Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyttesport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYTTESPORT
Bild 1. Skyttetävling med armborst mot tavla,
Zürich 1504. På stolpen i mitten ett timglas för
kontroll av tiden (ett visst antal skott skulle
avges på begränsad tid). Till höger vid tavlan
synes markören i sitt skjul. Vid den närmaste
skyttens fötter ligger en armborstspännare. —
Ur Gerold Edlibachs krönika.
bössa var nämligen för bonden alltid en
dyrbar, ibland också förbjuden sak.
Skytteföreningar med tusenåriga traditioner.
De första skyttegillena i Europa bildades
redan på 700- eller 800-talen, och deras avläggare
äga på sina håll ännu bestånd, t. ex. Det
->Kongelige köbenhavnske Skydeselskab.
Gillena hade sina olika skyddshelgon:
Sebastiansbröderna voro bågskyttar,
armborstskyttarna hyllade S:t Georg, och bösskyttarna stodo
under den helige Antonius beskydd. I de tyska
städerna vittna gatunamn som »Schützengasse»
om var skyttarnas gilleshus voro belägna.
Fågelskyttet äldst.
Redan antiken ger exempel på de två
typer av målanordningar, som ända in i
sen tid bibehållits: en fågel fastsatt på en
hög stång och en rund tavla med
markerad mittpunkt. Litterära belägg för
fågelskjutning möta redan i Iliadens 23:e
sång och Aeneidens 5:e bok. På
vasmålningar ser man fågeln uppställd på en
kolonn och utsatt för bågskyttarnas pilar
(se Bågskytte, bild 4). Fågelskjutningens
uppkomst förtonar sig långt tillbaka i den
fornindiska veda-religionens
brahma-dyrkan.
I fågelskjutningarnas förläggande till vårens
eller sommarens inträde har man velat se en
djupt rotad sed med anknytning till
pingst-firande och majfest. Sommarljusets seger över
vintermörkret firades kring stången krönt med
den grönmålade papegojan, tyskans
»Papagei-schiessen» och franskans »jeu du papeguay», där
den skytt, som sköt ner den sista resten av
fågeln, korades till skyttekung, bekransades och
fick kedjan med hängande fågel i ädel metall
att bära om halsen. I rang närmast efter
rådsherrarna i festliga processioner behöll han sin
värdighet som skyttekung till nästa års tävlan.
Redan på 1200-talet ingingo fågelskjutningar
som fasta högtider i årscykeln för sex olika
skyttegillen i Antwerpen. Från 1454 stammar ett
dekret av den preussiske stormästaren
Wyn-rich von Kuyprode om anläggande av
skjutplatser med fågelstänger runt om i städerna. På
de stora stadsgravyrerna från 1500-talet kan
man ibland strax utanför stadsmuren finna
topografiska beteckningar, som hänföra sig till
sådana skjutplatser: »Vogelwiese», »Vogelplatz»
etc.
Fågeln har på skilda platser fått olika
utformning. Papegojan blev, särskilt i ö. Tyskland, en
anka. I England sköt man på en tupp; ibland
fast-gjordes en levande fågel, som tillföll den skytt,
som träffade den till döds. En gås var ett
eftertraktat pris i München (1700-talet). Som en
märklig utveckling måste man se fågelns
övergång till den heraldiska vapenfiguren,
riksörnen, som alltifrån 1600-talets slut blev många
skyttegenerationers mål, där bortskjutning av
de skilda regalierna, kronan, spiran och svärdet,
gav olika poäng.
I Norden har fågelskyttet återupplivats i
Vordingborg på initiativ av den
amerikanskfödda friherrinnan Sophie von Oxholm. Man
skjuter med ett gevär, upplagt i en klyka, på
en träfågel med järnbeslag. Bortskjutandet av
olika delar av fågeln belönas med hederspriser,
och den som skjuter bort sista biten blir
fågelkung.
Tavelskyttet har undergått få förändringar.
Betydligt enklare är den runda
måltavlans historia. Även här utgör en
grekisk vasmålning det första belägget: på
en pris-amfora i British Museum är en
rund, ringad tavla målet för en skara
spjutkastande ryttare. Till skillnad från
373
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
