Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudöfvergångar och associationsförändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är ju Turkiet och Islam! Och innan du vet ordet
af, är du långt borta i Österlandets brännheta öknar.
Mot din vilja anstränger du dig allt hvad du kan att samla
i hop alla dina reminiscenser ur den arabiska historien.
Muhammed var först kameldrifvare. Sedan blef han gift
med den rika enkan Kadidja och därpå fick han uppenbarelser
af ärkeängeln Gabriel. År 622 var det han flydde till
Medina. Det betyder profetens stad. Förut hette den Jatrib.
Riktigt. Den store kalifen Omar lät sin fältherre Amru
uppbränna biblioteket i Alexandria. Men det är ju bara
en af historiens många lögner, ty långt dessförinnan hade
det gått all världens väg. Det är bra underligt med den
en gång så blomstrande moriska kulturen, som nu ligger i
lägervall. Kalifatet i Kordova var väl Spaniens enda och
egentliga storhetstid, ty Filip II:es för alla tankefrihetens
kämpar flammande autodaféer voro just intet lämpligt sätt
att befordra upplysning och humanitet. Och nu finnes blott
Alhambras borgruin kvar som ett sörjande minne af all
denna förgångna härlighet.
Men hvad i Herrans namn har du med Muhammed och
Kaliferna och Alhambra att göra? Och du kastar en blick
på de leende björk- och granklädda stränderna, som skymta
förbi. Då rinner dig i hågen den där segelturen förra
sommaren. Först var det nog ett drygt arbete att ro i den
trånga säfbevuxna ån, där vassen böjde sig som till hälsning
ända ner till vattenbrynet, där näckrosen vaggade på böljan,
medan de praktfulla svärdsliljorna stodo kappraka vid
strandbrädden och sågo på, huru gäddnaten ständigt hakade sig
fast i årorna. Men hur det sedan friskade i, när ni kommo
ut på de vida vattnen med de nakna, liksom renskurade
klipporna under vågornas salta stänk, måsarnas skrik och
vindens tjut i tackel och tåg.
Men nu är du framme, och där står vännen X på
bryggan, medan solen åter sakta dalar i väster bak den
skimrande fjärden. —
Så äro minnena ihäktade i hvarandra och den
obetydligaste tillfällighet kan komma tanken att vandra nya vägar
och kalla till lif en ändlös kedja af idé-associationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
