Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stavhopp - Teknik, av Erling Kaas, Norge - Träning, av Erling Kaas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAVHOPP
Pendling och armhävning.
Från hänget gör kroppen med bibehållen
handfattning en kraftig rörelse framåt—uppåt.
Detta kallas pendling. Man skall icke — som
ofta sker — låta kroppen pendla så länge,
att den liksom stannar av sig själv. Kroppen
blir då stel, hopparen kommer ifrån staven
och förlorar på så sätt all hjälp att nå högre.
Man skall efter V» av pendlingen draga in
benen under sig, så att de bilda ett V mot
överkroppen (bild 5).
Nu följer en kraftig och snabb armhävning
uppåt med bröstet nära staven. Benen sträckas
på så sätt lodrätt uppåt längs staven.
Vändning och armresning.
Under sista delen av armhävningen börjar
vändningen, som går så till, att man — från att
ha haft ryggen nedåt mot marken — vrider
hela kroppen så, att ryggen kommer uppåt
(bild 6). Underkroppen kommer först upp i
höjd med ribban, medan överkroppen ligger
lägre. Här måste man föra kroppen nära
staven, som skall ligga tätt intill halsgropen och
högra axeln, så att man kan använda hela
armstyrkan till att pressa sig uppåt mot den nu
lodrätt stående staven.
Passering av ribban.
Benen ha under tiden stuckits över ribban
och börja nu sjunka nedåt på andra sidan av
denna, och samtidigt börjar armresningen till
handstående. Benen sjunka ytterligare,
samtidigt som överkroppen pressas upp i ribbans
höjd. Vänster arm, som har lägsta fattningen
på staven, är nu fullt sträckt och kan inte göra
någon mer nytta. Man släpper därför fattningen
med vänster hand, och med höger arm — som
ännu är något böjd — ger man en kraftig, sista
påskjutning, omedelbart innan ribban passeras
(bild 8 och 9). Vänster arm slungas över
huvudet, medan höger hand skjuter tillbaka
staven från hoppställningen (så att staven ej
vidrör ribban) och därpå omedelbart drages upp
över huvudet. Ribban passeras.
Nedhoppet.
När vänster arm — efter att ha släppt staven
— kastas uppåt, vrider den kroppen, så att
denna — efter att ha passerat ribban — dels
kommer i upprätt ställning med huvudet uppåt
och benen nedåt, dels avlägsnar sig något från
ribban och hoppställningen för att slutligen
hamna i gropen, vänd i samma riktning som
vid ansatsen.
Hur högt kan man hoppa?
Hur högt man kan hoppa beror helt och hållet
på hur hög fattning man kan ha och dock få
staven att resa sig. Hopparen fattar alltid lägre
än ribban — hur mycket beror på hans
skicklighet. Om man gör ett märke på staven för
den högsta fattning man kan ha för att få
stavresning och därtill lägger armens längd jämte
ytterligare 10 cm, får man den högsta höjd, som
man kan klara, om man är verkligt skicklig
tekniker. De 10 cm utöver armlängden
möjliggöras genom kroppens hävstångsrörelse, när
ribban passeras. Denna hävstångsrörelse finns
icke hos de hoppare, som använda den äldre
stilen med rak kropp utan någon upphöjning med
åtföljande lodrät uppsträckning av benen
under pendlingen.
Ett gott resultat kan icke nås utan en
förstklassig stav. En prima bambustav måste vara
färsk, mjuk och fjädrande. Den buktar sig, då
man sätter den i gropen, och därigenom kan
man fatta något högre än på en styv stav. När
hopparen kommer upp i handstående, lättar
trycket på staven. Denna rätar då ut sig och
ger på det sättet hopparen en extra puff uppåt.
Sådana stavar äro sällsynta i Europa, och har
en hoppare fått tag på en, lämnar han den inte
gärna ifrån sig!
Träning.
Det torde inte finnas någon gren i fri
idrott, som fordrar så mycken — och så
allsidig — träning som stavhopp. En
stavhoppare måste till att börja med
träna upp sin kondition och därefter
snabbheten — dock utan, att lägga an på
sprin-terstil. Han måste träna andra hopp för
spänstens skull och kast för att få
armstyrka. Därav följer att de flesta
stavhoppare äro goda tiokampare.
Under vintern och våren bedrives
konditionsträning med promenader och
löpning 4—5 dagar i veckan. Denna träning
kompletteras med daglig gymnastik, vid vilken man
lägger an på att öva upp arm-, axel- och
bukmuskler. Sålunda böra övningar i trapets och
på räck ofta förekomma och likaså gång på
händerna, hävrörelser i bom och på lina m. m.
En stavhoppare måste lägga an på att nå
akrobatisk färdighet.
Sedan specialträningen börjat, tränar
man lämpligen 4 dagar i veckan teknik på
idrottsplatsen, varvid varje detalj noga inövas u
n-der tränares tillsyn. Man nöter annars
lätt in fel, som kunna bli omöjliga att arbeta
bort. Träningen börjas med lätt och avslutas
med hårdare gymnastik. Träning i hopp och
kast, gång på händerna etc. ingå även dessa
dagar i programmet liksom löpning i
400-me-terstakt, varvid man med bibehållen stil söker
driva upp snabbheten. Man måste lägga stor
vikt vid löpning med staven (c:a 60 m), då en
stavhoppare måste bli så van att löpa med stav
i händerna, att denna inte generar honom.
Därnäst viktigast är det att träna upphoppet
från marken, som bäst sker med 5—6 stegs
anlopp och låg fattning. Vid träning över ribba
bör denna som regel ligga omkring 50 cm lägre
än hopparens maximum. När träningen fort-
569 579
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
