Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betydelseväxlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men i visdom, sjukdom, mandom, träldom etc. är
förhållandet ett annat. Ty här har det förra ledet nästan
fullkomligt beröfvat det senare all dess betydelse. Det är ej
längre något bolag, utan en slags lifsegenskap, där
husbonden har oinskränkt makt öfver trälen. Det förra ledet
är hufvudet, som tänker och handlar, det senare är armen,
som utför hvad detta befaller, men hvars arbetskraft den
härskande tanken, när allt kommer omkring, ej kan undvara,
så vida han ej kan skaffa sig i dennes ställe en annan
lifegen. Ett sådant ombyte af arbetare förekommer ock ibland,
som då t. ex. visdom utbytes mot vishet.
På liknande sätt förhåller det sig med ordet vis. I
sådana uttryck som ’på detta vis’, ’på annat vis’ är det ännu
ett själfständigt ord, en man för sig, men i lyckligtvis,
troligtvis, gruppvis, parvis etc. har äfven det nedsjunkit till en
rättslös slaf, som blott har att lyda sin herres vilja.
Så är vidare fallet med lek — man jämföre ’vara med
i leken’ och väderlek, smälek, kärlek, tjocklek etc. — och det
från lågtyskan under Medeltiden inkomna -het (det mht.
heit fanns ännu som enkelt ord i betydelsen ’beskaffenhet’)
i fromhet, godhet, myckenhet, uselhet etc., samt det ofvan
behandlade romanska adverbialsuffixet ital. -mente, fr. -ment
af lat. mens, gen. mentis (= själ, sinnelag).
Tänka vi nu närmare efter, hvilka roller dessa så att
säga halflatenta sammansättningars sista led spela, så finna
vi, att de endast tjäna till att närmare bestämma de
föregående hufvudledens betydelse — ombilda ett adjektiv till
ett substantiv eller adverb o. s. v. — utan hänsyn till
ordets ställning i satsen eller dess relation till andra ord.
Sådana suffix, hvilka således endast på ett inre sätt
närmare bestämma ett ords betydelse, kalla vi afledningar.
Och af de anförda exemplen framgår, att dessa
afledningssuffix åtminstone en gång ingått som led i
sammansättningar och ursprungligen varit själfständiga ord.
Men afledningar äro då ock på grund af sin funktion
sådana sufflix som t. ex. -nad (i fägnad, hugnad, härnad
etc.), -ing, -ling, -ning (i viking, växling, varning, vekling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
