Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simning, av Erik Bergvall och fil. lic. Albert Wiberg - Historik - Simning i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIMNING
Frankrike gick också i spetsen för
simundervisning på kontinenten. Sålunda öppnades 1760
i Paris av Poitevin en simskola, där priset var
48 sous för en hel simkurs. I Tyskland drev —
jämte Guts Muths — F. Hoffmann, som var
verksam under första delen av 1700-talet, en
ivrig simpropaganda, vilken särskilt i Halle
väckte stort intresse, speciellt bland
saltverksarbetarna där. Dessa (»die Halloren») blevo
föregångsmän för simning, och några utsändes
i slutet av 1700-talet av regeringen som
simlärare. Redan 1793 grundades i Doberan den
första badanstalten, medan Holland fick sin
första 1818 i Scheveningen. Jfr art.
Simsport-anläggningar. E. B-ll.
Simning i Sverige.
Som ovan framhållits var simningen
vida spridd i hela Norden under
medeltiden och 1500-talet, och att detta gällde
icke blott de lägre samhällsklasserna
framgår av många förhållanden.
I tidens ridderliga övningar (jfr art.
Medeltidens sport) ingick simningen såsom en bland
de sju speciella färdigheterna, och betecknande
för det allvar, med vilket man tog även denna
punkt i övningsprogrammet är att konung
Johan III lät inrätta ett simbad på Stockholms
slott. Att simningen även under 1600-talet var
en synnerligen vanlig idrottsgren framgår t. ex.
av Wolfgang Hartmanns kopparstick över
huvudstaden, vilket visar en simmare i
Strömmen. Propagandist för simning var den även
i vårt land verksamme pedagogen Johann Amos
Comenius. Simfärdigheten bland
kustbefolkningen i början av 1700-talet omvittnas i en
relation till Urban Hjärne om sälfångsten i
Roslagen, och simpropaganda bland de högre
klasserna bedrevs genom de under
århundradets förra hälft utkomna uppfostringslärorna,
t. ex. i John Lockes »Tankar om uppfostran»,
som utkom i svensk översättning av Riben
redan 1709 och som fick ett mycket stort
inflytande på uppfostringsåsikterna i de högre
kretsarna i vårt land.
Från 1750-talet blev simintresset
livligare i Sverige. Vid universiteten
framlades flera avhandlingar, som berörde
den antika idrotten, och i samband med
kadettskolans upprättande i Karlskrona
diskuterades simningens betydelse för
blivande officerare.
På yrkande av hattpolitikern G. Kierman vid
1751—52 års riksdag intogs också i
kadettskolans första reglemente 1756 en bestämmelse om
undervisning i simning. Denna undervisning
kom visserligen icke till stånd förrän 1760 men
är särskilt märklig därför, att den är den första
hittills kända simskolan i vårt land.
I en latinsk dissertation i Uppsala 1764 om
ungdomens kroppsövningar rekommenderades
bl. a. även simning, varvid författaren citerade
den från grekiskan härstammande latinska
sentensen, enligt vilken det utmärkande för en
obildad person vore, att han »varken kunde
läsa eller simma», och följ. år föreslog
Äbopro-fessorn P. A. Gadd, att simning skulle införas
såsom läroämne i de allmänna läroverkens
kursplaner. Till 1760-talet hör även
Uppsalaprofessorn Samuel ->Ödmanns bekanta skildring
av friluftsbaden under hans skolår vid Växjö
läroverk. Simundervisning torde även ha legat
Anders -»-Schönberg i tankarna, då han i sitt
memorial till uppfostringskommissionen
föreslog kroppsövningar för skolungdomen.
Under 1770-talet började den nu framväxande
tidningspressen livligare deltaga i
simpropa-gandan. År 1778 publicerades flerstädes i
pressen Benjamin Franklins »Bref om Konsten at
Simma», innehållande en mycket instruktiv
simlära för nybörjare, vilket brev sedermera
i skilda former oupphörligen publicerades ända
till långt in på 1800-talet.
På 1780-talet fortsatte den offentliga
simdis-kussionen, och bl. a. betonades vikten av
simundervisning för sjömän och ungdom.
Den i flera avseenden för den militära
utbildningen banbrytande G. A. von -»-Siegroth
utlyste från 1785 och framåt ett flertal
pristävlingar vid Södermanlands regemente, varvid
bl. a. även förekom en tävlan om vem som inom
två år bäst skulle kunna lära sig simma.
Segrarna belönades med guld- och silvermedalj.
Då Siegroth 1787 var preses i Patriotiska
Sällskapet, tog han initiativ till utlysande av en
hela riket omfattande pristävlan med ett pris
på 10 dukater för besvarande av frågan:
»Vilken är den bästa och lättaste och på egen
erfarenhet grundade metod till simningskonstens
lärande för rikets ungdom». Inom den bestämda
tiden inkommo tre prisskrifter, vilka samtliga
trycktes. Tävlingen vanns av den som alkemist
och swedenborgare bekante August
Nordensköld, vilken bl. a. gav anvisningar rörande
nybörjares undervisning. I den ena av de båda
andra skrifterna föreslogs icke blott införandet
av simundervisning i den militära utbildningen
utan även att simskolor skulle upprättas i alla
rikets kuststäder. För att sporra intresset borde
tävlingar anordnas och simsällskap, s. k.
simningsgillen, inrättas. Om de sistnämndas uppgift
säger författaren, amiralitetsläkaren A. Faxe:
»Om därför simningsgillen inrättades, varest
envar på utsatt dag årligen emot vissa
belöningar eller hederstecken hade rättighet att
visa skicklighet i simmande, så är att förmoda,
det en allmän tävlan härigenom skulle uppstå
och att genom övning förvärva skicklighet
härutinnan». I den tredje prisskriften är det
märkligaste momentet det, i vilket författaren
redogör för simgördelns användning vid den
begynnande undervisningen.
227 215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
