Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
= grek. πέρυτι), för att ej tala om sådana mera själfsvåldiga
och vulgära former som ’Lagårdsgäle’ (= Ladugårdsgärdet),
’prästgåln’ (»Uti prästgåln slamrades med mortlar», Fru
Lenngren), ’guss ol’ (= Guds ord), andra exempel att förtiga.
Så visar sig vid närmare skärskådande ett riksspråk alltid
vara i någon mån influeradt af alla de olika dialekter det
behärskar och undertrycker, är så att säga en kosmopolitisk
kompromiss mellan dem alla, ehuru det, som sagdt,
egentligen är baseradt blott på en eller ett fåtal ibland dem.
Denna dialekternas invärkan på riksspråket visar sig
emellertid ej allenast i upptagande af ett och annat enstaka
ord med mer eller mindre munartligt uttal. Det framträder
ock på andra sätt, nämligen i accenten, såsom t. ex. det
norrländska föredrág, áffärsman, béfälhafvare; i
prononciationen af själfva språkljuden, såsom t. ex. det i södra Sverige
förekommande skorrande r-ljudet, hvarmed sammanhänger,
att därstädes förbindelserna rd, rt, rl, rn, rs uttalas med
skorrande r + vanligt d, t, l, n, s, medan i det öfriga Sverige,
där vi hafva det s. k. tungspets-r, dessa förbindelser
sammansmälta hvar och en till ett ljud, nämligen till ett högre upp
mot tandlådorna uttaladt s. k. supradentalt d, t, l, n, s, (jfr
uttalet af bord, bort, kärl, barn, kors etc.); det för gotländskan
egendomliga, nästan som å ljudande uttalet af det slutna
o-ljudet (t. ex. moder, flod etc.) och dess om det fr. ou
erinrande prononciation af u etc.; samt först och sist i de för
många trakter säregna tonfallen — hvilka alla dialektiska
egendomligheter man brukar sammanfatta under termen
brytning. Ehuru den bildade skåningen, värmländingen,
dalkarlen o. s. v. obestridligen tala riksspråk, kan det
därför ej förnekas, att de vanligen mer eller mindre bryta på
skånska, värmländska, dalska o. s. v. Så skiftar det för
hela landet gemensamma riksspråket alltid i någon mån i
de olika folkmålens lokalfärger, jämte dess egen grundton
ljuda en mängd dialektiska öfvertoner, hvilka skänka
densamma en städse växlande klang. I sammanhang härmed
må slutligen påpekas, att detta munartliga inflytande,
särskildt beträffande upptagandet af enstaka ord och
uttryckssätt, är så långt ifrån att beklaga, att det tvärtom vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
