Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orientering - Orienteringsförbundet, Svenska - Orienteringslöpning på skidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORIENTERINGSFÖRBUNDET
35—40. Dessa siffror variera givetvis
avsevärt med terrängens beskaffenhet, men
med träning kan man lära sig att även i
ganska svår terräng stega med
någorlunda säkerhet.
Bättre är emellertid att taga klockan
till hjälp. Hastigheten växlar
naturligtvis för olika individer och i olika terräng.
Erfarenheten lär emellertid snart nog var
och en med vilken medelhastighet han
rör sig i lätt och svår terräng vid löpning
och vid gång, och om man vänjer sig att
jämföra det tillryggalagda avståndet med
den använda tiden, får man snart i
klockan en utmärkt hjälp vid beräkningen
av hur långt man kommit.
Följande tabell visar antalet minuter, som
i genomsnitt åtgår per km:
[-Landsväg Ängsmark-]
{+Lands- väg Ängs- mark+} Vanlig skog Svår terräng
Vandrare ..... 10 15 20 25
Medelgoda
orienterare ____ 6 8 10 14
Elitorienterare 4 6 8 10
Litteraturanvisningar ->-Orienteringslöpning
till fots.
Orienteringsförbundet, Svenska (förk.
SOFT), bildades i Stockholm 6 jan. 1938
och omfattar 1 092 klubbar med 28174
aktiva orienterare (Vi 1943).
Orienterings- och budkavlelöpning till fots
administrerades i början av Svenska
Idrottsförbundet. Behovet av en specialorganisation
blev dock alltmer kännbart, och 19 okt. 1934
tillsatte förbundet Svenska
Idrottsförbundets kommitté för orientering
(SIKO) med B. Gezelius som ordf. Mars 1936
utfärdades ett upprop — undertecknat av E.
Killander, B. Kjellström, B. Nordenfelt, A.
Sun-delöf, T. Tegnér och F. Thorn — med förslag
om bildande av ett orienteringsförbund. Vid
sammanträde på Skansen i Stockholm 3 maj
samma år bildades, med 174 anslutna klubbar,
Svenska Orienteringsförbundet ad interim.
Svenska Idrottsförbundet avslog emellertid med
64 röster mot 28 vid sitt årsmöte i nov. s. å. ett
av So. IK Hellas och IF Thor väckt förslag om
att förbundet skulle stryka orienteringslöpning
från sitt program och överlåta denna idrott åt
det nybildade orienteringsförbundet. Vid
årsmötet 1937 bifölls dock motionen. Ordf. sedan
dess är M. Murray. — Om publikationer,
utgivna av förbundet, se art. Orienteringslöpning
till fots, sp. 866. — Jfr Skogskarlarnas Klubb.
Utomlands administreras orienteringslöpning
av resp. länders friidrottsförbund (i Danmark
av Dansk Ski- og Orienteringsförbund). Något
internationellt orienteringsförbund finnes ej.
Orienterings- och budkavlelöpning på skidor
administreras av Svenska Skidförbundet.
cykelorientering dels av SOFT, dels av Svenska
Cykelförbundet. B. N-t.
ORIENTERINGSLÖPNING
PA SKIDOR.
Medan ^-budkavlelöpning på skidor
första gången förekom 1900,
arrangerades den första svenska tävlingen i indi-
viduell orienteringslöpning på skidor 6
mars 1903.
Den var öppen för 6. arméfördelningens
officerare, med start i Spöland och mål i Umeå
samt med tre kontrollstationer i terrängen.
Distansen var 3 mil, och segrare blev A. Åberg,
närmast följd av K. Beskow (nuv. generalen),
båda Västernorrlands reg., som även vann
lagtävlingen.
Under de närmaste åren förekom
orienteringslöpning på skidor huvudsakligen
inom armén men upptogs omkring 1910
även av civila föreningar och blev
omkring 1915 en speciellt i Stockholm
populär tävlingsform. Sedan
orienteringslöpning till fots slagit igenom 1920, avtog
intresset för skidorientering,
huvudsakligen på grund av att den sportsliga
rättvisan icke kan bli så stor i tävlingar på
skidor, där spåren vägleda, som i
tävlingar till fots. Under slutet av
1930-talet växte emellertid intresset på nytt
utan att dock nå upp till 1915—20 års.
Tekniken i skidorientering.
Såväl i individuell skidorientering som i
budkavlelöpning på skidor lades banorna fram till
början av 1930-talet i allmänhet så, att det
huvudsakligen blev fråga om väglöpning med
löparna i klunga och avgörande i spurten. Från
mitten av 1930-talet har man börjat använda
knepiga terrängkontroller, varjämte man sökt
förlägga tävlingarna till senvintern eller våren,
då hård skarsnö kan giva löparna chans att gå
egna vägar.
För att sportslig rättvisa skall skipas, måste
kontrollstationerna förläggas till platser med
rikt väg- och stignät, där löparna kunna välja
olika vägar och spridas. Rena terrängkontroller
kunna med fördel blott användas vid skarsnö.
Starten bör alltid vara gemensam och helst
843
844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
