Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lek, av Albert Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEK
avkoppling (lek) uppenbarar livets rytm.
Då det moderna livet ofta saknar denna
omväxling, har leken till uppgift att
hjälpa till att återställa livsrytmen.
Den aktivitet, som skall uppladda oss,
kallas återhämtning eller rekreation. Den
genom anlag, miljö, karaktär, ändrade
och olika arbetsformer o. s. v. oändligt
förgrenade själsliga strukturen medför,
att de moderna människornas
rekreationsbehov äro så mångfaldiga. Man
läser en bok, promenerar, går på bio,
teater, konserter, samlar frimärken, tavlor,
spelar kort eller är sysselsatt med någon
annan hobby. Kroppslig lek är bara en
sida av allt detta rekreationsliv.
Under medeltiden var det mycket
enklare, därför att människorna mestadels
hade ett tillfredsställande sunt
kroppsarbete, vilket inte förorsakade själsliga
komplex. De talrika helgdagarna gåvo
många rekreationsmöjligheter, och därför
har man i medeltidens folkliv ännu
bevarat mycket av den forntida obrutna
livsrytmen.
Religiösa processioner och dramatiska
framställningar, mat och dryck, lek och dans
utgjorde en helhet, i vilken det kroppsliga
förhärskade och där leken blev betecknande för
allt och alla. Vid festdagarna var nämligen
hela folket i rörelse, och ett genomgående inre
motiv som motsats till livets allvar förband
även de mest skilda formerna.
Enskilda försångare, förspelare, fördansare
voro endast representanter för folkmassan, som
inte var passivt mottagande liksom en modern
publik utan i högsta grad aktiv. När som helst
kunde en åskådare ingripa i leken och en
spelare gå ut och tvärtom.
Att våra dagars lek inte mer är det
väsentliga vid rekreation betecknar, att
den ännu inte är så levande, som den
var i forna tider. Ju mer den nya tiden
utvecklade sig, desto mer gick leken
tillbaka. Just då den vid 1700-talets slut
var nära att helt försvinna, började
västerlandets livs vilja tvinga fram
kroppsövningar som botemedel mot
människornas hotande förfall. Men den moderna
sporten är inte en gåva utan en
kulturuppgift. Denna kan bara förverkligas,
när en etisk och ren vilja står bakom.
En blick på de moderna sportarenorna,
där i verkligheten inte de mer eller
mindre hårt arbetande spelarna leka utan
de tusentals åskådarna — t. ex. med
tippning och vadhållning — visar hur lång
och svår vägen är, tills alla leka igen i
ordets sanna bemärkelse.
Barnens och de vuxnas lek två skilda ting.
Det nu sagda gäller de vuxnas lek, men
man får inte förbigå barnens lek.
Den tyske filosofen Karl Groos
förklarade omkring 1900 på ett övertygande
sätt, att barnens lek var en förberedelse
för deras framtida liv som vuxna
människor, varav framgår att man inte i
barnens lek kan se en början till de vuxnas.
Denna åsikt finner man för övrigt redan
hos Pestalozzi, Jean Paul och Friedrich
Fröbel.
Vad är barnens lek i verkligheten? I
varje fall inte lek. Denna beteckning
uppstod i en tid, som ännu icke erkände
barnlekens biologiska betydelse. Då
barnens aktivitet synes vara ändamålsfri,
överflyttades de vuxnas beteckning för
allt det som innebär en motsats till
arbete till barnets gärning. Ordspråket:
»barnen leva för att leka och leka för att
leva» säger, att barnens liv är enpoligt
och inte tvåpoligt som de vuxnas
omkring arbete och lek kretsande liv. I
själva verket ha barnen bara ett enda
livsändamål, nämligen att bli vuxna.
Om de vuxna behöva leken för att bli
glada, så har naturen från första början
skänkt barnen en sinnets glädje, som är
deras grundstämning. Därför kunna de
undvara den glädjespridare, som leken är
för de vuxna. Barnen le genom tårarna,
d. v. s. om de händelsevis drabbas av en
smärta, så avreagera de den så fort som
möjligt för att återställa den
grundstämning, som de äro vana vid. Ett bekymrat
barn är en onaturlighet.
Hur olika emellertid de vuxnas lek och
det som man kallar barnets lek äro, är
deras väsen dock ej absolut främmande
för varandra. Barnleken bär inom sig ett
frö att en gång utveckla sig till lek — i
samma mån för övrigt som den utvecklar
sig till arbete — den är alltså blivande
lek och arbete. Under barnaåren försig-
1023
Tryckt "/? 48
1024
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
