Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöberg, Richard G:son - Sjöberg, Torsten G. - Sjöblom, Gunnar - Sjöblom, Hugo - Sjöflygplan - Sjöfågeljakt, av överste Bertil Burén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖFÅGELJAKT
med 186 (1913) och 192
cm (1915). Han är även
god bowlingspelare.
Sjöberg har arbetat inom
IFK sedan 1920, är
kassör i Svenska
Bandyförbundet sedan
stiftandet 1925, tillhör
sedan 1933
Idrottsplatskommittén samt är en
av banbrytarna för
orientering (-vBudkavle-löpning till fots, sp. 29).
Hans bror Georg (f. 1893 3%s), major, var
i början av 1920-talet en av Sveriges bästa
orienterare, blev gymnastikdirektör vid G. C. I.
1922 och var 1927—40 gymnastiklärare i olika
skolor i Stockholm. S. L.
Sjöberg, Torsten G.,
motorcykelförare (1910—44), verkmästare,
Hälsingborg, var från mitten av 1930-talet en av
Skandinaviens bästa dirt trackförare.
Sjöberg, scm började tävla på New Imperial
1929, körde 1930—33 Douglas och fr. o. m. 1934
Suecia. På sistn. märke vann han bl. a.
C-klassen i SM på 400 m jordbana 1936, 37 och 38
(inoff. 1934 och 35), SM i samma klass på 1000
m-bana 1938 samt NM i lag 1935. Han har
innehaft banrekordet på de flesta svenska 400
m-banorna.
Vid en provkörning med armémotorcykel i
okt. 1943 ådrog sig Sjöberg så svåra skador vid
en kullkörning, att han i okt. följ. år avled.
Även hans bröder, Henry (f. 1905 26/e) och
Gösta (f. 1911 2VS), voro under början av
1930-talet skickliga förare, Henry på is- och
jordbana samt i backe och Gösta på isbana
samt i tillförlitlighetstävlingar. B. L.
Sjöblom, Gunnar, gymnast och
idrottsledare (f. 1896 26/i),
tulltjänsteman, hör tillsammans med sina bröder
Sven (f. 1898 2/i), chaufför, Erik (f.
1902 "/„), tjänsteman, och Folke (se
nedan) till Stockholms mest kända
all-roundmän med orientering som
specialitet och tillhör »kärnan» i Fredrikshofs IF.
Gunnar Sjöblom, »Farsan», erhöll 1936
Svenska Gymnastikförbundets silvermedalj för
deltagande i uppvisningar i Norge 1930, England
33, Danmark 34, Belgien 35 och Norge 38 samt
har dessutom deltagit i K. F. U. M:s
uppvisningar i Danmark 1927, Estland och Lettland
36, Island, Färöarna och Danmark 38 samt USA
39. Hans specialitet är rundgång. Han är
sedan 1933 gymnastikledare i Stockholms-Tullens
IF och var 1924—38 styrelseled. i Fredrikshof.
Folke (f. 1904 Vt), tjänsteman, var 1920—41
en av K. F. U. M:s bästa gymnaster och erhöll
Svenska Gymnastikförbundets silvermedalj för
deltagande i uppvisningar i Danmark 1934, Bel-
257
gien 35, vid OS 36 och i Norge 38. Han har
dessutom deltagit i K. F. U. M:s resor till
Island, Färöarna och USA. H. B-s; S. L.
Sjöblom, Hugo, idrottsinstruktör (f.
1893 19/io i Åbo), Norrköping, är sedan
1924 anställd av Svenska
Idrottsförbundet och från 1945 speciellt knuten till
Norrköpings Idrottsförbund. Han är
särskilt en utmärkt instruktör i kast.
Sjöblom, som var god sprinter, hoppare och
kulstötare men som även tävlat i bl. a.
brottning, cykellopp och skridskosport, tillhörde
flera svensk-finska klubbar samt 1916—17
Katrineholms AIK. Han var 1920—23 norsk
tränare, därefter svensk. Han har sedan 1924 varit
bosatt i Norrköping, trots stationering i
Norrland (t. o. m. 1944) som tränare och med
Sundsvall som huvudort. S. L.
Sjöflygplan är ett flygplan, som är
försett med anordningar för start och
landning på vatten. Jfr Flygplan, sp. 28.
SJÖFÅGELJAKT.
Av överste Bertil Burén.
Uttrycket sjöfågel jakt användes i
allmänhet endast om den jakt, som utefter
kusterna bedrives på ej der och alfågel
och i andra hand på svärta, sjöorre,
bergand, vigg, knipa och skrake.
Tillfälligtvis skjutas även under sådan jakt ålkråka
(storskarv), lom, tobisgrissla, sillgrissla
(->-Grisslejakt) och tordmule
(-^-Tord-mulejakt). Måsfåglarna räknas aldrig
som jaktföremål även om de någon gång
skjutas, såvida man ej av jaktvårdsskäl
går in för att systematiskt decimera dem
(->-Trutjakt).
Ejdern — sjöfågeljaktens värdefullaste
jaktföremål.
Ejdern (Somateria mollissima) är den största
arten bland dykänderna. Den fullt utvuxna
hanen, gudingen eller gudungen, ser helt vit
ut, då han flyger över vattnet (bild 1).
Sommartid och som ung (bild 2 och 3) bär han en
betydligt enklare dräkt. Längden är omkr. 60—
70 cm.
Ejderhonan, ådan, är i huvudsak brunsvart
med rostbruna eller rödgulbruna fjäderkanter.
De äldre stöta mera i grått. På vingen bildas
en svart vingspegel med violett glans genom
att de större vingtäckarna samt armpennorna
ha vita spetsar. Ungfåglarna likna i stort sett
honan.
Ejdern förekommer längs hela vår kust, dock
sparsamt på svenska sidan av Bottniska viken,
men har på vissa platser i det närmaste
utrotats. Den förekommer bl. a. även längs Fin-
258
9—NFS. VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
