Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frivillig gymnastik, av Albert Wiberg och Oswald Holmberg - Frivillig gymnastik blir folkrörelse - Övriga Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIVILLIG GYMNASTIK
Skånes, Östergötlands, Dalarnas, Göteborgs,
Smålands och Södermanlands distrikt.
Från 1915 erhöll Gymnastikförbundet ett eget
organ, »Svenskt Gymnastikblad», med G.
Winroth som redaktör (fr. 1918 E. Nerman); syftet
med tidskriften var att utbreda kännedomen om
svensk gymnastik till icke fackutbildade ledare;
till de flitigaste medarbetarna hörde Gustaf
Moberg och Einar Nerman. Ännu ett led i
upplysningsarbetet var utgivandet av broschyren
»Gymnastik åt alla» (1918), författad av G.
Liljegren.
Gymnastikläger.
Gymnastikförbundets propagandaverksamhet
bar rik frukt; från 1918 till 1923 ökades antalet
gymnaster från 8 000 till 40 000. Sistnämnda år
hölls i Göteborg den dittills största allmänna
gymnastikfesten med omkr. 7 500 deltagare.
Året fore denna fest hade Skånes
Gymnastikförbunds ordf., J. G. Thulin, och sekr. A. Berg
von Linde tagit initiativet till en ny form av
propaganda, nämligen s. k. gymnastikläger. Det
första upprättades vid Bosjökloster 1922, det
andra på Ljungbyhed 1925. Gymnastiklägeridén
upptogs av andra distrikt, och till bestridande
av kostnaderna för lägren, som numera äro
årligen återkommande, bidra staten och inom
vissa distrikt landstingen. Den frivilliga
gymnastikens kraftiga framryckning under
1920-talet fick en värdig avslutning i den stora
gymnastikfesten i Stockholm 1930 med uppvisningar
på Ladugårdsgärdet av 11 000 gymnaster, därav
7 000 kvinnliga.
Höjda anslag.
Gymnastikens spridning till allt bredare lager
av Sveriges folk ledde till ökad uppskattning av
gymnastiken från samhällets sida genom anslags
beviljande från stat, kommun och landsting.
År 1916 lyckades Gymnastikförbundet av
statsanslaget till idrotten erhålla 10 000 kr.,
varigenom det blev i stånd att bidra till distriktens
förvaltningskostnader. Statens anelag höjdes
1921 till 40 000 kr. och uppgår 1947 till 300 000
kr. Även de kommunala myndigheterna ha
anslagit medel till gymnastikföreningar och
distriktsförbund, liksom också landstingen, det
första 1919 (Kristianstads läns landsting).
Samarbete med folkrörelserna.
Som ytterligare ett led i gymnastikens
utveckling till folkrörelse upprättade
Gymnastikförbundet på förslag av sekreteraren Agne
Holmström från 1931 samarbete med de stora
folkliga kulturrörelsernas organisationer, såsom
Kyrkliga Bildningsförbundet,
Jordbrukare-Ungdomens Förbund (J. U. F.), Arbetarnas
Bildningsförbund. nykterhetsorganisationerna
I. O. G. T. och N. T. O. Intresset för gymnastik
var stort, och inom mindre än tre år hade
genom Gymnastikförbundets förmedling 1 000
ledare utbildats och 500 avdelningar uppsatts samt
förbundets medlemsantal fördubblats. Ett
annat initiativ av Gymnastikförbundet var R a-
diogymnastiken, som började hösten
1929 under ledning av Bertil Uggla.
Med den frivilliga gymnastikens kraftiga
tillväxt ställdes ökade ekonomiska krav på
organisationerna i fråga om lokaler, redskap m. m.
För att tillgodose dessa krav bildades hösten
1933 Riksföreningen för
gymnastikens främjande
(-^-Gymnastikfrämjan-det, bd III).
Lillsved och Lingiad.
Året 1936 blev ett märkesår i den frivilliga
gymnastikens historia genom de svenska
gymnasternas uppvisning vid Olympiska Spelen i
Berlin (1 430 aktiva). År 1937 invigdes
gymnastikfolkhögskolan på Lillsved,
Gymnastikförbundets centrala utbildningsanstalt för ledare.
Det framgångsrika 1930-talet avslutades med
-^-Lingiaden (bd V) i Stockholm 1939,
världsgymnastikfesten till högtidlighållandet av
100-årsminnet av P. H. Lings död.
Under andra världskriget bidrog den av
Gymnastikförbundet startade och av Agne
Holmström organiserade
folkspänstpro-pagandan (1 200 nya ledare utbildades) i
hög grad till gymnastikens utveckling till en
av våra största folkrörelser. —
Gymnastikförbundets medlemsantal 1947 var 296 000. O. H-g.
Övriga Norden.
I Danmark bedrives frivillig gymnastik
i två skilda sammanslutningar, De Danske
Gymnastikforeninger, stiftad 1929 (-^-Danmark,
bd II, sp. 538), och Dansk Gymnastik-Förbund,
stiftat 1899 som en avdelning under Dansk
Idræts-Forbund. I den förra organisationen övas
Lings gymnastik i sin danska utformning, med
Behændighedsövelser som
färdighetsövningarnas höjdpunkt. Ledarna av denna gymnastik,
»Delingsförerne», utbildas vid
gymnastikfolkhögskolor, de mest kända den på Ollerup (för
män) och den på Snoghöj (för kvinnor). I
Dansk Gymnastik-Förbund, vars verksamhet
huvudsakligen är förlagd till städerna, övas
tysk redskapsgymnastik (räck, barr, ringar)
jämte svensk fristående gymnastik och
Behændighedsövelser. Ledarna äro i regel utbildade
vid Hærens Gymnastikskole. Inom detta
förbund hållas årligen mästerskapstävlingar;
förbundet deltar även i landskamper, den första
mot Sverige i februari 1946.
I Norge började frivillig gymnastik utövas
1855, då Christiania Turnforening bildades med
österrikaren Joseph Stockinger som ledare. Då
under 1860-talet Lings gymnastik infördes i
såväl armé som skolor, uppstod strid mellan tysk
turnén och svensk gymnastik. Striden bilades
emellertid vid den »store Landsgymnastikfest»
i Bergen 1890, då det norske Turn- og
Gymnastikförbund bildades. Den: manliga
gymnastiken består av svensk fristående gymnastik,
tysk turnén och norska hopp över höga
redskap med trampolin. Kvinnogymnastiken har
utvecklats i huvudsak efter svenska linjer
607
Tryckt "/- 48
608
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
