Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från vetenskaplig synpunkt är det ej desto mindre ett
sorgligt faktum. Ty hvarje dialekt är strängt taget ett särskildt
språk med sina individuella drag, hvilka ingenstädes eljest
återfinnas. Det vetenskapliga materialet blir tydligen
härigenom mindre rikt, och om än de bortdöda dialekterna
kunna genom språkens ofvannämnda variationsförmåga till
antalet ersättas, varder dock utdöendet af hvarje, äfven den
minst utpräglade munart på visst sätt en oersättlig förlust.
Därför är det ock af största vikt, ätt ännu, medan tid är,
det räddas allt hvad räddas kan af de häntynande folkmålen
och, glädjande att konstatera, är ock för närvarande
intresset för dialektstudier synnerligen lifligt.
Men det finnes kanske intet folk, som gått så
fullständigt under, att det ej lämnat kvar ett eller annat spår af
sin individualitet i sina besegrares civilisation. På samma
sätt varsnar man äfven åtskilliga reminiscenser från de
underkufvade dialekterna i det segrande riksspråket. Och då detta
till sitt väsen måste vara i än högre grad artificiellt
än de mera fritt och vildt växande allmogemålen, måste
såsom officiellt litteraturspråk och universellt talspråk vara
i långt djupare mening än dessa en konstgjord
kulturprodukt, är det ock klart, att det oundvikligen äfven måste vara
mindre genuint och rent. Ty det är till sitt ursprung ej
sällan ett blandspråk af flera dialekter — den s. k.
’norsknorskan’ eller de norska målsträfvarnas språk är, för att
taga ett till ytterlighet gående exempel, ej annat än ett
fullkomligt afsiktligt gjordt extrakt af flera nynorska folkmål
med dialekten i Sønd-Møre som grundval — och såsom allas
fiende tvingas det till en viss grad att vara allas vän och
med sig assimilera eller i sig upptaga element än ur den,
än ur den munarten. Dylika i latinet insmugna
dialektformer från andra fornitaliska tungomål äro t. ex. fircus,
faedus, rufus vid sidan af de äkta hircus, haedus, ruber etc,
och så har i vårt nysvenska riksspråk ur de folkmål, i hvilka
ljudförbindelsen rd öfvergår till ’tjockt’ l, upptagits uttrycken
utböling (= utbörding), hin håle (= den hårde), tvi vale
(= varde, pres. konj. af varda), storvulen och karlavulen
(= vurden = vorden, part. pret. af varda), i fjol (= i fjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
