Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talet, speciellt i mera högtidligt språk. Det är detta
skriftspråkets konserverande inflytande, som är orsaken till, att
åtskilliga dylika föråldrade former ännu i viss mån kvarlefva
och förstås, såsom t. ex. 1:a pers. plur. imp. hörom, bjudom,
2:a pers. plur. I kommen, I gåfven m. fl.
Och stundom kan språket härigenom på rent artificiell
väg förändras. Vårt modersmål egde i forntiden blott de
oböjliga relativpronomina som, ær ooh þær[1] — det sista kvar
ännu i uttrycket »den där icke vill arbeta» etc. De
latinkunnige munkarne under Medeltiden sökte emellertid skaffa
vårt språk ett böjligt relativpronomen och började därför
efter mönstret af det latinska qui använda
interrogativpronominet hvilken äfven i relativ bemärkelse. Än i dag torde
dock detta bruk ej ha inträngt i talspråket annat än i
högtidlig stil samt i den ur skriftspråket direkt citerade frasen:
»hvilket skulle bevisas».
Men denna skriftspråkets hämmande invärkan är af långt
djupare art. Af hela den läs- och skrifkunniga allmänheten
associeras städse i språkminnet den sedda synbilden af det
skrifna ordet med den hörda ljudbilden af det talade och
kan härigenom mer eller mindre influera på dettas
prononciation. Ju mindre hemmavant ordet är i det dagliga
umgängesspråket, dess mera noggrannt och vårdadt söker man
uttala detsamma, ty i samma mån ordet oftare ses än höres,
invärkar dess synbild starkare än dess ljudbild. I
överensstämmelse härmed heter det »Låt mig vara i fre’» men
»Tror du värkligen på en evig fred?»; »Det har han allt
rå’ till», men »Be mig inte om något råd, »Gör det redan
i da’!», men »Inom år och dag» etc. Och då vi ha
sådana dubletter som fader och far, beder och ber, väder och
dialektiskt vär, kan detta gifva anledning till sådana
öfverdriftsformer som geväder (= gevär), bevädring (= beväring),
käderlek (= kärlek), fadervädel (= farväl), hvilka trots sin
vulgära klang något erinra om de fornhelleniska författarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
