Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Travsport, av redaktör Sten Sandberg - Historik och utbredning - Travsporten i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T RAV SPORT
Bild 2. Kappkörning på is under 1500-talet
— en föregångare till våra dagars travsport. —
Efter ärkebiskop Olaus Magnus’ »Historia om
de nordiska folken» (1555).
sätt och vis den holländska travsporten, som
daterar sig från 1813. Sedan totalisatorförbud
införts 1911, hölls den högt stående sporten och
aveln vid liv genom privata medel fram till
1940, då totalisatorn återinfördes och tryggade
sportens vidare utveckling.
Travsporten i Sverige.
Redan för många hundra år sedan körde
bönderna ikapp med sina hästar på isar och
landsvägar, när och var tillfälle gavs, till
gästabud och från kyrkan. Olaus Magnus nämner
t. ex. i sin krönika (1555) hur bönderna tävlade
i kappkörning med sina slädtravare.
Många sådana kraftmätningar finnas
relaterade i tidningar, tidskrifter och böcker från
början av 1800-talet, och ofta framhålles
tävlingarnas betydelse för hästavelns främjande.
Den förnämsta travaren från denna tid var
»Sleipner Varg», som inköpts från Norge för
1100 riksdaler, ett för den tiden synnerligen
högt belopp. Bland dennes prestationer nämnes
att han i mars 1829 flera gånger på
Brunnsvikens is vid Stallmästargården vid Stockholm
travade 1200 fot (356,4 m) på en kilometertid
av i genomsnitt 1.36 och engelska milen som
snabbast på 2.37, motsvarande en kilometertid
av 1.37,6.
Böndernas exempel följdes snart av de burgna
stadsborgarna. Dessa utmanade varandra till
tävlan, där stundom mycket folk samlades som
åskådare. Isen fick tjäna som vädjobana, och
denna ställdes oftast i ordning av traktens
krö-gare, vilket kan anses belysande för tävlingens
karaktär.
Första organiserade tävlingen 1870.
En organiserad travtävling kan man dock
icke tala om förrän 1870, då Svenska
Kapplöpningssällskapet vid sina tävlingar på
Ladugårdsgärde även lade in en löpning för
tra-vare. Tre hästar startade på en distans av
1/4 svensk mil, och segrare blev den norska
hästen »Balder» med en tid av 6 min. 10 sek.
Varken denna löpning eller de som följde
under de närmaste åren blevo någon succé, och
referaten från evenemangen äro tämligen
syrliga: »Våra ärade läsare torde dispensera oss
ifrån att skildra dessa s. k. trafvare» o. s. v.
De första travsällskapen.
Tävlingar anordnades emellertid nu litet
varstans i landet, och 1882 bildades den första
egentligsa travsportsammanslutningen,
Wermlands Trafvaresällskap, som året därpå
anordnade sina första tävlingar på Kyrksjöns is vid
Arvika. Vid dessa utgick en sammanlagd
prissumma på 525 kr., i vilken summa
Hushållningssällskapet bidrog med 150 kr., ett
märkligt officiellt erkännande av sällskapets och
tävlingarnas syfte »att uppmuntra till afvel af
vackra och uthållige hästar, till ändamålsenligt
uppfödande och en utvecklande vård af den
unga hästen».
Följ. år bildades Jemtlands
Trafkörningssäll-skap, och i maj 1884 konstituerades i
Stockholm Allmänna Svenska Trafklubben.
Initiativtagarna till denna sammanslutning hade
tidigare s. å. arrangerat de första organiserade
tävlingarna på Brunnsviken, ett ur många
synpunkter märkligt evenemang. Sålunda hade
en publik på 10 000 personer samlats, första
pris uppgick till ett även efter nutida
förhållanden så imponerande belopp som 1 000
kronor, och både norska och finska hästar
deltogo, vilka senare kördes för »ett åkdon, som
utgjordes af en på mycket korta medar
hvilande sits». Banan var en eng. mil och
sträckte sig i rak linje från Ulriksdalslandet till
Hagapaviljongen. De startande hästarna
kördes en och en, bästa tiden avgjorde
ordningsföljden, och man hade tydligen goda tekniska
anordningar: »Mellan tribunen och norra
utgångspunkten underhölls förbindelsen medelst
telefon, och för tidtagningen hade tvenne
urmakare tagits i anspråk.»
Allmänna Svenska Trafklubben fortsatte de
närmaste åren framgångsrikt sina tävlingar
och införde för första gången i Sverige en
elliptisk tävlingsbana samt 1889 en —
visserligen primitiv — handicapbelastning, i det ett
segrande ekipage fick 100 m tillägg, om det
startade i ännu en löpning samma dag. De
båda följande åren inställdes dock tävlingarna,
och 1892 upplöstes klubben »i brist på för saken
intresserade personer».
Inventarier och överblivna priser donerades
till den 1886 bildade Linde Trafklubb, som
blev av stor betydelse för svensk travsports
vidare utveckling. I ledningen för klubben
stod från 1890 veterinär A. Pålman, en
föregångsman, vars arbete och initiativ blevo
normgivande i flera avseenden. Pålman införde
bl. a. handicap »i proportion mot den tid,
varmed segrare förut slagit andra hästar»,
förbehöll vissa löpningar för enbart ston, andra
för hingstar, utarbetade ett stamregister samt
utgav 1893—1929 »Kalender för svensk trav-
1003
1001 1003
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
