Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Travsport, av redaktör Sten Sandberg - Historik och utbredning - Travsporten i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRAVSPORT
Bild 3. Den svenska travsportens föregångare. Kappkörning med lätta slädar på Brunnsvikens
is vid Stockholm omkring 1800. — Efter en gravyr av M. R. Heland. (Foto Nordiska Museet.)
sport», vilken även innehöll tävlingsresultat
från hela landet. Kalendern övertogs sistn. år
av Svenska Travsportens Centralförbund,
vilket alltjämt utger den under namnet »Svensk
Travsport».
Från denna tid bör även nämnas Göteborgs
Trafklubb, som med förnämligt importerat
material anordnade tävlingar på en landbana vid
Partille.
Svenska Trafsällskapet 1901—1929.
Den 20 dec. 1900 bildades i Stockholm med
prins Carl som ordförande Svenska
Trafsällskapet, vilket arrangerade tävlingar på
Brunnsvikens is, de första i febr. 1901.
Härmed inleddes en ny epok i svensk
travsports historia. Sällskapets ändamål var främst
att återuppliva travtävlingarna i Stockholm.
Men man syftade även längre, till att skapa
en överorganisation för hela landets travsport,
och som sådan fick sällskapet lika stor
betydelse som i sin egenskap av tävlingsarrangör.
Ett av det nybildade sällskapets största
problem var handicapsystemet. I det första
tävlingsreglementet hade bl. a. införts den s. k.
rekordbelastningen, vilken givetvis innebar ett
avsevärt framsteg mot tidigare mycket
ofullständiga bestämmelser. Denna innebar i
princip, att distanstillägg utmättes för varje
sekund, varmed en hästs rekord understeg en
för varje löpning bestämd grundlag.
Systemets nackdelar voro emellertid uppenbara, då
idealet härigenom blev att segra med så liten
rekordsänkning som möjligt. Vid mindre
tävlingar var en seger direkt ofördelaktig, ty den
medförde ett tillägg, som kvarstod för all
framtid. Man sökte avhjälpa detta
missförhållande genom att skilja på officiella och
enskilda tävlingar. Tidtagning för rekordberäk-
ning skulle härefter företas blott vid den
förstnämnda kategorien. Den s. k.
rekordbegränsningen, varigenom en häst endast belastades
för ett maximerat antal sekunder i
förhållande till sitt tidigare rekord, betecknade ett
ytterligare framsteg men icke problemets lösning,
som kom först med
penningbelastningssyste-mets införande.
Erfarenheterna från Trafsällskapets första
tävlingar på Brunnsvikens is pekade i riktning
mot behovet av en landbana, som skulle göra
arrangörerna mindre beroende av yttre
omständigheter. För att realisera planerna på en
sådan bildades Svenska Trafsällskapets
Förlags A.-B., och redan 1906 kunde en bana på
Lindarängen tagas i bruk. Tävlingarna blevo
sportsligt en succé, men då publikanslutningen
icke motsvarade förväntningarna, måste
bolaget likvidera redan efter två säsonger.
Härefter arrangerades travtävlingarna på
Lindarängen av Stockholms Trafklubb till 1912, då
de av ekonomiska skäl måste nedläggas. Man
gav dock aldrig upp tanken att en landbana
var nödvändig för travsportens utveckling.
Olika projekt undersöktes, och 1914 bildades AB
Stockholms Travbana, vars uppgift att skapa
en permanent bana slutligen resulterade i
anläggandet av ->Solvalla travbana.
Redan 1907 hade emellertid den första
svenska permanenta landbanan tillkommit —
Jä-gersro utanför Malmö — på initiativ av C. L.
Müller. Förutsättningarna för ett dylikt
företag voro i Skåne betydligt bättre än i
Stockholm. Dels var hästintresset större än någon
annanstans, dels kommo impulser från
Danmarks redan organiserade och utvecklade
travsport. Nödvändigheten av en landbana
framstod slutligen även av det faktum, att någon
isbana icke stod att uppbringa.
1005
1006
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
