- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 5. Lahtis-Röse /
1111-1112

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ridsport, av ryttmästare Frank Martin och professor E. Hohwü Christensen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RIDSPORT

Den bestod av jaktridning efter hundar c:a
5 000 m, distansritt 50 km pà 2t 30m, hoppning
över 8, minst 1,10 m höga hinder och
uppvisning i enskild ridning. Domarna kunde
diskvalificera hästar, som under jaktridningen visat
olydnad. Vid distansritten fick maximitiden ej
överskridas. Hoppning och enskild ridning
bedömdes enligt bestämmelserna för dessa
grenar. Ordningsföljden bestämdes genom
överläggning mellan domarna.

Vid de följande årens tävlingar ändrades
bestämmelserna steg för steg, men först vid OS
1912 kom man fram till automatisk bedömning.

OS 1912 inledde en glanstid för svensk ridsport.

De svenska ryttarnas ypperliga insatser
vid OS 1912 inledde en glanstid för svensk
ridsport, som trots den under 1920-talet
allt hårdare konkurrensen lyckades
internationellt hävda sig t. o. m. OS 1932,
särskilt i dressyrridning. Även vid de
->Nor-diska ryttartävlingarna, som anordnats
sedan 1921, ha svenska ryttare varit
framgångsrika.

Efter OS 1912 ombildades kommittén
för hästtävlingarna till Svenska
Ridsportens Centralförbund (->Ridsportförbund),
som sedan dess varit den ledande
organisationen och representerat Sverige i
Federation Equestre Internationale (F. E. I.).

Ridsporten i de övriga nordiska länderna.

Ridsporten i Danmark daterar sig
från åren efter 1900. Den gick snabbt
framåt, sedan en central organisation,
Dansk Rideforbund, 1917 bildats, och både
vid de Nordiska ryttartävlingarna och vid
OS ha danska ryttare vid flera tillfällen
varit framgångsrika.

Även i Norge daterar sig ridsporten
från åren efter 1900 men tog fart först
sedan Norsk Rytterforbund 1915 bildats.
Från Norge utgick initiativet till
anordnandet av Nordiska ryttartävlingar, och
såväl vid dessa som vid OS ha norska
ryttare visat prov på en god förmåga.

I Finland kan man tala om ridsport
först från 1920-talets början, och även om
finska ryttare sedan dess gjort stora
framsteg, ha de dock aldrig kunnat göra
sig gällande i internationell konkurrens.

Samtliga de övriga nordiska länderna
ha mottagit impulser från Sverige genom
ryttare, som följt undervisningen vid
Strömsholm, men både i Danmark och

Norge har ridningen därjämte rönt
inflytande från andra länder.

DRESSYRTÄVLAN.

I den moderna dressyrtävlan rider
varje deltagare enskilt, i regel på en
öppen fyrkant av 60x20 m, enligt för
varje klass angivet program och angiven
tid. Rörelser, som icke medhunnits
under denna tid, bedömas icke.

Dressyrtävlan äger rum i skilda
klasser med olika svårighetsgrad. I Sverige
förekomma följande klasser: Svår A, som
är identisk med det för OS och för
F. E. I:s Grand Prix fastställda
programmet, Svår B, Medelsvår A och B samt
Lätt A och B. Dessutom finnas två
klas-klasser, Prix Caprilli A och B för
dressyrprovet i fälttävlan. En särskild, efter
tyskt mönster utformad tävlingsform är
Kür (fri ridning), i vilken ryttaren
uppvisar ett valfritt program.

Programmet.

I samtliga klasser uppvisas de tävlande
hästarna i skritt, trav och galopp med
vändningar, volter, helomvändningar,
sid-värtsrörelser, halter, ryggning o. s. v.
samt, utom i klass svår A, i hoppning.

I dressyrtävlan svår A (olympiskt
program) förekomma skolorna: sluta och förvänt
sluta, helomvändningar på bakdelen utan
föregående halt, samlad skritt, samlad trav, samlad
galopp, piruetter, galoppombyte i steget i vart
fjärde, vart annat och varje språng, piaff och
passage samt övergångar mellan piaff och
passage.

Den olympiska prisridningen får sin
karaktär framför allt genom att de höga skolan
tillhörande rörelserna piruett, piaff och passage
fordras. För hela uppvisningsprogrammets
utförande är anslagen en tid av 14 min.

I klass svår B förekommer halvpiruett
men icke piaff och passage. Tiden är 13 min.

I medelsvåra klasserna ingå bl. a.
skolor, förvänd galopp och enstaka galoppombyten
i steget men däremot inga rörelser tillhörande
höga skolan. Tiden är 11 min.

Lätt dressyrtävlan är avsedd att pröva den
elementära dressyren. Skolor förekomma icke,
ej heller helomvändningar på bakdelen utan
föregående halt. Tiden är i lätt A 9 l/s, i lätt
B 8 V2 min.

I stort sett samma fordringar gälla för Prix
Caprilli A (11 min.), som ingår i OS:s
fälttävlan, i fälttävlan, svår och medelsvår, samt i
kombinerad tävlan, medelsvår, och Prix Ca-

1111

1107 1111

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:12:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/5/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free