Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Navigation, av kommendörkapten Alex. Simonsson och redaktör Sten Thunvik - Navigering utom sikte av land - Sjövägsregler - Luftnavigering - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAVIGATION
till rätt kurs (rättvisande) rätt tecken; från
rätt kurs (rättvisande) till orätt (kompasskurs)
orätt (ombytt) tecken.»
Är kompassen kvadrantindelad, får man vid
kursförvandlingen tänka sig se i
kursriktningen från kompassens medelpunkt och foga
ostlig missvisning och deviation åt höger samt
västlig åt vänster vid förvandling av
kompasskurs till rättvisande kurs och omvänt.
Astronomisk navigation.
Astronomisk navigation går ut på att genom
observation på en eller flera himlakroppar
erhålla ortlinjer, vilkas skärningspunkt är
fartygets longitud och latitud. Härvid användas
främst vinkelmätningsinstrument (se sp. 601),
kronometer, nautiska tabeller samt
nautikal-almanacka. Den senare är en
nautisk-astrono-misk uppslagsbok, med vars hjälp navigatören
med kännedom om tiden i Greenwich kan
bestämma himlakropparnas lägen.
Sjövägsregler.
För navigering kräves även kännedom om
reglerna för undvikande av ombordläggning,
d. v. s. sammanstötning. Dessa finnas i en
kunglig förordning av den 26 okt. 1906, som
innehåller internationella regler jämte särskilda
bestämmelser för sjöfarten i svenskt inre
vatten. Däri återfinnas regler angående ljus- och
ljudsignaler, styrnings- och seglingsregler,
nödsignaler m. m. Här refereras blott några
punkter av särskild vikt för navigering med
sportbåtar. Jfr art. Nödsignal.
Ljus- och ljudsignaler.
Motorbåt skall föra en vit topplanterna, en grön
styrbords- och en röd babordslanterna. Segelbåt må
i stället för fasta lanternor ha till hands en med
grönt glas å ena och rött glas å andra sidan försedd
lanterna, vilken skall visas tillräckligt tidigt för att
förekomma ombordläggning. De flesta segelyachter ha
dock numera fasta babords- och styrbordslanternor.
Dessutom skall en lanterna med vitt sken finnas till
hands att visa mot upphinnande farkoster. Alla
farkoster till ankars skola föra ett ljus med vitt sken
för ut. Andra än nu nämnda ljus få icke visas.
Vid klar sikt äro följande ljudsignaler föreskrivna
för maskindrivna farkoster: Ett kort ljud anger: jag
ändrar min kurs styrbord hän; två korta ljud ånge:
jag ändrar min kurs babord hän; tre korta ljud
ånge: min maskin går med full kraft back.
Segel- och motorbåtar skola under tjocka minst
varannan minut giva kraftig ljudsignal. (Segelbåt,
som ligger för styrbords halsar, bör avgiva ett ljud,
segelbåt, som ligger för babords halsar, två ljud i
följd, och segelbåt, som har vinden akter om tvärs,
tre ljud i följd.)
Styrnings- och seglingsregler.
Vid fara för ombordläggning mellan två
segelfarkoster skal] farkost, som seglar för öppen vind, hålla
undan för farkost, som seglar bidevind. Farkost, som
seglar bidevind för babords halsar, skall hålla undan
för farkost, som seglar bidevind för styrbords halsar.
Om två farkoster segla för öppen vind med vinden in
från olika sidor, skall den som har vinden in om
babord hålla undan. Om två farkoster spgla med
vinden in från samma sida, skall den som är i lovart
605
hålla undan. Farkost, som har vinden in akterifrån,
skall hålla undan för den andra farkosten.
Om två maskindrivna farkoster mötas stäv mot
stäv, skola båda ändra sin kurs styrbord hän. Om
bådas kurser skära varandra, skall den farkost, som
har den andra på sin egen styrbordssida, hålla undan.
En maskindriven farkost skall hålla undan för
segelfarkost och bör om möjligt i trånga farvatten hålla
sig på den sida av farvattnets mitt, som ligger, åt
farkostens styrbordssida. En farkost, som ej är
skyldig hålla undan, bör bibehålla sin kurs och fart. Den
farkost, som upphinner en annan, skall alltid hålla
undan, antingen den är maskindriven eller för segel.
Av särskild vikt är en bestämmelse, att avseende
skall fästas vid alla med navigering förenade faror
och att erforderliga avvikelser från
manövröringsreg-lerna skola göras, om omedelbar fara föreligger för
ombordläggning. Segel- och motorbåtar, som
vanligen ha lättare att väja och kunna framföras på
grundare farvatten än större farkoster, böra
manövreras i enlighet därmed. En vedertagen sjövettsresrel
är också, att »den som seglar för sitt nöje bör väja
för den som seglar för sitt bröd».
Luftnavigering.
Luftnavigering sker i stort sett efter samma
principer som navigering till sjöss. Av
synnerligen stor betydelse är att kunna fastställa
flygplanets avdrift på grund av
luftströmningar, och särskilda instrument ha konstruerats
för detta ändamål. Speciella flygfyrar finnas,
och radiopejling blir alltmer vanlig, särskilt
vid ->-distansflygning (sp. 657). Om de
viktigaste luftnavigeringsinstrumenten samt
automatisk kursstyrning se art. Flygplan, sp. 39—40.
Litteraturanvisningar.
Av utförligare läroböcker må nämnas S. Ulff
och Y. Naumann, »Lärobok i navigation» (1926;
ny uppl. 1937), samt E. Kinberg och C. G. A.
Arvidson, »Lärobok i navigation» (1931). Flera
mindre handböcker föreligga, bl. a. K. Låftman,
»Handbok i terrester navigation» (1933), A.
Blomgren, »Lärobok i enklare navigation» (1937),
N. J. Nilsson och O. Håborg, »Lärobok i
navigation» (1936), C. G. A. Arvidson och C. O.
Hilj-ding, »Modern navigation för yacht- och
yrkesnavigatörer» (1941), samt B. Junker och R.
Neveling, »Pojkar till sjöss» (1942). Se även
avsnittet »Navigering» i del III av »Nordens
båtar» (1941) av C. B. Erikson, C. A.
Simonsson m. fi. — Luftnavigering behandlas bl. a. i
S. E. Cornelius, »Luftnavigation jämte
flygmeteorologi» (1936).
Utom den förut nämnda seglingsbeskrivningen
»Svensk lots», som till någon del årligen
omarbetas, utger Sjökarteverket
veckopublikationen »Underrättelser för sjöfarande».
Lotssty-relsen utger varje jämnt år »Svensk fyrlista»
och varje udda år ett supplement till denna.
Vidare märkas »Sveriges hamnkalender» samt
»Svenska båtkalendern», som bl. a. innehåller
distanstabeller. Seglingsbeskrivningar m. m.
återfinnas i tidskriften Segel och Motor (1935
—39), i Svenska Kryssarklubbens årsböcker
och handbok (1936) samt även i K. S. S. S:s
årsböcker.
600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
