Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Flygsport, av Sven Salonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYGSPORT
hölls i sept. 1946. Tävlingen fick denna gång,
och även året därpå, en betydande militär
prägel med ett stort antal krigsveteraner med
specialtrimmade jaktplan som deltagare. Följ.
år återuppstodo också de från förkrigstiden
kända s. k. »luftens dirt-track-tävlingar», d. v. s.
racertävlingarna i de lätta flygplanklasserna.
Den europeiska flygsporten efter kriget.
Trots materiel- och valutasvårigheter
började utvecklingen gå snabbt framåt
även i flera av Europas krigshärjade
länder. Nya konstruktioner framkommo i
England, Frankrike, Holland,
Tjeckoslovakien, Italien, Danmark och Sverige,
och även om dessa blott sällan kunna
konkurrera med motsvarande
amerikanska, kunna resultaten dock anses som
mycket goda med tanke på de små
resurser, med vilka de europeiska
fabrikerna arbetade efter kriget.
Snabbast kom utvecklingen i gång i England,
där man f. ö. satte det första världsrekordet
efter kriget. Det var H. J. Wilson, som i nov.
1945 med ett reaktionsdrivet Gloster
Meteor-plan höjde hastighetsrekordet till 969,9 km/tim.
(->-Hastighetsflygning, suppl.)
Sommaren 1946 höllos de första internationella
tävlingarna och flygkongresserna i Europa;
följ. år var verktamheten mycket livlig med
bl. a. ett 20-tal internationella flygdagar. År
1946 trädde ->-Fédération Aéronautique
Internationale åter i verksamhet, men ännu i början
av 1948 hade flygsporten dock inte hunnit
stabilisera sig till vad den var före kriget.
1946—47 — rekordår för svensk flygsport.
Hösten 1945 började de svenska
myndigheterna lätta på flygrestriktionerna,
och detta medförde en verklig högsäsong
för flygskolor och klubbar. Inte förrän
året därpå kom emellertid flygsporten i
gång på allvar. Nya flygplan började
komma in, och ungefär samtidigt kunde
Svenska Aeroplan Aktiebolaget (SAAB)
i Linköping presentera sin första efter
-krigskonstruktion, det tresitsiga
sportflygplanet SAAB-91 »Safir» (^Flygplan,
suppl. sp. 517). I detta sammanhang
förtjänar också nämnas A. Ahrenbergs
värdefulla insats för den svenska
flygsporten. Ahrenberg lyckades från
amerikanska överskottslagren i Europa
förvärva ett 60-tal tvåsitsiga sportflygplan
av typ Piper »Cub», vilka han efter
grundlig översyn och renovering sålde för
525
5 850 kr. Tack vare detta kunde klubbar
och enskilda, vilka eljest aldrig haft
möjligheter att köpa ett flygplan, nu skaffa sig
en »Cub». Dessa s. k. »Ahrenbergscubar»,
som snart funnos på varje flygplats i
Sverige, kommo därför att betyda oerhört
mycket för flygsportens popularisering i
landet. Senare började även flygvapnet
sälja utrangerade skolflygplan till
liknande och ännu billigare priser. Allt
detta gjorde, att förkrigstidens ganska
blygsamma flygplanpark fick en
flerdubbel ökning på endast ett par år, vilket
givetvis gav flygsporten en bredd, som
man knappast vågat förutse.
Samtidigt som flygplanparken växte
började även intresset för flygdagar och
flygtävlingar bli större. De första
flygevenemangen ägde rum sommaren 1946
och gingo till största delen i flygvapnets
regi, men redan nästa år kunde flera av
landets flygklubbar arrangera egna
flygdagar. I juli s. å. anordnade Kungl.
Svenska Aeroklubben tills. m.
flygvapnet på Bromma flygplats i Stockholm den
första internationella flygdagen efter
kriget. (Beträffande utvecklingen på
segelflygets område, ->Segelflygsport, suppl.)
Den 1 okt. 1947 var antalet gällande certifikat
9 för ensamflygare (A:l) och 655 för
privatflygare (A:2). Vid samma tidpunkt fanns det
sammanlagt 172 sport- och privatflygplan i
landet, och antalet godkända civila flygplatser var
29. Antalet flygplan fördelade sig på olika
viktklasser och typer enligt nedanstående
tabell.
Högsta tillåtna Antal
vikt i kg flygplan Flygplantyp
400—700 110 Piper »Cub» (57 st.)
Cessna 140 (5 st.)
Ercoupe (9 st.)
G. V.-38 (13 st.) m. fi.
701—1C00 109 Auster J/1 (17 st.)
Moth (19 st.)
Klemm 25 o. 35 (35 st.)
SAAB-91 »Safir»
(10 st.) m. fi.
1 001—1 500 38 Fairchild »Forwarder»
(11 st.)
Republic RC-3
»Sea-bee» (15 st.) m. fi.
Ny svensk litteratur.
Ären 1948—48 utgavs en rikt illustrerad
bokserie, »Allhems Flygböcker», vilken omfattar:
»På tysta vingar» av Y. Norrvi, »Mot svarta
524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
