Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyttesport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYTTESPORT
»Ingen skall stiga för annan
fram, utan han varder uppropad,
och haver låtit sig inskrivas.
Ingen skall spänna sin bössa
förrän han kommer på rätta
platsen där han skall skjuta. Vem det
gör tillförne, skall vara förbjuden
att skjuta.
Sedan som när var och en vill
skjuta, skall trumslagaren röra
uppå trumman förrän han skjuter,
uppå det att de kunna taga sig till
vara som skola akta uppå skotten,
att dem ingen skada sker.
Till slut skall var och en akta
sin bössa att icke någon skada
sker.
Ingen må vidare stödja sig eller
lägga bössan an, den det gör haver förbrutit om
han tillförne något vunnit haver.» Å. M-n.
Den moderna sky11esportens
historia.
Jaktskyttet är äldst.
De första förebuden till den moderna
skyttesporten kommo inom jaktskyttet i början på
1800-talet. I England utvecklades vid denna tid
skjutning mot levande duvor, och i många
länder bildades jägargillen, i vilka medlemmarna
fingo pröva sina bössor i såväl
precisionsskjutning som skjutning mot rörliga mål. I USA
voro kalkonskjutningar med de långa
»kentuckygevären» mycket populära. Först på
1860-talet började dock utvecklingen ta fart. Efter
engelskt mönster bildades i flera europeiska
länder skarpskytteföreningar, som från början
hade militär prägel men så småningom togo
målskjutningen till huvuduppgift. Särskild
framgång hade denna skytterörelse i de
nordiska länderna och i Schweiz
(->-Skytterörel-sen). Inom jaktskyttet började konstgjorda
lerduvor ersätta de levande, och i USA skaffade
sig William Cody (»Buffalo Bill») med sitt
gevär en ryktbarhet, som gav upphov till en serie
professionella mästerskyttar, vilka inför stora
åskådarskaror sköto tusentals »duvor»
(uppkastade glasflaskor) i följd.
Skyttet med vid OS 1896.
Under 1800-talets sista årtionde nådde
gevärets precision en tillräckligt hög standard för
att bilda förutsättningar för sportslig
tävlingsskjutning, och redan vid de första Olympiska
Spelen fanns skytte med på programmet. Året
därpå anordnades de första VM med valfritt
vapen, vartill 1900 kom pistol, 1911 armégevär,
1929 korthåll (miniatyrgevär) och 1936
snabbskjutning med pistol (»silhuett»). Jaktskyttet
gick sina egna vägar och bildade en egen
organisation, men dess tävlingar ha ej fått samma
stadga som Internationella Skytteunionens.
373 381
Bild 5. Mästerskytt skjuter mot pokal, som en man håller
i handen. — Detalj av en gravyr över Rörstrand på
1670-talet i Erik Dahlberghs »Suecia antiqua et hodierna».
Mer än olympiaderna ha VM-tävlingarna
präglat sportskyttets utveckling. Dessa ha gått
efter det kontinentala skjutprogrammet, varför
de anglosaxiska länderna, som nästan enbart
bedriva liggande skjutning, känt sig ställda åt
sidan och blott periodvis deltagit. I stället ha
de haft andra internationella stortävlingar,
landskamperna England—USA, de brittiska
imperietävlingarna, de panamerikanska
matcherna etc.
I Sverige väcktes intresset vid OS 1912.
Redan vid tiden för bildandet av Svenska
Jägareförbundet 1830 förekom målskjutning
inom jakt- och skytteföreningar på olika håll
i Sverige. Intresset för denna form av
skyttesport bibehöll sig till slutet av 1850-talet, då
den frivilliga ->-skytterörelsen uppstod. Inom
denna har från 1890-talet förekommit
tävlingsskjutning med armégevär efter ett för den
nationella skyttesaken särskilt avpassat program.
I motsats till Norge och Danmark, som tidigt
skördade stora segrar, stod Sverige länge
utanför det internationella sportskyttet, men i
samband med Olympiaden 1912 väcktes intresset.
De lättköpta segrarna vid detta tillfälle ledde
dock till en självöverskattning, som medförde
svåra bakslag, när konkurrensen skärptes.
Sportskyttets ledande länder.
Skyttetekniskt ledde schweizarna
utvecklingen före förra världskriget. De förbättrade
vapen och ammunition samt nådde fulländning
i knästående ställning (mest beroende på att
frigevärsskyttarna i Schweiz måste skjuta i
knästående, då de tävla tillsammans med
ar-mégevärsskyttar, som skjuta i liggande).
Efter det första världskriget blev det tillåtet
att använda dioptersikte och gevärsrem som
stöd. Amerikanerna, som redan behärskade
dessa hjälpmedel, ryckte nu snabbt fram i
täten. Deras enkla, raka gevär med grov pipa
passade speciellt föt liggande ställning, och
ammunitionstillverkningen drevs till en dittills
ouppnådd precision. Amerikanernas resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
