Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motor, av ingenjör Carl Skånberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTOR
rer och högtrycksmotorer, vilka alla kunna
arbeta i fyrtakt eller tvåtakt.
Varje motor har en eller flera cylindrar, i
vilka en kolv, försedd med tätningsringar
(kolvringar), rör sig mellan ändlägena
(dödpunkterna). Kolven är medelst en vevstake
förenad med vevslängen på en vevaxel, försedd
med svänghjul (ej på flygmotorer). Vevaxeln
är lagrad i ramlager, anbragta i övre hälften
av vevhuset, som i de flesta fall är
sammangjutet med cylindrarna till det s. k.
motorblocket. Nedre hälften av vevhuset är utbildad
till oljebehållare. På de flesta motorer utgöres
cylinderns överdel av ett avtagbart
cylinderlock.
Fyrtaktsprincipen.
Med en motors takt menas kolvens rörelse
mellan sina båda dödpunkter. Ett halvt varv
av vevaxeln svarar alltså mot en takt.
Fyrtaktsmotorer äro försedda med två
ventiler på varje cylinder, en insugnings- och en
utblåsningsventil, av vilka den senare måste
vara tvångsstyrd. Vanligen äro bägge styrda,
och detta sker från en kamaxel, genom
kugghjul eller kedja driven med halva vevaxelns
hastighet. Kamaxeln kan vara överliggande,
d. v. s. lagrad i cylinderlocket, eller sidoställd,
lagrad i övre vevhushalvan. Någon gång
användas dubbla kamaxlar. Kamaxeln är försedd
med nockar, som genom ventillyftare antingen
direkt påverka ventilerna eller öppna dem
genom stötstänger och vipparmar.
Från vevaxeln drives på förgasarmotorer en
elektrisk tändanordning.
Cylindern uppvärmes genom gasens
förbränning och måste därför avkylas. Detta sker
antingen genom vatten, som genom en pump
bringas att cirkulera genom kanaler i
cylinderväggar och -lock, eller med luft, i vilket
fall cylindern är försedd med kylflänsar. På
luftkylda motorer samt på vattenkylda motorer
i bilar användes ibland fläkt. Smörjning av
motorn sker numera så gott som undantagslöst
genom en från vevaxeln driven pump.
Är motorn fyrcylindrig, äro cylindrarna
antingen ställda i rad efter varandra (rak motor)
eller i vinkel mot varandra (V-motor). Vidare
finnas s. k. st järnmotorer, mest använda i
flygmaskiner, med cylindrarna anbragta i en eller
flera ringar kring motoraxeln, som då vanligen
är stillastående, medan de luftkylda cylindrarna
rotera. -^-Flygplan, sp. 33—34.
Fyrtaktsmotorns arbetsperioder framgå av
bild 1. Är motorn fyrcylindrig, anordnas den
så, att kraftimpulserna i de olika cylindrarna
följa varandra med jämna mellanrum.
Tvåtaktsprincipen.
I en tvåtaktsmotor erhålles en kraftimpuls
för varje varv av vevaxeln, d. v. s. en på två
arbetstakter. Arbetsförloppet framgår av bild 2.
Tvåtaktsmotorer kunna utföras som två- eller
treportsmotorer. I förra fallet har cylinder-
Bild 1. Fyrtaktsprincipen. — 1. Första takten.
Kolven går nedåt och insuger i cylindern en
blandning av luft och bränsle (i diesel-,
tänd-kule- och högtrycksmotorer enbart luft).
In-sugningsventilen är öppen. — 2. Andra takten.
Kolven går uppåt och komprimerar
bränsleblandningen (luften). Båda ventilerna äro
stängda. — 3. Tredje takten. Vid övre
dödpunkten antändes bränsleblandningen (eller
insprutas bränsle), varefter
förbränningsgaserna utvidga sig och trycka kolven nedåt. Båda
ventilerna äro stängda. — 4. Fjärde takten.
Kolven går uppåt och driver ut gasresterna.
Avloppsventilen är öppen.
väggen två öppningar: en inlopps- och en
avloppsport, och insugningen till vevhuset sker
genom en automatiskt verkande ventil.
Tre-portsmotorn (bild 3) har en tredje öppning i
cylindersidan, öppningen frilägges av kolvens
underkant först sedan kolven nått nära nog
övre dödpunkten, varvid vacuum uppstått i
vevhuset. Att märka är att nästan alla
tvåtakts-motorkolvar ha en kam eller annan anordning,
som hindrar bränsleblandningen eller luften
att rusa rätt över kolvtoppen ut i avloppet och
tvingar den att stiga upp i cylindern och att
på så sätt blåsa ut gasresterna.
Förgasarmotorer.
Förgasarmotorer ha fått sitt namn av att det
flytande bränslet, vanligen bensin, i en
förgasare (karburator) överföres i gasform och
blandas med lämplig portion luft. Förgasaren (bild
4) är försedd med en flottöranordning, som
håller bränslet på konstant nivå i det eller de
munstycken, ur vilka det suges ut för att i
ytterligt finfördelad form blandas med luft,
vilken likaledes suges in genom förgasaren i
motorn under insugningsslaget. Förgasaren är
därtill försedd med ett spjäll, ofta kallat
trottel, som reglerar den gasblandningsmängd, som
släppes fram till motorn, och därmed även
motorns kraft.
Användes gasformigt bränsle, gengas,
acetylen e. d., erfordras — utom trottel — endast
en blandare. Förvaras gasen under tryck i t. ex.
en ståltub, måste anordningen kompletteras
med en reduceringsventil.
462 46Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
