Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
önskligt, att riksspråket vida oftare, än hvad förhållandet är,
ville suga näring och hämta nya krafter ur de friska,
kärnfulla landsmålen, i stället för att, som nu ständigt sker,
i tid och otid och rent onödigtvis skuldsätta sig hos
främmande tungomål.
Af det nu senast nämnda inses lätt, att studiet af ett
språks dialekter ej endast i och för dem själfva, utan äfven
för det dem alla behärskande, men af dem alla likväl i mer
eller mindre grad beroende riksspråket är af största betydelse.
Äfven i ett annat hänseende visar sig riksspråket skifta
i en mängd skilda nyanser. Det kan nämligen uppträda i
olika dräkter, afpassade efter de växlande roller det har att
spela. I det privata umgängesspråket är det mera fritt och
obundet. Både prononciationen, ordbildningen och
satsbyggnaden äro i detsamma mera lediga och mindre vårdade, och
där varda lätt tolererade åtskilliga vulgära uttryck och
vändningar. Språket presenterar sig här i sin hemtrefliga
hvardagskostym, som det ej är så noga med, om den sitter litet
slarfvigt, blott den är bekväm och praktisk. Det är ock här,
som det lefvande språket trognast afspeglar sig, sådant som
det verkligen är, det är här, alla de nya bildningar
småningom uppväxa, hvilka, när de en gång hunnit blifva
fullvuxna, skola tillföra språket nya krafter, medan å andra
sidan grammatikens många antikverade regler tämligen
ogeneradt ignoreras. I det så att säga offentliga föredragsspråket
— på föreläsningar, vid diskussioner, äfven enskilda allvarligare
meningsutbyten etc. —- har språket iklädt sig sin vårdade,
men ej alldeles nya sällskapsdräkt, är mera reflekteradt,
medvetet och skoladt, utan att därför vara affekteradt. I
det oratoriska högtidsspråket — vare sig det är fråga om
ett prival skåltal eller ett offentligt trontal — visar det
sig åter i sin granna, men något nötta och luggslitna
paraduniform och iakttager med ängslig noggrannhet språklärans
alla föråldrade, allena saliggörande föreskrifter. I det
kyrkliga predikospråket se vi det ha påtagit sig prästkappa och
mässhake och är till sitt väsen så traditionellt och
ålderdomligt, att man kan tro sig försatt till tiden för Gustaf
Vasas reformation eller Johan III:s liturgi: öfver såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
