Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lek, av Albert Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEK
LEK.
Av fil. dr Albert Hirn.
Vid slutet av 1800- och början av
1900-talet uppstod en rad teorier angående
lekens uppkomst och betydelse. Det har
visat sig, att alla dessa liksom också
tidigare framlagda teorier och definitioner
ha var och en för sig belyst endast en
eller annan av lekens olika drag och
sidor, så t. ex. den engelske filosofen
Herbert Spencers kraftöverskottsteori —
vilken i viss mån är ett förnyande av
tysken Friedrich von Schillers
lekförklaring — eller engelsmannen Stanley Hall,
som ser naturfolkens kamp för tillvaron
upprepas i barnens lekar, eller C. A.
Carrs teori om leken som en harmlös
urladdning av farliga drifter.
Även i moderna arbeten av F. J. J.
Buytendijk och J. Huizinga (se sp. 1026)
förekommer en viss ensidighet, även om
dessa författare ge fenomenet lek en i
många avseenden intressant belysning.
Buytendijk framhåller mycket riktigt
barnens rörelseiver men också den
egenartade dynamik som kännetecknas av
uttrycket »babyishness», barnslighet. Han
skiljer dock icke, kanske vilseledd
genom den långtgående likheten i den
mänskliga och den djuriska
ungdomsdynamiken, principiellt mellan
människornas och djurens lek, ehuru här
problemet ännu icke är löst, då det ej
är säkert, att begreppet lek betecknar
samma livsyttring hos människan som
hos djuret. J. Huizinga anser leken som
någonting självständigt. Hela livet,
såvida detta är värt att levas, kulturlivet
alltså, är lekbetonat, så att det enligt
Huizinga knappast finns en högre livsyttring,
som inte är lek.
Om man vill förstå människans lek i
dess helhet, måste man betrakta den som
Kant, Goethe, Pestalozzi ha gjort — och
J. Schaller omkr. 1860 har upprepat —
som ett livs- och urfenomen, förklarligt
endast genom sin raka motsats till
arbetet, till livets allvar.
Leken är arbetets motsats.
»Vid arbetet», säger Kant, »är
sysselsättningen i och för sig inte roande, utan man
åtager sig den för en annan avsikts skull. Vid
leken däremot är sysselsättningen i och för sig
roande utan att ha ett ändamål till avsikt.»
Till det yttre kunna lek och arbete vara lika
men inte i fråga om det inre motivet. En
promenerande och en budbärare kunna gå precis
samma väg, men bara den förste leker, medan
den andre arbetar. Genom motivets motsats
bestämma sig arbete och lek ömsesidigt.
Verket man vill utföra bestämmer inte bara
arbetets början, kraftinsats och slut utan
tvingar också våra muskler och våra tankar in
i vissa för verkställandet erforderliga banor.
Varje arbete medför förutom trötthet en stor
inskränkning av personlig frihet. I lek
däremot kan man in- och utträda när som helst,
här finner man och njuter man frihet.
Vår fantasi är genom lekens regler endast
obetydligt bunden och i de så kallade
fantasilekarna nästan fri. Den arbetande människan
är i grund och botten ensam, även om hon
lever i arbetsdelning med andra. Den som
leker behöver alltid en eller flera medspelare
eller något att leka med.
Arbetskamratskap binder emellertid ofta mer
än lekkamratskap, vilket senare upphör när
leken är slut. Den arbetande människan vill
existensens säkerhet, vilket hon genom sitt
regelbundna arbete till en viss grad framtvingar.
Den som leker hasarderar, större eller mindre
faror lura omkring honom.
Den moderna människans reaktionsbehov.
Arbetet som kamp för tillvaron tvingar
oss tyvärr ofta till en tjänstgöring, vilken
vi frivilligt inte skulle ha åtagit oss eller
vilken genom sin mekaniska karaktär
inte ger oss den tillfredsställelse som t. ex.
jordbruket eller ett hantverk, vid vilket
man kan övervaka och bestämma arbetet
i sin helhet.
Även om vi röra oss med lust i vårt
arbete — därför att det är vårt kall —
så ha vi efter dess fullbordande ofta en
känsla av tomhet — just därför att våra
krafter ingingo i verket. Innan vi kunna
arbeta på nytt, måste den av många olika
orsaker uppkomna tomheten utfyllas. Den
tyske filosofen Klages påvisar, att
omväxlingen mellan spänning (i arbete) och
1021
1022
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
