Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sportlitteratur, av redaktör Sten Thunvik - Sportmassage →Idrottsmassage - Sportmedicin →Anatomi, →Bantning, →Diet, →Fysiologi, →Hälsoregler, →Kroppsövningar - Sportpalast - Sportpalatset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S PORT M AS S AGE
»Till boxningskonstens lov» och »Till värjans
lov» ha blivit mycket observerade liksom
Wode-houses bollspelsnoveller.
Idrottslyriken består till stor del av
tillfällighetsdikter i tidningar, jubileumsskrifter o. s. v.
Något av folkdikter ha i Förenta Staterna
blivit M. J. McMahons »The nonpareil grave» (1899,
om boxaren Jack Dempsey) och E. Thayers
»Casey the bat» (om basebali). Fransmannen
H. de Montherlants »Les onze devant la pörte
dorée» (De elva framför den förgyllda porten,
1924) och »Le paradis à 1’ombre des épées»
(Paradiset i värjornas skugga, 1924) äro två
samlingar extatisk idrottslyrik från
Parisolympiaden. Välkända äro även J. Giraudoux
intensiva dikter och aforismer om idrottens väsen.
Han har bl. a. skrivit »Le Sport» (1928). Av
tidigare franska böcker må nämnas G. Rozet,
»Les fetes du muscle» (Muskelfesterna, 1914),
samt P. de Coubertin, »Essais de psychologie
sportive» (1913). Av prisbelönt idrottslyrik vid
Olympiska Spelens litteraturtävling må
nämnas G. Hohrod och M. Eschbach, Tyskland,
»Ode zum Sport» (Ode till sporten, 1912),
Nicolai, Italien, »Olympiska dikter» (1920), K.
Wierzynski, Polen, »Laur Olimpijski»
(Olympisk hymn, 1928), samt F. Dühnen-Sondinger,
Tyskland, »Der Läufer» (Löparen, 1936).
De rena sportskildringar som förekommit ha
mera sällan kunnat räknas till högvärdig
skönlitteratur, och det idrottsliga inslaget i
genomsnittsromanen har inskränkt sig till ett
omnämnande i korthet av idrottsövningar. Sporten
har däremot fått ett relativt stort utrymme i
mer eller mindre äventyrsbetonade romaner,
såsom Walter Scotts »Ivanhoe» och »Robin
Hood» (bågskytte, jakt), Kiplings
»Djungelboken» (jakt) och Dumas d. ä:s »De tre
musketörerna» (jeu de paume, fäktning).
Sverige.
I svenskspråkig skönlitteratur finner man
med några undantag sportskildringar först på
1900-talet. Nämnas må dock C. J. L. Almqvists
och J. L. Runebergs jaktmotiv, E. Tegnérs
»Isfarten» (i »Frithiofs saga»), samme författares
»Skytten» (till Christianstads Skytt-Sällskap
1833), P. H. Lings »Fäktvisa» samt den kanske
mest kända »sportdikten» av alla, C. M.
Bellmans »Kägelspel hos Faggens en sommarafton
1770» (i »Fredmans epistlar»), Strindberg har
skildrat kägelspel och skrivit ett mästerligt
segelsportreferat. Andra som sakkunnigt skrivit
om segling äro E. Sehlstedt, D. Fallström,
Albert Engström, K. Asplund, S. Barthel och S.
Siwertz — den sistnämnde har även förhärligat
skidsporten. Selma Lagerlöfs dikt till
Landskrona Roddklubb (1886) är även värd ett
omnämnande. G. Fröding, P. Molin, Dan
Andersson, E. A. Karlfeldt, K. G. Ossian-Nilsson o. a.
ha skrivit om jakt, skytte och friluftsliv.
En del svenska författares »programmatiskt»
negativa inställning till idrotten, som framlades
i Ivar Lo-Johanssons »Jag tvivlar på idrotten»
(1931), har numera vikit. S. Forssells goda
idrottsroman »Att vara kamrat» (1943) följdes
1945 bl. a. av samme författares »4x400», R.
Edvardssons »Det andra steget» och Å. Alexis
»Långsjö-Dahlberg». Nämnas böra även Eyvind
Johnsons fotbollsskildring i »Minnas» (1928),
C.-A. Nycops fotbollsroman »I skottlinjen» (1938),
R. Hentzels boxningsbok »Upp som en sol»
(1943) och I. Ahlstedts »Matchen» (1945). Vidare
märkas E. Malms ståtliga prolog »Sång till
idrotten» vid Svenska Idrottsförbundets
50-års-jubileum 1945 samt essäer av T. -»-Tegnér, S.
Selander och F. G. Bengtsson. Bland goda
ungdomsböcker kunna framhållas W.
Hammen-hög, »Erik, skogsluffaren» (1942) m. fi., B.
Ahlbom, »Berra, bandyspelaren» (1945), samt olika
arbeten av E. Lieberath.
I Norge ha utkommit flera goda
sportromaner, bl. a. M. Fönhus, »Femmilen» (sv.
övers. 1936), och i Finland A. Eklunds
»Idrottens filosofi» (1917) och U. Karhumäkis
vid OS 1936 prisbelönta roman »Avoveeten» (sv.
övers. 1939, »Yrjö löparen»). I Danmark har
bl. a. J. V. Jensen ofta hyllat sporten.
-❖-
Sportmassage -»-Idrottsmassage.
Sportmedicin ->Anatomi, -»-Bantning,
->Diet, -^-Fysiologi, -»-Hälsoregler,
^-Kroppsövningar.
Sportpalast, i Berlin, är Tysklands mest
kända inomhusarena för idrott och var
före tillkomsten av -»-Deutschlandhalle
även den största. Bild vid Ishockey, pl. 1.
Sportpalast, som invigdes 1910, har vid
ishockey, konståkning på skridsko och
bancykel-tävlingar plats för omkring 8 000 personer, vid
boxning o. d. för 13 600 (därav 9 600 sittplatser),
fördelade på parkett och läktare i två våningar.
Hallen förstördes delvis genom bombning 1944.
Sportpalatset i Stockholm är Sveriges
dyrbaraste idrottsanläggning och har en
av världens största simarenor inomhus.
Initiativtagare till anläggningen var K.
Fau-gust, och nuv. ägare är Försäkrings A. B. Hansa.
Chef sedan 15 mars 1933 är H. Julin.
Sportpalatset, som invigdes 20 okt. 1934 och
kostade omkring 6 mill. kr., ligger vid S:t
Eriksbron på Kungsholms-sidan, är 16 våningar
högt och innehåller — förutom lokaler för de
flesta förekommande badformer — restaurang,
biograf, bostadslägenheter m. m. Simbassängen
är 50x12 m med en särskild barnbassäng vid
ena kortsidan. Förste simlärare äro f. n. (1946)
T. och I. Lindström, men tidigare ha bl. a. A.
Borg, H. Öberg och Sally Bauer tjänstgjort.
För åskådare finnas 1400 sitt- och 600 (enl.
polisresolution 1 200) ståplatser. En
motionshall för gymnastik m. m. på 22x7,5 m arrenderas
sedan hösten 1945 av gymnasten och
mångkam-paren Bertil Larsson, Stockholms Stud. IF. S. L.
511
Tryckt Va 46
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
