Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pinerolo - Ping-pong →Bordtennis - Pini, Eugenio - Pinkston, Clarence - Piola, Silvio - Pioneer Peak - Piper, Carl-Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P1NG-PONG
Från matchen 1891 mellan fransmannen Rue
(t. v.) och italienaren Pini (t. h.). Obändig
kraft och anfallslust karakterisera Pini, där
han står i sin favoritgard, intensivt samlad
som en tiger beredd till språng. — Efter en
samtida litografi.
beck, F. Rosencrantz, B. Sandström, A. Francke,
M. Flach, G. Nyblaeus m. fi. ha erhållit
utbildning i Pinerolo och Tor di Quinto. F-k M-n.
Ping-pong -»-Bordtennis.
Pini, E u g e n i o, italiensk maitre
d’ar-mes (f. 1860 i Livorno), var Italiens och
en av världens mest berömda fäktare
decenniet före och närmast efter 1900.
Pini blev omkring 1892 maitre d’armes och
föreståndare för L’Ecole Navale i Livorno, där
han bl. a. som underlärare hade Giuseppe
Nadi, far till de världsberömda bröderna Nedo
och Aldo N. Redan 1899 blev han emellertid
maitre d’armes vid den förnäma Jockey-Club
i Buenos Aires, en befattning som han
innehade i omkring 40 år.
År 1890 debuterade Pini i Paris i en match
mot den framstående fäktaren Dérué men
förlorade. I glänsande form kom han året därpå
åter till Paris, och nu bröt han ned allt
motstånd. Frankrikes främsta mästare ställdes upp
emot honom, men de fingo vidkännas det ena
nederlaget efter det andra. Pini spridde
formlig fasa i franska fäktsalar, och de franska
fäktarna fingo »Pini-komplex». I sin nöd vände
man sig i Frankrike till Louis Mérignac, som
dock året förut hade tillkännagivit, att han icke
längre skulle ställa upp i tävlingar utan helt
ägna sig åt undervisning. Mérignac lät
emellertid övertala sig. Matchen, som gick i Paris
26 april 1891, är en av de senaste 100 årens
mest bekanta; den slutade oavgjord, möjligen
med någon övervikt för fransmannen. Några
månader därefter led Pini ett nederlag, om
också mycket knappt, mot den skicklige
franske vänsterfäktaren Rue (se bild). — Sedan
sekelskiftet har Pini endast gått ett fåtal
matcher i Europa.
Pini var atletiskt byggd men ytterligt
smidig, mjuk och snabb. Han visade i sin
fäktning ett gnistrande temperament, en oerhörd
kamplust och en märklig uthållighet. »Le
cy-clone» (cyklonen) var ett i Frankrike vanligt
smeknamn på honom, och som en rasande
stormvind svepte han också fram mot
motståndaren, men en stormvind som behärskades av
en klar hjärna, vilket bäst bevisas av att han
var en riposternas mästare. — Pini har bl. a.
skrivit »Trattato pratico e teorico sulla scherma
di spada» (1903). N. H-n.
Pinkston [pinskstn], Clarence,
amerikansk simhoppare, var en av världens
mångsidigaste och säkraste. Han vann
fyra olympiska medaljer.
Pinkston, som tävlade för Olympic Club, San
Francisco, vann vid OS 1920 guldmedalj i
varierande hopp och silvermedalj i svikthopp.
Vid OS 1924 var han favorit men vann endast
bronsmedalj i båda grenarna.
Hans fru, Elizabeth, f. Becker, av tysk
härkomst, tävlade för Philadelphia
Turnge-meinde och vann vid OS 1924 under sitt
flicknamn guldmedalj i svikthopp och silvermedalj
i raka hopp. Vid OS 1928 vann hon guldmedalj
i raka hopp. S. L.
Piola, Silvio, italiensk
fotbollsspelare (f. 1913 29/9), är sedan mitten av
1930-talet kontinentens främste
centerforward.
Piola började som fotbollsspelare i
hemstadsklubben Pro Vercelli och övergick 1934 till SS
Lazio i Rom. Piola, som 1934—43 har
deltagit i 30 landskamper, vann VM 1938 och
spelade s. å. centerforward i Europas lag mot
England. Han är en stor och kraftig spelare (180
cm lång), perfekt spelfördelare och farlig
genombrottsman. P. B.
Pioneer Peak, bergstopp i Karakorum
(6 890 m ö. h.), -»-Bergbestigning, sp. 777.
Piper, C a r 1-F r e d r i k, greve, ryttare
(f. 187 6 29/o), major, var framgångsrik
inom såväl kapplöpnings- som ridsporten
och har senare tagits
i anspråk för
organisatoriska uppgifter.
Ären 1900—1927
startade Piper i 182 löpningar
i Sverige och Danmark
och hemförde 41 segrar
och 133 platspris. Han
vann bl. a. på greve
Knuths »Crackajack»
1908 danska kungens
Ærespremie. Piper, som
genomgick ridskolan i
Tor di Quinto i Italien 1908 och 22, deltog
1900—20 även med framgång i ridsporttävlingar.
Piper är styrelseled. i Skånska Fältrittklubben
sedan 1912 (sekr. sedan 1915) och sedan 1925
föreståndare för Jägersro kapplöpningsbana, på
vilken krävande post han blivit mycket
uppskattad; sedan 1926 är han även handicapper
959
Tryckt 22/6 43
960
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
