42 (Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - INLEDNING.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hyperdorismer[1]. Liknande företeelser möta oss i skrifningarna
fröd (= frö), kod (= ko) efter mönstret af bröd (uttaladt brö)
och bod (uttaladt bo). Likaså kunna på detta sätt en mängd
arkaistiska former och vändningar insmyga sig i det lefvande
talet såsom ursprungligen relativt medvetna citat ur
litteraturen, t. ex. »efter den betan», »i så måtto», »falla till
föga, till fota», »fåfäng gå lärer mycket ondt», »det var ett
Herrans väder» m. fl., hvilka uttryck utan understöd af
skriftspråket väl svårligen skulle kommit i bruk.

En följd af detta skriftspråkets återhållande inflytande,
hvarigenom talspråket hindras att förändra sig för hastigt
och utveckla sig allt för fritt, är äfven den omständigheten
att, som sagdt, skriftspråket i det hela representerar ett
förflutet skede i språkets lif, är en fotografi af talspråket, ej
sådant som det nu är, utan sådant som det var för en 50,
100 à 150 år sedan. När vi genom studiet af ett språks
äldre litteratur — vår nästan enda källa i detta fall — vilja
söka uppdraga grundlinierna till dess historia, måste vi
därför antaga, att de förändringar, skriftspråket tid efter annan
företer, redan en längre period funnits i talspråket, fastän
de såsom vulgära nyheter ej ansetts värdiga att få visa sig

[1]
De doriska och attiska dialekterna i det forntida Hellas voro i
afseende på ljuden i vissa fall skarpt skilda. Så motsvaras t. ex. det
urgrek, och dor. långa α (ā) i att. vanligen af η) (ē), hvadan det dor.
ἳσταμι (histami = jag står) heter på attiska ἳστημι (histemi). Däremot
kvarstår urgrek. η) (ē) både i doriskan och attiskan, t. ex. dor.-att. τἱθημι
(tithemi = jag sätter). När man i senare tid ville omvandla en attisk form
till dorisk, kunde det då ibland af okunnighet hända, att man sköt öfver
målet och bildade efter mönstret ἳστημι—ἳσταμι äfven af att. τἱθημι ett doriskt
τἱθαμι. Det är sådana oriktiga former man kallat hyperdorismer.

Ett liknande ’hyperklassiskt’ misstag lär kejsar Vespasianus gjort
sig skyldig till. Redan under första kejsartiden hade i det plebejiska
hvardagsspråket i Rom diftongen au kontraherats till ō och därmed i uttalet
sammanfallit med det gamla o-ljudet. Så uttalades t. ex. claudo (= jag
tillsluter) som clōdo. Då Vespasianus var af plebejisk extraktion, hade han
äfven denna vulgära prononciation. När han så en dag använde formen
clōdo, tog en senator vid namn Flores sig friheten att underrätta kejsaren
om, att det rätteligen hette claudo. Vespasianus tog denna
tillrättavisning till den grad ad notam, att han, när han nästa gång träffade Flores,
kallade honom Flaures.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 21:13:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/spraklif/0046.html

		Språkets lif, inledning till den jämförande språkvetenskapen / 42 (1899) Author: Karl Ljungstedt Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|