Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varpkastning, av avdelningschef Helge Lindström och direktör Karl-Emil Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARPKASTNING
Bild 2. Under kastets andra moment skall man
knäa något och ha armen väl tillbakaförd.
Även benämningen varpakastning
användes, särskilt i tidningarna.
Historik.
Varpkastningen har som en gren av
->-gotländsk idrott bedrivits sedan
urminnes tider. Den förekom vid socknarnas
inbördes tävlingar, ->-våg, vilka redan i
H. N. Strelows »Cronica guthilandorum»
(1663) omnämnas som »av ålder
brukliga», och ingår i tångaspelen, som
anordnats sedan 1924.
Att varpkastning tidigt förekommit även på
andra platser i Norden framgår bl. a. av den
norska leken kasta skothella, där man med
flata »hellor» av sten kastar mot mål efter viss
poängberäkning. Namnet hade enligt N. J.
Nenzelius’ »Certamen olympicum» (1708)
tidigare även spridning i Sverige. Också på
Färöarna omnämnes på 1700-talet ett varpliknande
spel, »å skjéuta Vørpur», och i Finland
förekommer en närbesläktad lek.
När gotländsk idrott på 1870- och 80-talen
organiserades, upptogo flera nybildade
föreningar varpkastning på programmet, och
genom gotlänningar, som inflyttat till Stockholm,
blev varpan, jämte pärken, i början av
1900-talet känd även utanför Gotland. År 1906
stiftades i Stockholm Föreningen Gotländsk Idrott.
Medan pärken undanträngdes av brist på
lämpliga spelplatser, vann varpan allt större
utbredning. Flera Stockholmsföreningar upptogo
varpkastning, och 1927 bildades Stockholms
Varpkastningsförbund, som sedan 1945 utger
Varpabladet. På liknande sätt infördes spelet
även på andra platser, främst i Göteborg. Så-
lunda stiftades Sanna Varpaklubb 1931 och
Göteborgs Varpkastningsförbund 1936.
I och med Svenska
Varpkastningsför-bundets bildande 15 sept. 1945, på
initiativ av Stockholmsförbundet, fick
varpkastningen i Sverige en fast organisation,
som 1946 sökte inträde i
Riksidrottsförbundet och i juli s. å. kommer att
anordna de första SM-tävlingarna.
Teknik.
Med varpaspelets nuvarande
utbredning och förhållandevis stora tävlingar
har själva tekniken i kastet fått ökad
betydelse. Greppet om varpan skall vara
stadigt utan att vara spänt, då man lätt
»förhåller» varpan i själva utkastet. I
varpan har sedan gammalt för pekfingret
använts ett urtag, vars betydelse för
rotationen är allmänt erkänd, och
detsamma gäller tummen, men beträffande
urtag för de övriga fingrarna gå
meningarna i sär.
Det svåraste för nybörjaren torde vara
att få den rätta rotationen på varpan, och
detta inläres bäst genom kast på korta
avstånd.
Själva kastet kan utföras på två olika sätt.
Enligt det gamla gotländska kastsättet syftas
varpan först in mot målet, varefter den föres
bakåt ganska långsamt och sedan snabbare
framåt, varvid kraften koncentreras till
utkastet. Ett annat sätt är pendelkastet, där
varpan föres hastigt bakåt, så att en pendelrörelse
framåt erhålles. Även kroppens medverkan
vid kastets utförande kan ske på två olika sätt.
Antingen tar man vid armens framförande två
steg framåt och låter kroppen skjuta på genom
framkastande av den kastande armens axel
och kroppssida, eller också står man stilla,
böjer knäna vid armens bakåtförande för att vid
framförandet hastigt räta ut kroppen. Det
första sättet är vanligast, men även det senare
praktiseras med framgång.
Betydelsefull är även den vinkel, i vilken
varpan träffar marken, vars hårdhet här är
av stor vikt. Är marken mjuk, kan det vara
lämpligt med liten rotation och stor vinkel, så
att varpan gräver ner sig, är den hård, bör
rotationen ökas — genom starkare förhållande
med pekfingret — och vinkeln minskas, så att
varpan inte går runt. Sättningen är beroende
av den vinkel, i vilken varpan hålles före
utkastet.
Som exempel på god varpkastning kan
nämnas ett resultat vid tävling på
Gotland år 1945, där en deltagare hade 44 cm
1191
1212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
