- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 5. Lahtis-Röse /
453-454

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Morén, Henrik - Morgenbladets guldmedalj - Moring - Morkulljakt, av överste Bertil Burén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MORKULLJ AKT

pokalmatchen i hastighetsåkning på skridsko i
Helsingfors. Hans bästa resultat voro 9.26 på
5 000 och 19.12 på 10 000 m. Som cyklist tävlade
han för Stockholms Cycle Klubb, VK Spurt,
IF Sleipner, Djurgårdens IF, SK Iter,
Stockholms Cykelklubb, CS Ringen samt Hammarby
IF. Han var styrelseled. i Iter och Hammarby
samt 1910—11 i Svenska Velocipedförbundet; i
sistn. organisation var han »förbundsråd» 1924—
25. Litt.: Tuxi, »Cyklisten Henrik Morén och
Moreniana» (1926). P. B.

Morgenbladets guldmedalj utdelas för
»årets bästa norska idrottsprestation» av
tidningen Morgenbladet i Oslo sedan 1933.
Den är en motsvarighet till Svenska
Dagbladets guldmedalj.

Medaljen har utdelats till: 1933 skidlöparen
S. Vestad, 1934 långdistanslöparen J. Bognerud,
1935 medeldistanslöparen Hj. Johannesen, 1936
skytten W. Rögeberg, 1937 skridskoåkaren M.
Staksrud, 1938 skridskoåkaren H. Engnestangen,
1939 skidlöparen Lars Bergendahl.

Moring (eng. mooring ring, ty.
Hafen-anker), sjöt., järnring för förtöjning av
fartyg. W.

MORKULLJAKT.

Av överste Bertil Burén.

För alla, som ej ha möjlighet till
sträckfågeljakt i skärgården, är morkulljakten,
om man undantar kråkskytte för uv o. d.,
den enda ännu tillåtna jakten på våren.
På grund härav och på grund av den
säregna tjusning denna jakt i en sen
vårkväll skänker och den spänning och
ovisshet, som varje jägare känner, då han
hör den annalkande kullan, utövar
morkulljakten en stark dragningskraft på
den nu levande jägargenerationen, och
man har trots alla motiverade skäl mot
denna jakt under fortplantningstiden ej
velat avstå från den.

Utövad med förstånd, d. v. s. så att ej alla
kullor på sträcket skjutas, har jakten kanske
icke heller alltför stort inflytande på stammens
bestånd, detta så mycket mer som den första
kullen redan värpts och i regel endast hanar
skjutas. Jakttiden på våren varar 16—31 maj.

Morkullan (.Scolopax rusticola) tillhör
vadarna men lever helst i sumpig barrskog,
uppblandad med lövträd. Där finner hon lättast
sin vanliga kost, insekter och maskar. Hennes
färger, som synnerligen väl överensstämma
med den mark, där hon lever, äro rödbrunt,
svart och grått, storleken något mindre än
tamduvans. Näbben är lång och smal, de ovanligt

Henrik Morén, Sveriges förste store
tävlingscyklist, i Idrottsparken i Stockholm 1909.

stora ögonen sitta långt bakåt, och på hjässans
grå botten har hon fyra svarta tvärband. Båda
könen äro lika till utseendet. Morkullan lägger
två kullar, en i slutet av april och en i slutet av
juni, båda i regel med fyra ägg.

Morkullan finns över hela den gamla
världens norra hälft. Vintern tillbringar hon i n.
Afrika och i s. Asien, men hon är den första
av flyttfåglarna, som på våren återvänder till
häckplatserna.

Så snart morkullorna anlända till
häcknings-platserna, börja hanarna leken, »sträcket» eller
»draget», som består av en rundflykt kring ett
högst 2—3 km stort område. Därvid avge de
med 3—5 sekunders mellanrum sitt
karakteristiska läte »knorr-knorr-knorr», följt av ett
visslande »pisp». Därest honan undantagsvis deltar
i sträcket, flyger hon tyst. Däremot ger den på
marken springande honan stundom ifrån sig ett
pipande läte, som föranleder den sträckande
hanen att fälla.

Oftast flyga morkullorna på sträcket år
efter år samma vägar, såvida ej skogen
förändrats genom kalhuggningar eller utdikningar
förminskat näringstillgången. Jägaren ser snart
var han kan vänta sträcket. Han bör ej placera
sig för lågt, t. ex. i högstammig skog eller
mellan höjder. Bästa platsen är en uppstickande
bergknalle eller en ås. Klokt är att medföra en
morkullpipa.

Vanligen börja kullorna komma 10—15 min.
efter solnedgången men i mulet väder stundom
tidigare. Sträcket pågår 45 min. à 1 tim.,
varunder de då och då kunna fälla och uppehålla

453

454

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:12:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/5/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free