Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Navigation, av kommendörkapten Alex. Simonsson och redaktör Sten Thunvik - Navigering i sikte av land - Navigering utom sikte av land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAVIGATION
Bild 8. Av denna skiss framgår hur rättvisande
nord, magnetisk nord och kompassnord samt
rättvisande kurs, magnetisk kurs och
kompasskurs förhålla sig till varandra. Missvisningen
(västlig) är — 5°, deviationen förutsättes vara
(ostlig) + 20°, varför totalfelet är + 15°.
vinkeln mellan meridianen och riktningen till
föremålet. Därigenom erhålles en s. k. b
ä-r i n g. Bäringar angivas vanligen i grader
medsols från 0 (norr) till 360. Pejlingar kunna
visserligen göras genom syftning över kompass,
men om någorlunda tillförlitliga resultat skola
uppnås, kräves pejlskiva (se sp. 600) samt
rättelse för missvisning och deviation. Om
uttagande och utläggande av bäringar i sjökortet
se sp. 600.
Vid krysspejling pejlas två (eller flera)
föremål samtidigt, och i de därvid erhållna
ortlinjernas skärningspunkt befinner sig farkosten.
En farkosts läge kan även erhållas genom
sammanställandet av två pejlingar av samma
föremål, företagna med tidsmellanrum. En
förutsättning är emellertid, att man noga känner
kurs och distans mellan pejlingarna.
Enslinjer.
En enslinje är en syftlinje, i vilken två i
sjökortet utsatta föremål (t. ex. två fyrar, öar eller
uddar) sammanfalla. Om dessa äro väl
urskiljbara, erhålles därigenom en tillförlitlig ortlinje.
Enslinjer kunna utläggas direkt i sjökortet och
brukas ofta, särskilt vid skärgårdsnavigering.
Vid passerandet av grundområden användas
med fördel enslinjer som s. k. frimärken.
Därmed menas gränslinjer, innanför vilka
båten icke utan risk kan framföras.
Avståndsbestämning och
horisontalvinkel-mätning.
Genom uttagandet av en vertikal vinkel med
vinkelmätningsinstrument (se sp. 601) mot ett
föremål, vars höjd är känd (t. ex. en fyr), er-
hålles en cirkulär ortlinje, d. v. s. en cirkel
med det observerade föremålet som centrum
och det erhållna avståndet som radie. Genom
sammanställande av en cirkulär ortlinje med
andra observationer, t. ex. en pejling, erhålles
fartygets läge.
Av övriga metoder för terrester
ortsbestämning må nämnas
horisontalvinkelmät-n i n g. Denna sker genom observation i
vinkelmätningsinstrument av tre i sjökortet
markerade punkter och ger en synnerligen exakt
bestämning av farkostens läge. Vid
avsättningen i sjökortet användes bäst en
vinkel-avsättare, på vilken vinklarna inställas.
Även genom systematisk lödning och
jämförelse av de därvid erhållna resultaten med
sjökortets djupsiffror kan ortsbestämningen
underlättas, särskilt vid tjocka.
Navigering utom sikte av land.
När sportseglaren lämnat land ur sikte, tappat
»landkänningen», är han för det kontinuerliga
kontrollarbetet rörande farkostens läge,
förandet av -»-bestick, vanligen uteslutande
hänvisad till kurs- och fartobservationer. En
sådan s. k. död räkning blir sällan
tillnärmelsevis korrekt. Möjligheten att erhålla säker
ortsbestämning kan ökas genom radiopejling,
d. v. s. erhållandet av bäringar med tillhjälp
av radiovågor (se art. Fyr, sp. 471).
Vid a n g ö r i n g, d. v. s. när man vid
närmandet till land skall skaffa säkra
ortsbestämningar, är utom pejlingar lodet en god hjälp.
Kurssättning och kursrättning.
Vid navigering utom sikte av land gäller det
att fortlöpande utmärka farkostens läge i
sjökortet, göra avsättningar. Då en kurs
skall utläggas, kurssättning, utgår man
från farkostens kända läge i sjökortet och
avläser med tillhjälp av transportör (se sp. 600 och
bild 6) rättvisande kurs, som därefter
skall förvandlas till den kompasskurs,
vilken bör styras. Kompasskursen erhålles
genom att man till rättvisande kursen fogar
missvisning och deviation. I den mån a v d r i f t
och strömsättning kunna bedömas vid
kurssättningen, medräknas även dessa.
Förvandling av kurser.
Då kompasser med indelning i 360° användas,
bruka missvisning och deviation för en viss
kurs ofta sammanslås till en enda faktor, t
o-t a 1 f e 1 e t. Ostlig missvisning och deviation
betecknas därmed som positiv (+), västlig
missvisning och deviation som negativ (—).
Från kompasskurs sker förvandling till
rättvisande kurs genom att tillfoga totalfelet med
dess rätta tecken (namn). Vid förvandling från
rättvisande kurs till kompasskurs tillfogas
totalfelet med ombytt tecken. Minnesregeln blir
då följande: »Från orätt kurs (kompasskurs)
597
604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
