Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöfågeljakt, av överste Bertil Burén - Sjögren, Anders - Sjögren, K. Einar - Sjögren, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖGREN, E.
Lommarna skjutas i icke ringa antal på
vårsträcket utefter östra kusten, särskilt i
Kalmarsund, och efterhållas på grund av den skada de
göra på fisket i sjöar och tjärnar ibland även
på häckplatserna.
Storlommen (Colymbus arcticus) är
nästan av gåsstorlek (bild 9). Hans spolformiga
kropp lämpar sig för snabb framfart i vattnet.
Även hans flykt är snabb, när han väl
kommit upp från vattenytan, vilket måste ske mot
vinden och under ett långt springande på ytan,
innan han får luft under vingarna.
Storlommen finnes över hela norra Europa och
förekommer i Sverige över hela landet i insjöar
och tjärnar, även om dessa äro ganska små. I
gräset alldeles invid vattnet reder honan ett
enkelt bo, där hon lägger 2 olivbrunaktiga,
mörkfläckiga ägg.
Smålommen (Colymbus stellatus) går
ännu nordligare än storlommen och har
cir-kumpolär förekomst. Hans levnadssätt liknar i
allt den större artens.
De äro på vattnet utomordentligt hårdskjutna
och knappast sårbara med hagel på andra
ställen än hals och huvud. Försök att ro dem i
håll stranda i de flesta fall, ty bragta i
trångmål dyka de i regel under båten i helt ny
riktning och komma först upp långt utom
skotthåll. Under sträcket och särskilt i Kalmarsund
fällas flera små- än storlommar genom att
smålommen i regel flyger lägre och dessutom är
mindre hårdskjuten.
Även tordmulan (lat. Alca torda),
grisslan, sillgrisslan och tobisgrisslan
(-^-Grisslejakt) höra till de fåglar, som
då och då bli sjöfågel]ägarnas byte.
Vårjaktens berättigande.
Sjöfågeljakten under vårsträcket har i
årtionden varit föremål för skarpa
meningsutbyten, såväl i tidningspressen som
bland fackmännen.
Vår jaktens försvarare hålla före, att denna
med nuvarande fridlysningstider icke har
något avsevärt inflytande på fågelbeståndet och
att den är av stor betydelse för
skärgårdsbefolkningen, som därigenom efter den långa
vinterns ständiga saltmat åter får färskt kött. Det
sistnämnda erkännes även av vår jaktens
motståndare. Svårigheten att finna en formulering,
som befordrar jaktvården utan att verka som
klasslag mot skärgårdsbefolkningen, har också
gjort att frågan t. v. undanskjutits.
Einar Sjögren.
Ernst Sjögren.
Sjögren, Anders, löpare och
mång-kampare (f. 1920 15/7), tjänsteman i
Stockholm, vann SM på 400 m 1944 (48,4S) och
45 (48,2) samt segrade på 400 i
landskampen mot Finland 1945.
265
Sjögren, som först tävlade för IFK
Djursholm och därefter för IK Mode (utom 1942 och
43, då han representerade IFK Linköping, resp.
Stockholms Stud. IF), blev trea i SM i
femkamp 1940 och 41 samt tvåa 1942 och 44 (3 498 p
— över gällande svenska rekord), trots att han
knappast kastar över 30 m i diskus. Han har
bl. a. nått 7 m i längdhopp och 62,06 i
spjutkastning. S. L.
Sjögren, K. Einar, seglare och
båtkonstruktör (f. 1871 a®/0), f. d. förste
postassistent, Stockholm, har sedan före 1900
varit en av Sveriges främsta
småbåtskonstruktörer och rorsman.
Sjögren debuterade som konstruktör med
fenkölsbåten »Tjopp» (23 m2, 1895), som fick
många efterföljare. Med denna båt vann han
tills. m. Birger Gustafsson, »Tjopparna», ett
70-tal priser. Han har, ehuru icke
yrkeskonstruktör, ritat över 200 båtar, bl. a. S. S. S:s lottbåtar
1901—30. Bland hans konstruktioner, i regel
extrema och snabba kappseglare, märkas bl. a.
vinnarna av Skärgårdskryssarpokalen 1919 och
31, »Lill Jo-Jo», resp. »Lill-Singva» båda i 30
m-klassen. J. S. H.
Sjögren, Ernst, hästsportman (f. 1885
30/6), godsägare, Taxinge-Näsby, har
sedan 1920 varit en av svensk
kapplöpningssports främsta hästägare och
uppfödare. Han är ordf. i Stockholms
Kapplöpningssällskap sedan 1941.
Sjögren började föda upp fullblodshästar 1920,
då han ägde Färjestadens stuteri i Östergötland.
Bland där uppfödda hästar märkas
»Färjestaden I», som vann Svenskt Kriterium 1925 och
Jockeyklubbens jubileumslöpning 1926, samt
»Färjestaden II», vinnare av Svealandlöpningen
1926 och Svenskt S:t Leger 27.
Han köpte 1928 Taxinge-Näsby slott i
Mariefredstrakten och har där uppfött bl. a.
»Sidenhuset II» (f. 1932), som ännu sommaren 1945
var svensk kapplöpningssports vinstrikaste häst
med en summa av 82 780 kr., vidare »Taxinge
II», vilken som 3-åring 1934 vann såväl
Jockeyklubbens jubileumslöpning som Stockholms
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
