Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varpkastning, av avdelningschef Helge Lindström och direktör Karl-Emil Smith - Vartia, Arvo A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V ART1A
på första kulan och sammanlagt 224 cm
på alla tre kulorna, d. v. s. 36 kast.
Tävlingsregler.
Tävlingar i varpa kunna ske i form av
kulkastning, där den vinner omgången eller
»kulan», som först uppnår 12 poäng, eller
centimeterkastning, där minsta sammanlagda
avståndet från målet mätt i cm är avgörande.
Kulkastning.
Mjuka målstickor.
Banans längd skall vara 20 m och
målstickorna så tunna som möjligt, minst 250 mm
långa och 20—25 mm breda. Tätt bakom varje
målsticka nedslås en »stabbe», 5—10 mm i
diameter och minst 100 mm lång, vars uppgift är
att markera målstickan i händelse av kullkast.
Såväl sten- som metallvarpor få användas, de
senare utförda av en aluminiumlegering med en
specifik vikt av 2,7—3. Storlek och vikt äro
valfria.
Ett lag består av högst tre kastare. Under
pågående tävling får vakans kompletteras men
utbyte av kastare ej äga rum. — Tre provkast
tillåtas.
Den kastare, vars varpa ligger närmast
målstickan, erhåller 1 poäng (»vinner ett stick»),
och börjar nästa omgång. Den som först
uppnår 12 poäng vinner kulan. Vid lagtävling
vinnes kulan av det lag, vars kastare sammanlagt
först uppnå 12 poäng. Vid 3-kulorskastning
segrar den kastare, resp. det lag, som vunnit
2 kulor.
Kastning får ej avbrytas eller mål ändras,
sedan kula påbörjats. Målstickan flyttas i regel
efter varje kula.
Den kastande får vid färdigställning till kast
icke stå framför målstickan, och varpan skall
ha kastats, innan målstickan helt passerats.
Vid tävling skola varporna kvarligga, tills
poäng vunnits. Träffas vid målet liggande
varpa av annan, räknas deras förändrade lägen.
Mätning sker från målstickans till varpans
närmaste punkt. Blir varpa sönderslagen, sker
mätning till den största delen av den
sönderslagna varpan. Vid mätning skall stabben stå
upprätt och målstickan på sin plats.
Varpor med någon del liggande över
målstickans hål räknas lika. Vid lagtävling
slut-kastas i vanlig ordning. Ligga efter slutkast
två motståndares varpor lika långt från
mål-stickan, slopas kastet.
Om en varpa har ett sådant läge, att
målstickan ej utan varpans rubbande kan ställas
på sin plats, placeras målstickan framför och
intill varpan, tills hindret avlägsnats.
Hårda målpinnar.
Tävlingsreglerna skilja sig från dem vid
»mjuka målstickor» i följande:
1. Målpinnen skall vara minst 250 mm lång
och 22—25 mm i diameter.
2. Kullkast räknas, då målpinnen ryckes helt
upp ur marken eller helt avslås. Träffar
varpan målpinnen och blir liggande mot dess
undre ända, så att målpinnen håller sig delvis
upprätt, räknas kullkast endast om målpinnen
faller helt omkull, då varpan försiktigt
upplyftes. Är så ej fallet, reses målpinnen. Ligger
varpan över hålet, skall den placeras framför
och nära intill målpinnen. Kullkast räknas för
den kastare, vars varpa slår omkull
målpinnen eller träffar annan varpa, som i sin tur
slår omkull pinnen. — Kullkast benämndes
tidigare ofta råmning.
3. För kullkast erhålles 1 poäng, dock ej om
motståndaren i samma omgång även gör kullkast.
Om vid samma omgång två spelare nått 12 p,
vinner den, som erhållit poäng genom att ligga
närmast målpinnen.
Centimeterkastning.
Tävlingsreglerna skilja sig från dem vid
»mjuka målstickor» i följande:
1. Mätning sker efter varje kast, varvid del
av cm bortfaller och avstånd över 1 m räknas
som 100 cm. Efter uppmätt kast borttages
varpan.
2. Vid lagtävling räknas i varje omgång
endast den kastare, som har lägsta cm-kastet.
En utmärkt motionsidrott.
Varpkastning är en utmärkt
fritidssysselsättning för alla åldrar, inte minst för
medelåldern, som ej har så många
idrotter att välja på. Den ger först och främst
en utmärkt motion i friska luften — en
varpaspelare går under en tävling ofta
mer än 1 mil. Den kräver inga dyrbara
redskap. Var och en kan utan kostnad
knacka till en sten, och en metallvarpa
som användes på tävlingar kostar blott
c:a 15 kr.
I ett avseende påminner varpkastningen om
skyttet — ehuru det ej är krutet utan
kroppen, som slungar i väg projektilen. Båda äro
i hög grad precisionsbetonade, kräva noggrann
beräkning, stark rörelsekänsla och förmåga av
koncentration utan spänning. Varpkastningen
utvecklar därjämte koordinationen, d. v. s.
samarbetet mellan hjärna, nerver och muskler.
Vartia, Arvo A., finsk gymnastik- och
idrottspedagog (f. 1881 13/5), fil. mag., är
i Finland en av de ledande i gymnastik
och idrott, där hans arbete omspänner
stora områden av fysisk fostran.
Vartia, som själv varit god gymnast, var bl. a.
ledare för de finska gymnastiktrupperna vid OS
1908 och 12. Han har varit gymnastiklärare
vid flera skolor och är sedan 1926 inspektör i
1213
1214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
