 1902—38
har den arrangerats varje år, utom 1914
—20 och 26, på en väg, som för upp mot
Mont Ventouxmassivet (4103 m ö. h.).
Backen, som är belägen c:a 30 km n. o. om
Avignon i s. Frankrike, är 21,5 km lång och
består bl. a. av 120 kurvor samt har en
höjdskillnad av 1 599 m med en genomsnittlig
stigning av 8—12 %. Ären 1930 och 31 ingingo
tävlingarna vid Mont Ventoux i EM. — Rekordet
innehar sedan 1935 Hans von Stuck, Auto-Union,
med 13m38,6s (94,991 km/tim.). B. L.
Monzabanan, off. Autodromo di Monza
eller Circuito di Monza, belägen 16 km n.
om Milano, är en av världens förnämsta
autodromer.
Banan, som är anlagd i slottsparken invid
staden Monza, kostade 9 mill. lire och invigdes
3—10 sept. 1922.
Den egentliga autodromen är gjuten i betong
och 4,5 km lång, varav de två raksträckorna
äro 1,3 km och de obetydligt doserade
kurvorna 950 m långa. Banbredden varierar
mellan 9 och 12 m. Till autodromen är ansluten en
5,5 km lång och 7—9 m bred makadamiserad
landsvägsbana, som tills. m. autodromen
bildar den 10 km långa bana, på vilken ->-Ita-
449
Monzabanan. Den heldragna linjen betecknar
autodromen, den långstreckade linjen den 5,5
km långa landsvägsbanan och den kortstreckade
(nära autodromens mitt) förbindelsevägen
mellan autodromen och landsvägsbanan.
liens Grand Prix för racervagnar kördes 1922—
28 och 33.
År 1931 tillbyggdes en kort förbindelseväg (se
bild), varigenom ett varv på 6,861 km skapades.
Denna bana har med smärre ändringar använts
vid övriga G. P. utom 1934, då varvet
avkortades till 4,325 km. Banan har efter en olycka
1933 (->-Automobilsport, sp. 472) varit försedd
med chikaner (fartnedsättande hinder) i de
båda kurvorna.
Varvrekordet på 10 km-banan sattes 1933 av
L. Fagioli på Alfa-Romeo med 186,335 km/tim.
och på 6,8 km-banan 1938 av H. Lang,
Mercedes-Benz, med 163,260 km/tim.
Även Italiens G. P. för motorcyklar har
företrädesvis körts på Monzabanan.
Banan har varit av stor betydelse som
försöksbana för den italienska och delvis även
för den tyska bilindustrien. B. L.
Monzeglio [måntse’1’å], Eraldo,
italiensk fotbollsspelare (f. 1905 5/6),
järnvägstjänsteman, spelade 1928—38 h. b. i
italienska A-laget 35 gånger, bl. a. vid
VM 1934.
Monzeglio tillhörde ursprungligen AGC
Bologna, därefter AS Roma.
Moody [mo’di], Helen, amerikansk
tennisspelerska (f. Wills, 1905 6/i0), är
jämte fransyskan Suzanne Lenglen
världens hittills främsta tennisspelerska och
har vunnit flera singelsegrar i
Wimble-don än någon annan.
Helen Wills slog igenom 1923 genom att vinna
amerikanska mästerskapet (med segrar över K.
Mc Kane, England, och M. Mallory, USA). Följ.
år nådde hon finalen i Wimbledon men blev
slagen av Mc Kane. Hon ansågs snart vara en
värdig motståndare till Suzanne Lenglen men
blev 1926 i Cannes slagen av denna 3—6, 6—8.
Sedan Lenglen dragit sig tillbaka, behärskade
Wills helt den internationella damtennisen un-
450
15—NFS. V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
