Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidning för Idrott - Tidskrift i Gymnastik - Tidtagning, av redaktörerna Verner Hansson och Sven Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDTAGNING
under de svåra pioniäråren, var i regel 8-sidig
samt redigerades och illustrerades på ett
förnämligt sätt. Den utgavs först varannan vecka
men blev 1892 veckotidning. Från 1894 hade
den ett stort julnummer och utgav vid olika
tillfällen extranummer.
V. G. Balck ingick hela tiden i tidningens
redaktion. Han biträddes av G. Meyer till 1884,
då C. Smith blev medredaktör. Smith avlöstes
1887 av Alex. Lindman, som från 1886 till 1919
var tidningens mest verksamma kraft. Utgivare
och förläggare var till 1897 I. Hæggström. År
1898 övertog Cl. von Rosen det ekonomiska
ansvaret och inträdde som ansvarig utgivare (1912
efterträdd av Balck) samt ingick från 1901 även
i redaktionen. Ären 1907—19 tillhörde även S.
Hermelin densamma.
Tidningen omhuldade redan från början
hästsport, som redigerades av C. G. Wrangel, G.
A. Nyblæus, P. och J. Hamilton, Cl. v. Rosen
samt S. Hermelin (1891—97 och 1903—18). En
framträdande plats fingo även jakt och
hundsport samt segelsport, som omhänderhades av
bl. a. C. och E. Smith och E. von Gegerfelt,
vilken redigerade bilagan Segling (1910—15).
Fri idrott, gymnastik och rodd, som många år
redigerades av Balck, behandlades under
genombrottsåren utförligt, liksom cykelsport.
Fotboll, simning, vintersport m. fi. grenar
ägnades mera uppmärksamhet i den med N. T. f. I.
lierade -^-Nordiskt Idrottslif (gr. 1900),
varigenom grenar som tennis och motorsport erhöllo
bättre utrymme.
Tidningen, som de första åren hade omkring
800 fasta prenumeranter, måste under hela sin
tillvaro kämpa med ekonomiska svårigheter.
Dessa kunde övervinnas främst tack vare
bistånd av Cl. v. Rosen och det konsortium, som
bildades för att garantera tidningen. Statsbidrag
erhölls tidvis.
Bland medarbetare må utom de nämnda
framhållas G. Grönberg (jakt och hundsport), S.
Arsenius och A. Påhlman (hästsport), C. A.
Hellstrand och H. Haglind (segling), F.
Santesson (kanotsport), A. Ulrich (simning), H. T.
Næss (skridsko och rodd), B. Roosval (rodd
m. m.), U. Salchow (skridsko), E. Bergvall
(fotboll och fri idrott), K. Zetterberg (lawntennis)
samt F. Löwenadler (Englandskorrespondent).
Även många kända konstnärer medverkade,
bl. a. V. Andrén och B. Liljefors.
Genom sin vederhäftighet och
systematiska uppläggning utgör tidningen en
ovärderlig källa för kännedom om
idrotten särskilt under genombrottsåren. S. T.
Tidskrift i Gymnastik grundades 1874
av lärare vid G. C. I., övertogs 1884 av
nuv. Svenska Gymnastikläraresällskapet
och var 1927—42 officiellt organ även för
Svenska Gymnastikförbundet.
Tidskriften startades av T. J. Hartelius, L. M.
Törngren, V. G. Balck samt Hj. Ling. Av Ling
publicerades en artikelserie, »Friskgymnastiken
vid G. C. I. 1843—73», och senare har ett stort
antal andra värdefulla uppsatser om såväl
frisk-som sjukgymnastik samt hälsovård införts.
Tidskriften är numera månatlig efter att till
1904 ha utkommit med 2 och senare med 4
häften årligen. Den var 1927—42 delad i två
avdelningar, Svenska
Gymnastikläraresällskapets Tidskrift i Gymnastik och Svenska
Gymnastikförbundets officiella organ.
Tidskriftens förste redaktör var T. J.
Hartelius under medverkan av L. M. Törngren.
Den senare var redaktör 1876—1912. Hans
med-redaktörer A. Wide (från 18£6) och S.
Drakenberg (från 1906) redigerade därefter
tillsammans med N. F. Sellén tidskriften till 1916, då
Wide efterträddes av N. O. Silfverskiöld. J.
Arvedson inträdde 1919 i stället för denne och
E. Svalling 1920 efter Sellén. Ensam redaktör
var 1921—24 E. Nerman och 1925—38 A.
Holmström, vilken till medredaktör 1939—40 hade
O. Kragh och 1941—42 A. Thorson, tidskriftens
redaktör sedan 1943. I redaktionsutskottet ingå
bl. a. J. G. Thulin och G. Liljegren. A. T.; S. T.
TIDTAGNING.
Av redaktörerna Verner Hansson och
Sven Lindhagen.
Tidtagning äger rum i många olika
idrotter och enligt flera system, vilkas
huvudgrupper äro manuell (för hand),
elektrisk och fotografisk tidtagning.
Stundom förekomma kombinationer av
dessa metoder.
Enklast sker tidtagningen vid de flesta
bollspel, t. ex. i fotboll och bandy, där domaren
(eller ev. särskild tidtagare) i regel använder
ett vanligt fickur. En del domare använda
klockor, som äro så konstruerade, att 45m (=
speltiden) utgör ett varv för minutvisaren. Vid
matcher i vattenpolo och ishockey, där man
räknar den effektiva speltiden (d. v. s. med
avdrag för alla avbrott i spelet), användas ur, som
kunna stoppas vid avblåsningen och sättas i
gång från samma läge, när spelet återupptages.
Vid annan manuell tidtagning användes s. k.
»stopp-ur», som har en stor sekundvisare,
vilken vid start ställes på noll och som går
urtavlan runt på 60s (stundom 30s), samt en
mindre minutvisare. Tidtagaren sätter i gång
klockan vid startsignalen. Då starten sker med
skott, måste klockan sättas i gång på röken
från startrevolvern, ej på ljudet, som vid ett
vanligt 100-meterslopp når tidtagarna först efter
omkring 0,3s. Visarna stoppas med en
tryckknapp, då den tävlande nått målet. Tiden kan
på vanliga tidtagarur avläsas med en tiondels
sekunds noggrannhet.
949
950
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
