FRIVILLIG GY MN ASTIK i brist på lärare. I ett flertal städer uppträdde f. ö. hela århundradet igenom enskilda gymnastikälskare och gyrnnastikdirektörer, som gåvo längre eller kortare kurser i gymnastik. Motionsgymnastik för kvinnor 1821. Även den frivilliga kvinnliga gymnastiken har gamla anor. Först synes Uppsala ha varit, där man av hänsyn till den känsliga opinionen satte i gång 1821 mera privat med Heidenstams fästmö Sofi Ristell som ledarinna. Hon fortsatte denna sin verksamhet även sedan hon gift sig med Heidenstam, och på 1840-talet var kvinnogymnastiken så erkänd, att den kunde framträda offentligt, t. ex. genom annonser om verksamheten i tidningarna. Närmast efter Uppsala synes Karlskrona ha kommit. Där började Chevalier med kvinnlig frivillig gymnastik redan i början av 1830-talet, och från 1834 och framåt kunde även denna verksamhet framträda offentligt. Gymnastikföreningen i Gävle upptog kvinnlig gymnastik på programmet genom sin gymnastiklärare Elis Robert Öman från 1840, och i Jönköping satte man i gång med kvinnlig frivillig gymnastik 1841. I motsats till den manliga gymnastiken synas de kvinnliga gymnastikkurserna icke ha avslutats med offentliga gymnastikuppvisningar. Länge ansågs något dylikt för opassande. På 1860-talet synes man emellertid ha kommit så långt, att även kvinnliga gymnastikuppvisningar kunde äga rum. Sålunda förekom i Göteborg den 28 maj 1862 en mycket uppmärksammad gymnastikuppvisning i elementarläroverkets nya gymnastiksal med kvinnlig ungdom, som under det gångna året deltagit i gymnastikundervisning. »Man kunde», heter det i redogörelsen för festen, »ej utan glädje betrakta den muntra iver, varmed de unga flickorna deltogo i de gymnastiska övningarne och lekarne. och de friska rosorna på deras kinder, då de, långt ifrån uttröttade, mot sin vilja måste därmed upphöra.» Under P. H. Ling dominerade motionsgymnastiken. Utmärkande för den frivilliga gymnastiken under hela 1800-talets förra hälft, alltså under den tid Ling och hans närmaste lärjungar stodo vid ledningen, var att gymnastiken bedrevs närmast som motionsgymnastik. När antalet ungdomar blev stort, uppdelades deltagarna i allmänhet på två avdelningar, en för de äldre, motionsgymnastik, och en för de yngre med mera avancerade övningar. Detta ändrade sig, då inflytandet från Ling började avta. Från tiden omkring 1870 — Göteborgs Gymnastiksällskap grundades 1869 — antog den frivilliga gymnastik, som bedrevs i gymnastikför- eningarna, mer och mer formen av elitgymnastik, och det blev alltså icke längre en de mångas utan en de fås intressesak. Detta gällde i viss mån även den kvinnliga gymnastiken — Kvinnliga gymnastiksällskapet Sköldmön tillkom i Göteborg 1882. — Endast den som hade fysiska förutsättningar för kraftprestationer kunde delta. En förändring häri ägde rum från Olympiaden 1912, då man började tala om motionsgymnastik och om gymnastik åt alla. Sedan dess har gymnastiken mer och mer blivit en folkrörelse, och utvecklingen har sålunda åter länkats in på de banor, som under 1800-talets förra hälft beträddes av Pehr Henrik Ling och hans lärjungar. a. w-g, Frivillig gymnastik blir folkrörelse. I och med bildandet av Stockholms Allmänna Gymnastikavdelningar (S. A. G. A.) 1911 togs första steget till gymnastikens spridning till bredare folklager. Med allmän avdelning menades en avdelning, i vars övningar vem som helst, oberoende av gymnastisk färdighet och utan föregående anmälan, kunde delta. Verksam^ heten understöddes redan från början av Stockholms stadsfullmäktige, som beviU jade ett anslag på 500 kr., det första kommunala anslaget till gymnastik i Sverige, 1912 genombrottsår. Framgångarna vid Olympiska Spelen i Stockholm 1912 bidrogo till ökad uppskattning ej blott av idrotten utan även av gymnastiken, och 1913 höjde stadsfullmäktige i Stockholm anslaget åt S. A. G. A. till 5 000 kr. »Gymnastik åt alla» hade nu blivit den frivilliga gymnastikens motto, och S. A. G. A. hade fått efterföljare på andra platser i landet, så t. ex. i Göteborg, där Lingförbundet bildats (1912) på initiativ av brandchefen Gustaf Ekstedt och gymn.-direktören Arvid Karlsson. De olika landskapen började vid samma tid anordna di-striktsfester med uppvisningar och trupptävlingar, och 1914 hölls i Malmö under stor tillslutning XIV. Allmänna Svenska Gymnastikfesten i samband med Baltiska Spelen. Samma år började utbildandet av instruktör rer (ledare) för den frivilliga gymnastiken. Sedan Gymnastikförbundet från Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande erhållit ett anslag på 3 000 kr., höllos ledarekurser inom 605 603 605