Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betydelseväxlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det är just sådana suffix, som man i dagligt tal
kallar ändelser.
Och af de anförda exemplen framgår altså, att dessa
böjningssuffix åtminstone en gång ingått som led i
sammansättningar och ursprungligen varit själfständiga ord.
Men ändelser äro då ock på grund af sin funktion
sådana suffix som t. ex. -ar (i dag-ar, vak-ar etc.), -or (i
kruk-or, rofv-or etc.), -s (i gud-s, barn-s etc.), -t (i vacker-t,
låg-t etc.), -(e)r (i kalla-r, bind-er etc.), -om (i hör-om!,
bjud-om! etc.) o. s. v.
Det ligger då också nära till hands att antaga, det äfven
dessa suffix ha sin ursprungliga källa i en gång själfständiga
ord, hvilka såsom led i sammansättningar efter hand så
afslipats, att endast en kanske mycket ringa rest af deras
forna, fulla former kvarstår. Men detta deras reducerande
till ändelser har i allmänhet skett redan i en så uråldrig
tid, att vi i de flesta fall intet veta om deras ursprung.
Det är klart, att under sådana förhållanden det också
blott är en gissning, att ändelser öfver hufvud taget på
detta sätt uppkommit, men å andra sidan finnes det ej
heller något, som talar emot sannolikheten af denna hypotes.
Så har man t. ex. velat sammanställa den ändelse -m(i),
som ofta möter oss i indo-europeiska språk i 1:a pers. sing.
af verben såsom t. ex. lit. es-mi, skr. ás-mi, grek. εἰμί
(emi) < *es-mi, lat. sum, got. im, isl. em, fsv. aem =
’jag är’; skr. bhárā-mi = ’jag bär’, dádā-mi = grek. δίδω-μι
(didomi) = ’jag gifver’ etc., med det m- vi finna i 1:a
personens pronomen: ack. skr. mām, lat. me, sv. mig, dat. skr.
máhyam, lat. mihi etc. Det ie. *ésmi skulle således
ursprungligen vara en sammansättning: ’är + jag’.
Likaså har man velat se ett samband mellan den
ändelse -t(i), som ofta träffas i 3:e pers, sing. af verben, såsom
t. ex. skr. ás-ti, grek. ἐσ-τί (esti), lat. est, got. och ty. ist
= ’han är’, skr. bhára-ti = lat. fer-t = ’han bär’, ty. er
komm-t, fr. a-t-il? etc., med det t- vi finna i 3:e personens
pronomen lat. is-te — is-ta — is-tud = ’den där’, skr. ack.
tam — tām — tad = ’den’, got. þana — þo — þata = ’den’
och vårt sv. den — det. Det ie. *és-ti skulle således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
