Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orientering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORIENTERING
Sikte
Syftspegel av metall
Syftstreck
Centrumpunktens spe
gelbild
Kompasshusets nord-
riktningsstreck
Kompassnålens
centrumpunkt
Vridbart kompasshus
med indelning i
streck och extra
meridianlinjer
Millimeterskala
Bild 2. Modern svensk armékompass, sedd framifrån, med
det speglande metallocket till hälften uppfällt.
Övriga hjälpmedel.
Vid enklare kompasser kan linjalen ersättas
av kartvinkelmätare. Denna består av
en genomskinlig, fyrkantig skiva eller endast
en ram, graderad på samma sätt som
kompassen (360°, 400c eller 6 300").
I avsaknad av kompass kan man med större
eller mindre noggrannhet bestämma
väderstrecken med hjälp av solen (med eller utan
klocka), polstjärnan, månen eller vissa
naturföreteelser. Sålunda står solen kl. 6 i öster, kl.
12 i söder och kl. 18 i väster. Om en klockas
timvisare riktas rätt mot solen, är
nord-syd-linjen att söka mitt emellan visaren och
12-siffran. Polstjärnan återfinnes alltid rätt i norr.
Myrstackar vid träd och stubbar ligga vanligen
söder om dessa, friliggande myrstackar ha sin
längsta sluttning mot söder, fristående träd äro
tätast och ha sina kraftigaste grenar på den
sida, som vetter mot söder. På stenar och
stubbar växer mossan tätast på nordsidan. De flesta
kyrkor äro byggda med längdriktningen i väster
—öster, med koret mot öster.
Hjälpmedlens användning.
Hur man orienterar sig från en punkt i
terrängen.
När man skall orientera sig på en plats,
gäller det att besvara tre frågor: Var är
norr? Var står jag? Vad ser jag?
Den första frågan besvaras enklast med
837
hjälp av kompassen. Man
vrider kartan så, att dess
nordriktning sammanfaller med
kompassens, ev. med hänsyn
tagen till missvisningen, om
denna överstiger ett par
grader. Detta kallas att »orientera
kartan» och innebär, att varje
riktning från en punkt till en
annan på kartan
överensstämmer med motsvarande riktning
i terrängen. Mången gång kan
kartan orienteras även utan
hjälp av kompass enbart
genom syftning.
Den andra frågan, Var står
jag?, är i öppen terräng lätt
att besvara. Med ledning av
föremål i den kringliggande
terrängen fixeras
stationspunktens läge genom syftning och
avståndsbedömning till några
punkter, som ej ligga för nära
varandra, eller genom
»inskärning», d. v. s. syftlinjerna till kända
punkter i terrängen inritas på kartan; där
linjerna skära varandra, befinner man sig.
I skogbevuxen mark är
positionsbestämningen svårare och överstiger i de flesta fall
nybörjarens förmåga. Det är därför lämpligt att
öva orientering i skogsterräng från en punkt,
som medger god utsikt över terrängen.
Frågan Vad ser jag? kan, om utsikten
är omfattande, vara svårare att besvara.
Sedan man fastställt de säkra
orienteringspunkterna, söker man skaffa sig en
uppfattning om landskapet i stort genom
att jämföra karta och terräng. Goda
orienteringspunkter äro därvid kyrkor,
vägkorsningar, väl markerade höjder och
sjöändar. Sedan man på kartan fastställt
dessa punkters lägen, möter det i regel
ingen svårighet att bestämma detaljerna
i landskapet.
Därvid måste man noggrant kontrollera, att
riktning och avstånd stämma samt att terrängen
kring den sökta punkten stämmer med
kartans angivelser.
Om kartan är rätt orienterad, kunna
terrängföremålen syftas in, varefter avstånden dit
bedömas (->AvstMdsbedömning) och jämföras
med avstånden på .»artan. Resultatet
kontrolleras med närliggande Dunkter.
835 837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
