FRIVILLIG GYMNASTIK Skånes, Östergötlands, Dalarnas, Göteborgs, Smålands och Södermanlands distrikt. Från 1915 erhöll Gymnastikförbundet ett eget organ, »Svenskt Gymnastikblad», med G. Winroth som redaktör (fr. 1918 E. Nerman); syftet med tidskriften var att utbreda kännedomen om svensk gymnastik till icke fackutbildade ledare; till de flitigaste medarbetarna hörde Gustaf Moberg och Einar Nerman. Ännu ett led i upplysningsarbetet var utgivandet av broschyren »Gymnastik åt alla» (1918), författad av G. Liljegren. Gymnastikläger. Gymnastikförbundets propagandaverksamhet bar rik frukt; från 1918 till 1923 ökades antalet gymnaster från 8 000 till 40 000. Sistnämnda år hölls i Göteborg den dittills största allmänna gymnastikfesten med omkr. 7 500 deltagare. Året fore denna fest hade Skånes Gymnastikförbunds ordf., J. G. Thulin, och sekr. A. Berg von Linde tagit initiativet till en ny form av propaganda, nämligen s. k. gymnastikläger. Det första upprättades vid Bosjökloster 1922, det andra på Ljungbyhed 1925. Gymnastiklägeridén upptogs av andra distrikt, och till bestridande av kostnaderna för lägren, som numera äro årligen återkommande, bidra staten och inom vissa distrikt landstingen. Den frivilliga gymnastikens kraftiga framryckning under 1920-talet fick en värdig avslutning i den stora gymnastikfesten i Stockholm 1930 med uppvisningar på Ladugårdsgärdet av 11 000 gymnaster, därav 7 000 kvinnliga. Höjda anslag. Gymnastikens spridning till allt bredare lager av Sveriges folk ledde till ökad uppskattning av gymnastiken från samhällets sida genom anslags beviljande från stat, kommun och landsting. År 1916 lyckades Gymnastikförbundet av statsanslaget till idrotten erhålla 10 000 kr., varigenom det blev i stånd att bidra till distriktens förvaltningskostnader. Statens anelag höjdes 1921 till 40 000 kr. och uppgår 1947 till 300 000 kr. Även de kommunala myndigheterna ha anslagit medel till gymnastikföreningar och distriktsförbund, liksom också landstingen, det första 1919 (Kristianstads läns landsting). Samarbete med folkrörelserna. Som ytterligare ett led i gymnastikens utveckling till folkrörelse upprättade Gymnastikförbundet på förslag av sekreteraren Agne Holmström från 1931 samarbete med de stora folkliga kulturrörelsernas organisationer, såsom Kyrkliga Bildningsförbundet, Jordbrukare-Ungdomens Förbund (J. U. F.), Arbetarnas Bildningsförbund. nykterhetsorganisationerna I. O. G. T. och N. T. O. Intresset för gymnastik var stort, och inom mindre än tre år hade genom Gymnastikförbundets förmedling 1 000 ledare utbildats och 500 avdelningar uppsatts samt förbundets medlemsantal fördubblats. Ett annat initiativ av Gymnastikförbundet var R a- diogymnastiken, som började hösten 1929 under ledning av Bertil Uggla. Med den frivilliga gymnastikens kraftiga tillväxt ställdes ökade ekonomiska krav på organisationerna i fråga om lokaler, redskap m. m. För att tillgodose dessa krav bildades hösten 1933 Riksföreningen för gymnastikens främjande (-^-Gymnastikfrämjan-det, bd III). Lillsved och Lingiad. Året 1936 blev ett märkesår i den frivilliga gymnastikens historia genom de svenska gymnasternas uppvisning vid Olympiska Spelen i Berlin (1 430 aktiva). År 1937 invigdes gymnastikfolkhögskolan på Lillsved, Gymnastikförbundets centrala utbildningsanstalt för ledare. Det framgångsrika 1930-talet avslutades med -^-Lingiaden (bd V) i Stockholm 1939, världsgymnastikfesten till högtidlighållandet av 100-årsminnet av P. H. Lings död. Under andra världskriget bidrog den av Gymnastikförbundet startade och av Agne Holmström organiserade folkspänstpro-pagandan (1 200 nya ledare utbildades) i hög grad till gymnastikens utveckling till en av våra största folkrörelser. — Gymnastikförbundets medlemsantal 1947 var 296 000. O. H-g. Övriga Norden. I Danmark bedrives frivillig gymnastik i två skilda sammanslutningar, De Danske Gymnastikforeninger, stiftad 1929 (-^-Danmark, bd II, sp. 538), och Dansk Gymnastik-Förbund, stiftat 1899 som en avdelning under Dansk Idræts-Forbund. I den förra organisationen övas Lings gymnastik i sin danska utformning, med Behændighedsövelser som färdighetsövningarnas höjdpunkt. Ledarna av denna gymnastik, »Delingsförerne», utbildas vid gymnastikfolkhögskolor, de mest kända den på Ollerup (för män) och den på Snoghöj (för kvinnor). I Dansk Gymnastik-Förbund, vars verksamhet huvudsakligen är förlagd till städerna, övas tysk redskapsgymnastik (räck, barr, ringar) jämte svensk fristående gymnastik och Behændighedsövelser. Ledarna äro i regel utbildade vid Hærens Gymnastikskole. Inom detta förbund hållas årligen mästerskapstävlingar; förbundet deltar även i landskamper, den första mot Sverige i februari 1946. I Norge började frivillig gymnastik utövas 1855, då Christiania Turnforening bildades med österrikaren Joseph Stockinger som ledare. Då under 1860-talet Lings gymnastik infördes i såväl armé som skolor, uppstod strid mellan tysk turnén och svensk gymnastik. Striden bilades emellertid vid den »store Landsgymnastikfest» i Bergen 1890, då det norske Turn- og Gymnastikförbund bildades. Den: manliga gymnastiken består av svensk fristående gymnastik, tysk turnén och norska hopp över höga redskap med trampolin. Kvinnogymnastiken har utvecklats i huvudsak efter svenska linjer 607 Tryckt "/- 48 608