Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skytterörelsen, av redaktör K. A. Larsson - Skyttesport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYTTESPORT
dandet av skytteföreningar. De första som
stiftades voro Akademisk Skytteförening och
Kö-benhavns Skytteförening. Redan 1863 funnos
100 föreningar, av vilka många upptogo även
gymnastik.
I Danmark har långdistansskyttet varit i
nedgång, beroende på svårigheterna att
anlägga banor och den tidigare allmänna
försvarsolusten. Någon folkrörelse kan det knappast
kallas, men f. n. (1946) finnas förutsättningar
för uppbyggande av en sådan, om banfrågan
kan lösas. K. A. L.; N. H-n.
SKYTTESPORT.
Skytte har bedrivits som sport sedan
urminnes tider. Jaktens och krigets krav
gjorde tidigt skjutskickligheten till en
medborgerlig dygd. Genom samverkande
omständigheter (mångfalden vapen,
skiftande geografiska förutsättningar och
inflytelser från jakt och krig) har
skyttesporten blivit mera mångsidig än de flesta
andra idrotter och splittrats på olika
organisationer och grenar.
Skyttesport (skjutning) heter på eng.
rifle-shooting, fr. tir sportif, ty. Schiessport, da.
Skydning, fi. ampuminen, no. skytning.
I motsats till flertalet andra sportgrenar har
skyttet intet moderland, där dess former
fixerats, innan det gått ut över världen. I stället
ha de flesta äldre kulturländer i regel sina
inhemska typer av skytte, som levat kvar även
sedan internationella former för
skytteidrotts-liga tävlingar vunnit burskap. I de flesta
länder har skjutskickligheten ansetts äga en så
direkt betydelse för försvaret, att skyttesporten
hopkopplats med olika slags försvarsrörelser.
Detta har medfört, att flera länder, bl. a.
Sverige, ha en dubbelorganisation med ett särskilt
förbund för bedrivande av det rent sportsliga
skyttet (->-Skytteförbund och
->-Skytteförbun-dens Överstyrelse). I sådana fall finnes dock
sällan någon skarp gräns, utan skyttarna
deltaga som regel i båda organisationerna.
Skyttet kan efter de använda vapnen indelas
i bågskytt e, armborstskytte, g
e-värsskytte och pistolskytt e, varjämte
de båda sistnämnda grenarna ytterligare indelas
efter olika typer på gevär och pistoler.
Skjutningen med kulsprutegevär, kulspruta och
kulsprutepistol saknar sportslig betydelse. Inom
gevärsskyttet intar jaktskyttet en
särställning, och detta sönderfaller i sin tur i k u
1-skytte och hagelskytte.
Inom gevärs- och pistolskyttet skiljer man
på banskytte och fältskytte samt har
den därmed i viss grad sammanfallande
uppdelningen i tavelskytte och
figur-skytte. Som mellanformer till tavla och
figur finnas figurtavla och ringad figur,
vartill komma rörliga mål, lerduvor och duvor.
Allteftersom precision eller snabbhet är
avgörande, kan man tala om precisionsskjutning,
snabbskytte och flyktskytte (kastskott).
Inom gevärsskyttet förekommer vidare
skjutning i liggande, knästående och stående
ställningar (samt de mindre vanliga: liggande med
stöd, liggande på rygg, sittande och stående
med fri överarm). Efter avståndet kan man
skilja på kortdistansskytte (korthåll) på 50—100
m, skjutning på normalavstånd om 200—400,
vanligen 300 m, samt långdistansskjutning på
600 m—1 000 yards. I huvudsak sammanfallande
härmed är skillnaden mellan skjutning med
finkalibriga omantlade kulor
(»salongsgevärs-patroner», kal. 22) och skarpskjutning med
mantlade kulor. I Sverige gör man slutligen
alltefter skjutningens ändamål en uppdelning
av gevärsskyttet i skolskjutning,
fältskjutning och stridsskjutning.
K. A. L.
Skyttesport i gamla tider.
När schweiziska bildkrönikor vid
1500-talets början hämta motiv från berömda
skyttetävlingar (bild 1—2), hade dessa på
kontinenten redan nått en rik
utveckling och i fast organiserade former samlat
städernas borgerskap till sportslig kamp
om värdefulla priser, som uppsatts av
furstar och länsherrar eller borgmästare
och råd.
Krönikornas bildskatt ger den yttre ramen
kring sporten, anordningarna på skjutplatsen,
deltagarnas uppträdande etc. Den
organisatoriska bakgrunden, skyttegillen, tävlingsregler
och skjutresultat, avspegla sig i litterära källor,
som äro betydligt äldre.
Avgörande för skyttesportens
utveckling har naturligtvis varit skjutvapnens
utveckling, men trots den stora
omvälvning, som handeldvapnens införande vid
nyare tidens början medförde, kommo
skyttegillena att bibehållas ganska
oförändrade. Även sedan bågen och
armborstet i Europa kommit ur bruk, höllos
tävlingar med dessa vapen (se art.
Båg-skytte och Armborstskytte). Härvid kan
ha medverkat att armborstet bland
allmogen bibehölls långt fram i tiden; en
373
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
