Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Morkulljakt, av överste Bertil Burén - Morris, Glenn - Morris, Thomas - Morton, Alan - Mosserudsbacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORRIS
På morkullpasset.—Teckning av Bruno Liljefors.
sig 10 à 15 min. på marken. Strax före
soluppgången göra kullorna ett morgonsträck.
Väderleken har ett stort inflytande på
mor-kullj akten. Vid storm, hårt regn eller när det
är mycket kyligt, kan man lugnt stanna hemma.
Bäst äro lugna, disiga och ljumma vårkvällar.
Då hör man kullorna på långt håll; de flyga
lågt och göra många varv. Skotten bli då ganska
lätta, med siktning på käken eller strax
framför. Blåsiga kvällar flyga de högt och fort,
varför framförhållningen blir stor och skotten
svåra. Den nedskjutna kullan är ofta svår att
hitta, varför det är klokast att medföra hund.
Skott på långt håll bör absolut undvikas.
Jägaren får ej vara ljusklädd och bör ställa sig
bakom skydd, ty kullan har alltid blicken
riktad mot marken och ser mycket bra i mörker.
Den som avstår från vårjakten kan få riklig
ersättning i jakten för stående hund på hösten
— om han har tillgång till terräng, som passar.
Denna höstjakt bedrives som vanlig
->skogs-fågeljakt. Ofta trycker morkullan ganska hårt
för hunden och har en obehaglig vana att
genast efter uppfloget kasta åt sidan och söka
skydd av någon buske eller trädstam. I hög
skog lyfter hon stundom rakt upp.
I s. Sverige samlas ofta i oktober och
november en mängd morkullor för att avvakta
lämpligt väder, innan flyttningen fortsätter.
Därvid kunna goda jakter med stående hund
anställas. Höstkullan är ur mätsynpunkt bäst.
Många jägare taga ofta som trofé den yttersta,
förkrympta handpennan, som placeras i hatten.
Litt.: C. M. Pay, »Morkullan» (sv. uppl. 1935).
Morris, G1 e n n, amerikansk
tiokam-pare (f. 1912), affärsman i Denver, vann
vid OS 1936 guldmedalj i tiokamp med
7 900 p., ännu 1942 världsrekord.
Morris, som vann USA-mästerskapet 1936, var
specialist på häcklöpning, där han nått 14,6s på
110 och 53,8s på 400 m. Han var något svagare
i stavhopp, spj utkastning och på 1 500 m än i
tiokampens övriga grenar. Vid OS 1936, där
han gjorde sin tredje tiokampstävling, led han
av en muskelbristning i ena låret, och då han
efter spelen tävlade i Stockholm, gick skadan
upp, varefter han ej tävlat. Han fick 1936
Sulli-vanmedaljen som USA:s främste idrottsman
detta år. — Genom ett filmengagemang 1937
blev han professionell. S. L.
Morris, Thomas, engelsk golfspelare
(1821—1908), var 1851—65 greenkeeper i
Prestwick och därefter till 1904 i S:t
Andrews. »Old Tom» deltog 1850—70 i
flera berömda golfmatcher och vann »the
champion belt», brittiska öppna
mästerskapet, 1861, 62, 64 och 67.
Hans son, »Young Tom» (1850—75),
var sin tids skickligaste professionelle
spelare och vann »the champion belt» för
alltid genom segrar 1868—70. Sitt fjärde
mästerskap vann han 1872. Även Old
Toms andre son, J. O. F. Morris, var god
golfspelare.
Old Toms brorson, Jack (1847—1929), var från
1869 till sin död professionell i Hoylake. G. T-l.
Morton [måtn], Alan, skotsk
fotbollsspelare, anses vara Skottlands hittills
bäste vänsterytter.
Morton debuterade 1919 som medlem av
amatörklubben Queens Park i skotska landslaget
och blev 1921 professionell i Glasgow Rangers,
i vilken klubb han spelade till 1933. Han vann
skotska cupen 3 gånger och ligan 9 säsonger
samt spelade 36 gånger i landslaget, vilket
senare är skotskt rekord. Sedan 1933 tillhör han
direktionen för Glasgow Rangers. P. B.
Mosserudsbacken, tävlingsbacke för
motorsport, c:a 30 km n. om Karlskoga.
I Mosserudsbacken arrangerade 1924—29
Värmlands Motorcykelklubb och 1931—39 Karlskoga
Motorklubb årligen backtävlingar för
motorcyklar (1936 gällande SM) och bilar. Backen
är 680 m lång (1939 avkortad 20 m), har en
stigning av 1 :10 och fyra relativt svåra kurvor.
Rekordet i soloklassen innehar E. Lindqvist,
Husqvarna, med 39,15s (1939), i sidvagnsklassen
Sven O. Carlsson, H. D.-Jap, 43,50s (1939), och i
bilklassen H. Carlson, Bugatti, 44.97s (1936). B. L.
455
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
