Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Hinderlöpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HINDERLÖPNING
En belysande bild av tekniken vid passerandet av vattengraven under hinderlöpning. Från en
tävling på Stockholms Stadion 1947.
»HINDERLÖPNING.
Hinderlöpning i tävlingsform
arrangerades i Sverige första gången i »modern»
tid 1907 i Idrottsparken i Stockholm,
sedan Svenska Idrottsförbundet 1906 antagit
följande regler:
»Hinderlöpning afhålles på bana eller i
terräng. Hindrens art och antal samt löpningens
längd är villkorlig. Hvarje deltagare, som icke
passerar hindren utan löper förbi dem,
uteslutes ur täflingen.»
Distansen i den första tävlingen var 1 000 m,
»med olika slags häckar, vattengrav m. m.», och
segrare blev H. Thomé, Stockholms Sportklubb,
med tiden 2m 57,8s. Enligt Nordiskt Idrottslif
var loppet »roande».
Ären 1914—16 arrangerades flera stora
tävlingar, bl. a. vid Baltiska Spelen och Svenska
Spelen, och SM anordnades (utan vattengrav)
två år. Segrare blevo:
1914 A. Klingborg, Södermalm ......... 9.56,4
1915 J. Zander, Marieberg .............. 10.06,0
Bästa världstid — under 9 minuter!
Hinderlöpning har under och efter
andra världskriget huvudsakligen utövats
i Sverige och Finland, och särskilt i
Sverige har standarden utvecklats betydligt.
Ledande löpare ha varit E. Arwidsson, T.
Söderström, E. Elmsäter (den förste och
hittills ende i världen, som löpt 3 000 m
hinderlopp under 9m), T. Sjöstrand och O. Elvland
(tidigare Andersson), men enstaka goda lopp
ha även gjorts av G. Hagström, G. Bratt, K.
Söderberg och S. Jönsson. Finland har
däremot ej nått sin förkrigsnivå; bäst har P.
Siltaloppi varit. Danmark, som först 1945 på
allvar tog upp denna gren, har i A. Olesen
fått en lovande förmåga, och i Norge har M.
Stokken nått goda tider. I Frankrike utövas
hinderlöpning endast obetydligt (liksom på
kontinenten i övrigt), men en överraskande
god representant är R. Pujazon, som vann EM
1946 på utomordentlig tid.
Sannolikheten talar emellertid för, att tider
betydligt under 9m på 3 000 m skola kunna
presteras, om verkligt framstående slätlöpare
lägga sig i specialträning för hinderlopp.
Tävlingsstatistik (efter 1940).
EM 1946 i Oslo.
1) R. Pujazon, Frankrike, 9m l,4s; 2) E.
Elmsäter, Sverige (föll på sista hindret), 9.11,0; 3)
T. Sjöstrand, Sverige, 9.14,0; 4) A. Olesen,
Danmark, 9.18,8; 5) Gallet, Frankrike, 9.19,6;
6) P. Siltaloppi, Finland, 9.21,0.
Svenska rekord.
9.03,4 E. Elmsäter, Jämtl. fältj......... 1943
8.59,6 E. Elmsäter, » » ........ 1944
Inoff. rekord på 1 500 m.
4.11,6 E. Elmsäter, Jämtl. fältj........... 1943
Inoff. världsrekord.
Officiella världsrekord noteras ej i
hinderlöpning. Elmsäters båda ovannämnda svenska
rekord ha varit och äro inoff. världsrekord.
Svenska mästerskap.
1941 E. Arwidsson, Gefle IF ........................9.12,4
1942 E. Arwidsson, » ........................9.04,8
1943 E. Elmsäter, Jämtl. fältj......................9.09,8
1944 E. Elmsäter, » ....................9.02,0
1945 E. Elmsäter, Dalreg................................9.08,8
1946 E. Elmsäter, » ..............................9.15,4
1947 T. Sjöstrand, Bellevue ..........................9.05,0
Svenska juniormästare (1 500 m).
JSM infördes 1941.
1941 T. Sjöstrand, Upsala IF ......................4.22,8
1942 I. Bengtsson, Söderhamns IF ............4.33,0
759
760
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
